Här får ni följa med på första dagen av resten av mitt liv.

En ny slags resa har tagit sin start. En resa som kunde startat för många många år sen men som av många anledningar fått en uppskjuten avresa. Nu har dock tåget börjat rulla och jag är med på det, lite omtumlad och faktiskt lite lagom skräckslagen.

För första gången i mitt liv har åldersnojan slagit till. Den som jag hört så mycket om men aldrig stött på.
Jag har alltså skrivit in mig på universitetet och i förrgår hade vi första dagen. Det var jag och 2400 19-20åringar. Typ.

Jag försöker dock spana fram emot resmålet långt långt bort, ja faktiskt i bästa fall fyra år bort, så resan kan få vara hur vedermödig, guppig, läskig, torftig, svajig och hemsk som helst, jag tänker sitta kvar ändå.

Det fanns andra i "min" ålder (alltså äldre än 19-20) men de var få. Och det stör mig att min instinkt genast var att bunta ihop mig med de som var lite äldre. Varför det? Varför skulle just vi vara mest passande? Som att ålder är en egenskap, en personlighet?! Dumt. Men kanske mänskligt. Människan är ju rätt korkad.

Nåväl. Nu är jag där. Just nu fegar jag ur under nolleperioden, springer inte på fester och roligheter fast det kanske vore det allra smartaste att vara med på för att få vänner. Men jag TÖRS inte. Jag har fullt upp med att känna mig gammal och fel. Måste vara hemma och hotta upp min garderob, gå ner tjugo kilo, slipa huden, dricka föryngringsdrycker (grönt te? ginsengkinoba? någon?), göra lila dipdyes, pierca mig (not) och samla mig inför den läskiga riktiga skolstarten den första september.

Mitt hopp är att jag då är mindre blyg och rädd. Att jag då börjar se individerna bakom alla släta unga ansikten, att de bakom min mormorsfasad ska se att där är ju hon Persilja, som är ungefär som vi...

Och även om det hoppet inte infrias så kommer det alldeles säkert att kännas bättre. Annars får väl vi gamlingar som finns överallt på de olika utbildningarna bilda klubb och käka lunch ihop och gråta ut hos varann. Eller nåt.

Jag har fått såå många reaktioner på detta mitt tilltag. De allra allra flesta har spontant utbrustit "Vad modigt!"
Jag har inte alls förstått innebörden av de orden. Jag har tänkt vadå modigt? Det var ju bara att skicka in ansökan och vänta. Få besked. Komma in. Det krävdes inte ett skvatt mod.
Men igår förstod jag vad alla menade. Igår när jag vilset stod som en ruggig gammkatta bland alla sidenblanka hermeliner och försökte smälta in.
Jag lyssnade på studentservice uppmaningar att festa loss de här två veckorna för att få vänner för livet, på rektorns tal om hur läskigt det kan kännas att flytta hemifrån och bli vuxen men hur stort och viktigt det är att starta sitt vuxenliv med studier. Ja i princip alla som talade inför oss utgick ifrån att alla nyss lämnat gymnasiet. (Naturligtvis.)  Jag hade förstås blivit stärkt och glad om iallafall någon sagt något om det fåtal gamlingar (galningar?) som valt att studera på äldre dar. Men jag förstår verkligen att ingen gjorde det. För 2381 av de 2400 är ju ändå i målgruppen "nyss lämnat gymnasiet".
Minoriteter brukar glömmas bort. 

Jag förstår nu att det ÄR modigt. Det är så in i bomben modigt att göra en sån här sak för man bryter mot så många konventioner och regler och beteenden att det krävs en hel skottkärra med mod! Och tydligen har jag det för jag tänker gå dit igen fast hela min mage just nu skriker Du behöver inte göra det här. Du kan fortfarande ångra dig. Hoppa av innan du ens börjat.
Jag sänker fort volymen på den där skraja rösten och höjer den som ropar Du är på väg mot ditt drömjobb! Du har alltid velat det här. Fega för fan inte ur nu! Kämpa. Det SKA vara läskigt om det ska ge dig nåt. Du behöver motstånd och fasor. Det är så du vill ha det.

Första dagen då jag lättad började gå mot bilen för att köra hem till mitt kära trygga hus där jag är den jag är och ingen tycker att jag är för gammal (nåja, ibland kanske barnen stönar över mina stoffiliga idéer) då mötte jag en student körandes permobil.
Det var ett tecken till mig.  Jag har verkligen inget att skylla på. Vaffan spelar det för roll att jag är gammal. Det är så och för första gången i mitt liv känner jag det. So what?  Det kan ju vara så att det för ibland bara är en fördel. Ålder är erfarenhet. Ålder är mognad. Ålder är klokhet. Sen kanske jag har svårare att lära in, svårare att hänga med, svårare att komma igång. MEN jag har uthålligheten, tålamodet, lugnet, ron och tryggheten omkring mig. Jag kommer att fixa det här och jag tror till och med att jag kommer att tycka att det är kul.
Resan kanske blir en nöjesresa.
Så småningom. Vem vet.
Och målet långt bort hägrar. Jag fokuserar på det.
Jag ska ju få jobba med världens viktigaste yrke med världens viktigaste människor, barn och ungdomar.
Jag ska (mest troligt, nej, tyst dumma röst!) Absolut! bli LÄRARE!
Det känns fantastiskt. 
Lycka!!!

Istälet för lyckopiller.

Jag har varit på en inspirationstankarresa. Fyllt på med härligheter. Använt ögonen och insupit vackerheter. Sånt gör gott. Jag hade bara med mig min halvtaskiga mobilkamera mest för att jag skulle uppleva allt härligt med egna ögon och inte genom kameralinsen. Det är så lätt att man glömmer bort att titta på riktigt då man har en stor kamera att titta genom.
Nu har jag fått det mesta rakt genom ögonen in på måbrahelalångavinternhårddisken i hjärnan och mobilbilderna jag ändå tog är små påminnelser till det hela. Och så får jag ju chansen att dela med mig här.

