Pluttinuttigt, gurkplantor och läsglädje.

Det bästa sättet att bli av med sina rädslor är att säga dem högt. Nu är det gjort och jag är inte rädd längre. (Jo, lite men lagom.)
Nu längtar jag tills de riktiga lektionerna börjar. Är så himla sugen!

Annars håller vi på att färdigställa den där uteplatsen som tidigare i sommar bara var en jordhög och lite ogräs. Nu har den golv av tegel och natursten och har fått en liten upphöjd altan, nästan som en scen. De flesta husägare nuförtiden bygger altaner stora som hav, där man får plats med både solstolar, badtunnor, matbord och ändå kan dansa omkring på. Vår lilla pluttaltan kvalificerar sig kanske inte som altan. Så vi får kalla den scen istället. Japp Lilla Scenen. (Bilder kommer snart.)
Annars har gurkan i växhuset vuxit sig stor och vacker. Massor av gurka har vi skördat. Tomaterna däremot blommar först nu och inte lär det hinna bli några tomater. Någon sa att man inte ska ha tomater och gurka i samma växthus. Någon annan sa att tomaterna inte vill ha FÖR varmt och det har de ju sannerligen haft det denna sommar...
Sen har jag börjat läsa igen. Efter ett halvår utan förmågan kom den tillbaka och nu läser jag som en uthungrad, jag bara kastar in litteraturen. Bäst av allt jag läst i sommar var Bea Uusmas bok om ingenjör Andrées luftfärd för över hundra år sen. Läs den, jag lovar att ni kommer att ha behållning. Igår lyssnade jag på hennes sommarprat och fick de roliga anekdoterna till boken som alla äldre män som försökt klanka på hennes forskning med "lilla gumman"metoder.  Så jävla roligt!

Ni som gillar tonade bilder ska passa på att roa er nu för det här är väl första och enda gången det lär dyka upp i min blogg. Det är nåt som inte stämmer med mig och tonade bilder. Det blir för...pluttinuttigt.

Nu slänger jag in en verklighetsbild för att dämpa pluttinuttigheten! Vardagsröra:

Nyp mig liksom.

Vårens första kalas i växthuset har nu avklarats. Det där glashuset är verkligen en gudagåva. Det gör allting lite mysigare, lite gladare, lite tajtare. Det ligger en bit från huset så det känns lite som borta, det är lite trångt och mysigt när vi är många, det blir liksom avspänt och skönt därinne, och eftersom det är insnöat och utfruset under stor del av året så känns det alltid lite nytt och spännande på våren och så är det ju det där med allt ljus. Det är liksom livgivande!

Jag är mycket förtjust i min lilla glaskoja som ni hör. Och dessutom känns det som att det faktiskt är MITT ställe. Jag har erövrat och bott in mig i den där glasatollen. Tagit den i besittning liksom. Den är i samklang med vad och hur jag är. Om jag vore ett hus skulle jag nog vara lite som det här huset. Skruttigt, gammalt, nött, enkelt, atmosfäriskt och snällt. Såna är alla saker jag dragit dit också. Gamla överblivna saker. Nötta, småtrasiga, enkla. Inget lyx. Och ändå är det den största lyxen jag någonsin kunnat tänka mig. Det har nog inte funnits något jag önskat så hett tidigare som ett sånt här ställe. Och nu har jag det. Nyp mig liksom.

Växthusinlägg till ALEXANDRA (och alla andra som inte sett vårt växthus som jag trodde jag bloggat för mycket om.)

Hurra. Jag blir så glad när ALEXANDRA sa att hon missat mitt växthus. Då får jag ju en anledning att göra ett inlägg om det! Jag är så kär i det där glashuset att det blivit oändliga bilder och inlägg om det och jag har nog försökt vara lite återhållsam för att inte bli för tjatig. Så JIPPI att jag fick en anledning att skriva ett inlägg om vårt fina växthus.
Här kommer en länk till en film och ett tidningsreportage där jag berättar lite mer om det.
Och så slänger jag in lite bilder som jag faktiskt googlade fram.
Ehm... Det säger en del att det fanns en hel del växthusbilder tagna av mig på google...

Blä för kyla.

Idag har vi gjort höst i trädgården. Trots att det fortfarande blommar lite här och var. Det är nog första gången jag gjort det innan frosten kommit. Det är betydligt trevligare att ta hand om växter som fortfarande är gröna och fasta istället för slemmiga och bruna. Andra höstar har frosten kommit så plötsligt och tidigt att vi inte hunnit med. Man vill ju inte gärna slänga växter förrän det verkligen är kört heller. Fast nu har jag gjort det iallafall.

Jag gillar hösten. Jag är oftast väldigt kreativ på höstarna. Det är som att jag har nyladdade batterier då. Men att höststäda trädgården gillar jag inte. Det känns så definitivt och avslutande. Och länge till nästa trädgårdssäsong.

Men nu är det gjort. Utemöblerna har åkt in, krukorna tömts, växthuset tömts på alla textilier och vare sig jag vill eller ej är trädgården redo för frost, snö och kyla nu. Blä.