Vad man kan göra då ett regnmoln blivit stationerat ovanför ens huvud.

Ett mörkt regnfyllt moln har köpt långtidsparkering över nejden. Jag försöker tänka positivt men en liten röst i mitt huvud gnäller ändå. Kanske är det så här våra somrar kommer att se ut framöver på grund av klimatförändringarna...? Vilket gör att vi bokar ännu fler utlandsresor så att klimatpåverkan blir ännu större och så får vi ännu mer regn och så...

Vad kan man göra hemma (inne) då det regnar och man har semester?
Hm...

Städa.
Sortera sånt som behöver sorteras.
Läsa.
Se film.
Måla.
Spela tevespel.
Spela kort.
Tapetsera.
Rita.
Göra film.
Blogga.
Sy.
Skriva.
Lyssna på musik.
Lära sig nåt nytt.
Laga mat.
Baka.
Äta.
Yoga.
Sova.
Glo i taket.
Göra collage.
Leka med Pommac (vilket betyder gömma hans boll om och om igen).
Städa förrådet.
Skruva upp allt sånt där som skulle skruvats upp för länge sen.
Möblera om. (Fast för det behöver det inte regna.)
Städa fågelburen.
Stryka eller till och med mangla!
Sitta i växthuset och låtsas att det regnar, nä visst ja, behöver inte låtsas...

Ja, det finns en uppsjö av saker man kan göra om man råkar vara hemma och det regnar. Sen kan man ju alltid lämna hemmet och göra annat som att hälsa på folk, åka till Havremagasinet i Boden och se på konst, fika på till exempel Kolarens Café i Karlsvik, gå på bio, gå på Norrbottens Museum och kolla in vad de har för utställningar, hänga på konsthallen i Kulturens hus som alltid är inspirerande, sitta på bibblan och bara njuta av atmosfären och närvaron av alla böcker, gå på olika loppisar i Luleå med omnejd, bara åka bil på konstiga skogsvägar och lyssna på radio och käka blandgodis.

Tänk vilken tur att det regnar! Hade solen gassat hade man bara hängt vid den.

Nu ska jag göra tre av de regnsaker som jag räknade upp ovan.
1. Städa skafferiet. (Det behövs verkligen.)
2. Sitta i en fåtölj och läsa tills alla sommarlovslediga tonåringar vaknar upp till sin nya dag (de har annan tideräkning).
3. Slå två flugor i en smäll; hälsa på och och spela kort.

Sen skulle jag vilja be er om en tjänst. (Om jag nu har några stackare som besöker min sida som haft ett extremt långt uppehåll; jag förstår om ni räknat bort min blogg för länge sen). Kan ni skriva i kommentarsfältet om det är så att de här stora bilderna som jag själv tycker är härliga kanske är FÖR stora så att ni upplever dem klumpiga och kanske för tunga för era internetuppkopplingar. Ska jag gå tillbaka till normal storlek? Skriv om det är problem med dem. Så jag vet. För mig funkar det alldeles utmärkt och jag älskar att kunna ha stora bilder.

Nya bloggen i tidningen.

HÄR kan du läsa lite mer om vår nya blogg.
Vi har en kategori som heter Typisk Norrbottning där vi presenterar den typiska norrbottningen.

Med den viktiga undermeningen att ALLA är vi som bor här är typiska norrbottningar.

Jag har startat en Norrbottensblogg!

Jag har ju glömt att berätta av jag startat en ny blogg tillsammans med en kompis. Vi vill hylla och höja vårt älskade Norrbotten och visa alla i hela världen att det är ett pangställe att bo på! Den är till för alla, både norrbottningar och ickenorrbottningar.
Klicka HÄR så kommer du dit!

 

Jag kommer INTE att överge den här bloggen. Jag behöver det här andningshålet så mycket.
Här fortsätter jag hänga som vanligt. Kanske lite mer sällan just nu när jag inte riktigt är mitt vanliga glada jag men jag känner att nya projektet med andra bloggen väckt min skrivlust lite igen så jag kommer nog att vara igång som jag brukar snart igen!

Gissa temat.

Som jag sade i förra inlägget, det är stiltje här jämfört med tidigare. Jag vill skriva om sorg, ilska, ledsenhet, orättvisor, antirasism, feminism, om att tänka positivt och om vikten av att ha saker att längta till, men de skrivna orden vill inte komma till mig. Jag känner mig lite tom och innehållslös just nu. Dränerad.

Jag behöver påfyllning och jag söker mig febrilt till såna källor som fyller på.
Idag kan jag inte bjuda på annat än bilder. Inte ens några bra bilder. Men bättre än inget intalar jag mig. Annars kommer väl den här bloggen att skrumpna ihop mitt framför ögonen på mig och det vill jag verkligen inte för den har alltid varit till så stor glädje för mig.

Ni kan få gissa vad den gemensamma nämnaren i bilderna är.
Jättesvårt eller hur! (Ironi.)

Allt är som förut-och inget är som förr.

Så länge som jag bloggat har det blivit ett behov att skriva några rader varje dag. I långt över sju år har jag skrivit i princip dagligen.
Det har alltid varit lustfyllt.

Men nu har jag tappat gnistan. Både för att skriva, fota och allt annat skapande.
Det är tomt i mig just nu.
Det är säkert helt normalt.
Sinnet vilar.

Jag är inte glad.
Inte ledsen heller.
Bara tom.