En av många härliga utflykter gick till antroposofernas oas i Ytterjärna. Här kan den vetgirige ta rätt på mer om vad detta är för ställe och vad antroposoferna pysslar med och har för filosofi och tankar bakom deras speciella färgsättningar. Vi njöt ganska ovetande av den vackra trädgården, färgerna, de smarta bygglösningarna och den mysiga butiken.

Kålrabbi.

Krukor!

Krukor!

Jag ville hemskt gärna ha krukan där bakom, den i cement. Men bära omkring på den...nä...

Lite större än vårt växthus.

Fint fuskfönster och notera att cykelstället målats i samma färg som väggen.

Fin hög bänk.

Bevattningssystem.

En annan utflykt gick till Taxinge kakslott. Så heter det inte men nu kallar jag det så. Där kan man välja på en himla massa tårtor, bakelser och kakor. Efter att man köat sig fram i en ringlande och lång kö gäller det att hålla huvudet kallt så att man inte tar för mycket, en stor valsvårighet uppstår då det dignande kakbordet ser himmelskt läckert ut. Men att sen hamna med fem tårtbitar och sju sorters kakor kan nog göra det största kakmonster illamående. Vi tog olika tårtor och kakor allihopa och så smakade vi av varann och kunde lämna slottet utan att bli det minsta illamående eller åksjuka på hemvägen. Fast det är klart då hade vi mätta och trötta vilat i parken en stund först.

Dignande kakbord.

Marängtårta med konjaksgrädde och en kaka med valnötter och honung.

En kladdkaka med ljustnougatöverdrag och en tryffelchokladbit.

Slottspark i Taxinge.

Den allra sista utflykten av många härliga innan vi lämnade min syster med familj var också den som fick mitt hjärta att klappa lite extra hårt. Det var ett sånt där ställe som var så mitt i prick på mig att jag blev alldeles svimfärdigt matt och glatt uppspelt på samma gång.
Så otroligt mysigt ställe!
Så fantastiskt underbar idé!
Så vansinnigt charmigt!!!
Ett crêperie i en grön husvagn med grammofontratt på taket som spelade härlig musik, framför en faluröd stor lada, med betande hästar framför och pricken över i, på egen sandstrand. Helt underbart och härligt.
Det ligger i Molstaberg, Sörmland, nära Gnesta.
Förutom den magiskt inspirerande miljön så var crêpen suveränt goda. Himmleskt goda! Och paret som hade den söta gröna vagnen med allt charmigt runtomkring var lika charmiga de!

Ta er dit! Bli charmerade. Det är en order!




När man ändå är i närheten av Stockholm som vi var vill man ju passa på att hänga där också så vi hyrde ett hotellrum för en natt mitt i smeten och så har vi trampat gator så att vi säkert lagt flera mil bakom oss. Mellan alla rushiga folkfyllda ställen som Drottninggatan och Gamla Stan med omnejd har vi pausat i de där skönare områdena dit de stora folkmängderna inte går i samma utsträckning.  Till exempel Hornsgatan på Södermalm som bjuder på lite variation från ett H&M var tionde meter och som dessutom har butikfria oaser som mysiga Tantolunden.

Det finns många härliga antikvariat att insupa bokkärlek i.

Liten nästan omärklig dekoration på muren till Hornsgatspuckeln,

I Gamla Stan finns i en medeltida källare ett Indiska där de säljer lite mer antika och speciellt utvalda möbler och saker.

Den tapeten ville Molly ha!

Molly dreglar över trollstavar på Sci-fibokhandeln i Gamla Stan.

NK

Honrsgatspuckeln.

Jag vill bli plåtslagare och göra såna här vackerheter!

Ljuvliga Tantolunden.

Någon har växt om sin mamma.

Vetekatten. (Fin lampa men jag vill räta upp ljusen!)

En fin men dyr affär. Brickorna kostade typ 1300 kronor styck.

Te på Vetekatten.

Det finns ett kafé som heter Vetekatten mitt i stan. Anrikt och mysigt med gamla vackra möbler och atmosfär. Men det såg inte ut som jag mindes det när jag sist var där. Tills jag kom på att det kafé jag egentligen tänkte på var Sturekatten, som är ännu mysigare. Hursomhelst ett utmärkt ställe att vila fötter och själ en stund.

Utsikt från vårt hotellrum.

Det pågick något spinningmaraton till långt in på kvällen.

Där fönstrena är öppna bodde vi.

 I fönstret var det härligt att sitta och glo på folk ända tills långt in på natten.

Ja det har varit en riktigt härlig och inspirerande liten tur. Alldeles lagom länge och alldeles lagom med upplevelser. En upplevelse jag väl kunnat vara utan är att jag (hör och häpna) GLÖMDE HELA RESVÄSKAN hemma. Jo. Du läste rätt. Hela resväskan stod kvar i vardagsrummet när jag kom fram till flygplatsen. Med kläder, sköna skor, smink, linser, presenter och allt jag behöver för att ha en bra semester. Trodde jag. Det gick hur bra som helst att vara utan kläder, smink och allt annat som jag trodde att jag behövde. Visst, lite obekväm var jag allt i början så första stoppet blev på Bpdyshop där jag köpte lite smink och så köpte jag en extra klänning på Monkirean och sen har jag växlat den jag hade på mig när jag for med den nya och det har gått så bra så.
Här nedan kommer bilder på sånt som ofta hamnar i min kamera. Krukor, växtlighet, fönster, trähus och mysiga vrår.