Läskiga broar över virvlande fors.

Här haglar inte precis inläggen. Jag njuter av att vara i min egen regi och slippa känna pressen att skapa inlägg. Här händer inte så fasligt mycket heller. Allt lullar på ungefär som vanligt.

Ett par rosa converse har flyttat in till dotterns lycka. Pastellfärgerna reades ut nu när skolstarten nalkas. Som om höst och pasteller inte passar ihop, vilken tur att vi inte tycker så!
Vi har varit på paltmiddag hos fina vänner och spelat kubb och sett laxar kämpa som furier i forsen för att komma upp för ett omöjligt vattenfall.

Som tur är har människorna som dämt upp forsen gjort en trappa till dem.

 I det gula huset har jag tillbringat många mysiga dagar som barn. Och nu har vi börjat med en ny sommartradition. Jag tror det är fjärde året nu som vi träffas, tre barndomsvänner med våra familjer.

För att komma ner till forsen och vattenfallet måste man välja mellan att gå över en järnvägsbro eller en svajig hängbro. Båda är lika läskiga. Det tyckte jag som barn och det tycker jag ännu. Godstågen svischar förbi i en hiskelig fart så det gäller att hinna över innan tåget kommer.  Men vi valde ändå järnvägsbron. Och gissa vem som fotade laxar som hoppade mer än jag? Jo ingen mindre än Mattias Klum. Det ni! Här är hans bil.