Trött.
Tom.
Lite på autopilot.
Ingen märker säkert någon skillnad.
Jag fungerar precis som vanligt.
Skrattar bara lite mindre. Sjunger och visslar mindre.
Undviker människor som jag inte mår bra med och söker mig till dem jag trivs med.
Ungefär så.

Livet fortsätter obönhörligen och tur är väl det.

Vi som är kvar på jorden måste ju ta vara på de dagar vi får.
Det känns viktigt.

Så jag skriver ändå ett blogginlägg, fast lusten saknas. För det är ett behov. Och det kanske tar bort lite av det tomma i mig.

Det gäller liksom att försöka fortsätta som vanligt. Följa rutinerna.

Samtidigt vill jag ändra allt. För inget är sig likt.
Ändra allt och fortsätta som vanligt.

Märkliga känslor. Men så känns det.

Omtanke som värmer.

All värme man möter hos så många människor är helande. Omtanke är fint.


Tack för all omtanke även här i bloggosfären.  Jag  har inte svarat på era fina kommentarer, men jag läser och är tacksam.

Ledsen lucia

Det blev en oerhört ledsam lucia för oss.

Mamma fick oväntat en massiv stroke och somnade in på söndagen.

Kvar är vi med en ofattbar saknad.



Jag vill inte alls skriva om det här men jag får så många mejl och frågor att jag känner att det blir enklare om jag gör det.

Bloggen är ungefär det sista jag tänker på just nu.

Nu försöker vi som är kvar göra jul så gott det går.

Tack för att ni tittar in här.

Jag är tillbaka när det känns meningsfullt igen.

Helt och hållet för min egen skull!

Ett snabbt inlägg bara för att hålla bloggpulsen igång.
Har inget att rapportera, inget att berätta, inget att inspirera, inget att leverera, men här är jag ändå. Det säger nog en del om min ambition med den här bloggen. Just det. Ingen. Och vet ni, det är ett val jag gjort. Jag har ingen ambition med den här bloggen. Den är min vila, min glädje, min frizon. Finns det några som finner nöje att läsa och följa så är jag jätteglad men tappar några intresset för att det inte finns någon riktning, någon tanke, någon ambition, ja då blir jag inte ledsen eller ens förvånad. Det är så jag vill ha det. För bloggen ska hädanefter vara mitt nöje. Inget tvång, inget måste. Bara lust. Och idag har jag lust att visa lite köksbilder. Några vrår. 

 I sovrummet pågår ett trätoämne. Eller trätoämne är fel ord. Jag har inte trätat ett skvatt, iallafall inte högt, jag har bara konstaterat och tänkt inom mig att vi har minsann olika uppfattningar om vad som är dekorativt jag och Mannen. Jag brukar nämligen hänga mina allra vackraste kläder på den här rumsavdelaren. Något att vila blicken på. En installation mer än en förvaring. Det har han förmodligen noterat fast inte med vackerblicken på utan med praktiskblicken. Å vad bra, ett ställe att hänga kläder på har han nog tänkt. Jag har inte hjärta att säga att hans kläder inte är sådär vidare värst vackra att vila ögonen på... så de åker diskret ner därifrån och göms undan på mer undanskymda platser som tvättkorgar och dylikt. Så grym är jag.

 Hallen är jag fortfarande nöjd med. Boksidorna ger ett varmt ljus och det behövs ju  nu i vintertider.

 Någon som kan se vilken filmreferens jag tänker på med den här jordglobsinstallationen?

Någon?
För första gången någonsin har jag gjort två nästan likadana väskor. Så kan det gå när två vill ha samma väska. Då gör jag ett undantag och skapar en till. Fast den är ju inte alls likadan. Bara lik. Och de två som kommer att bära de här väskorna kan ju spana efter varandra där ute i världen och när eller om de möts en vacker dag så kan de jämföra sina väskor och le och säga hej vilken fin väska du har!

Den här är din om du vill L.

Mammacollage.

Molly satt igårkväll och gjorde ett collage. I flera timmar satt hon och sökte bilder på mig som hon gillade och så klippte hon ihop dem till ett mammacollage som jag sen fick skickat till mig. Tänk vilken ära!
Självklart får det bli min nya header!
Hon gjorde också en fin rymdinspirerad bild som jag först försökte omvandla till header men den hamnade i ett hörn och såg malplacerad ut.

Idag for vi in till stan för att köpa en bikini till Molly. Jag tror att tiotusen andra människor bestämt sig för samma sak. Ja inte köpa bikini då, utan åka in till centrum. Konstigt att inte halvön sjönk.

Tjoho! Hejsan och Hoppsan!

Tjoho!!!

Heeej!!!

Jag har flyttat! Bara så där!

Jag fick helt plötsligt nog av de där förbenade spamrobotarna som förpestade min blogg. Ska jag sitta och radera spamkommentarer om droger och annat elände och tappa inspirationen vareviga gång jag går in på min blogg? Nääääe!
Tji fick de! Jag bara packade mitt pick och pack och drog. Nu kan de få rumstera bäst de vill där.

Så nu är jag här. Lite omtumlad. Det känns både pirrigt och läskigt. Kommer jag att trivas här? Kommer jag att längta tillbaka? Var det ett förhastat beslut?
Ni vet, man både saknar det invanda trygga samtidigt som det nya känns roligt och spännande.

Äsch! Det är ju bara en blogg!


Nu fikar vi och spanar in allt det nya.  Jag ska stuva undan flyttkartongerna så ni ryms!
Välkommen hit! Jag är glad att du kom! Skriv gärna ett hej så känns det mindre farligt att jag flyttat.