Grönt är skönt.

Jag vill att allt ska vara som vanligt och jag provar måla en möbel. Det är ju vanligare än vanligt här hemma. Jo, det känns bra för stunden. Även om jag skiter helt i om skåpen är grön eller röd just nu. Men iallafall.
Den blev fin.
Min mamma skulle ha gillat den. Och skrattat åt att jag gjort om nu igen.

Det ser inte klokt ut. And I like it!

Jag vet. Det ser inte klokt ut.
Men jag gillar det. Jag gillar känslan av att det måste åtgärdas.
Nu går Molly och kastar lystna blickar på vårt rum, som en gång var hennes så jag gör inget åt det, fast det ser galet ut.
Hon som längtade bort från sitt egendesignade rum med fyra olika väggar, en gul, en röd, en med träd, en med giraff. Nu vill hon tillbaka till de väggarna (efter att ha bott i två andra rum), och jag brukar ju inte vara så svårflörtad när det kommer till sånt, rumsbyten är en baggis, men av någon anledning har jag inte låtit startskottet gå. För många böcker att flytta tror jag, då vi har fem välfyllda bokhyllor i det rummet hon vill åt.

Förut när man tittade in i vårt sovrum såg man vår säng. Nu ser man två bokhyllor istället och lapptäcksväggen ser man från sängen nu istället för att ha den bakom huvudet.

 Det grå tyget var förut klämt mellan två bokhyllor och såg betydligt bättre ut. Jag har bara flyttat hyllorna utan att röra tyget och så har det blivit hängande. Men jag känner mig själv. Vips får jag energi att ta bort det och göra nåt åt det. För det ser ju inte klokt ut. (Fast jag gillar det. Just för att det inte ser klokt ut och ger mig känslan av att det måste förändras vilket är en skön känsla.)

 Jag skulle tycka att det var världens tråkigaste om jag visste att nu ska jag välja en inredning som ska hålla i resten av vårt liv. Att jag måste välja en tapet, en möblering, en stil som vi ska tycka om i all evighet. Nä, fy så trist. Jag har ju så mycket jag tycker om. Och jag tycker om förändring. Jag tycker om möbeldans. Det är min bästa gren. Oj vad jag bjuder upp till dans ofta med mina kära möbler.

Jag tror de trivs med det. Möblerna. För de tackar alltid ja och virvlar med glädje runt med mig.

Julskåp.

Barn tycker att december segar sig fram men som vuxen vet jag hur fel det är. December är ett X2000 som utan pardon svischar fram. Hur kunde det annars vara andra advent igår???

Helt utan planering (jag håller inte på med sånt, möjligen helt undermedvetet) hamnade röda skåpen i köket för någon vecka sen. Det passade ju helt enkelt utmärkt. Juligare färg finns väl inte. Om jag orkat hade jag målat väggen grön bara för att få det extra juligt. Men baxa skåp får räcka.

Sorry för min darriga hand. Orkade inte ta fram stativet.

Knäppaste hittills?

Så har det hänt igen. Det händer så ofta att det knappt är lönt att berättas. I söndags blev vi bjudna på middag och när vi kom hem fanns det en massa energi som behövde utlopp. Eftersom det också behövde dammsugas...ja då slutade det som vanligt med att möblerna fick dansa runt. Det var inte många av dem som fick sitta på bänken. Jag bjöd upp de allra flesta. Och oj vad vi dansade! Lagom till Bron var jag klar och även om det blev den konstigaste möbleringen någonsin tror jag att det är den mysigaste. Att ligga i det där soffhörnet var ultimat. Tryggt. Varmt. Skönt. Ombonat. Bäst. PAX soffhörnet! kommer att höras här jämt.
Vet ni. Jag tror att det här med att möblera om är ett mijötips! För om man känner ett sug av förnyelse och kanske börjar blänga på möblerna och tro att det är dem det är fel på så ska man skynda sig att möblera om och ställa allihopa på nya ställen. Kanske till och med byta mellan olika rum. Vem har sagt att kökstolarna passar bäst i köket eller att bokhyllan inte trivs lika bra i hallen. Dansa runt med era möbler så ska ni se att köplusten efter nytt försvinner. Allt KÄNNS nytt och det är lika bra och MYCKET klimatsmartare. 

Gerillakrigföring!

Mitt senaste återbruksprojekt har äntligen hittat sin plats. Hörnskåpet som jag köpte på  Återvinningen för några tjugor saknade en list, var i mörkgulnad furu och ganska trist egentligen men jag såg ju direkt potentialen i det stackars bortslängda skåpet. Med en ny list och lite betänketid innan jag sprejmålade hela härligheten genom en spetsgardin känns det som en av mina favoritmöbler nu. Så lagom stort, så perfekt ihop med mitt andra hörnskåpsfynd som än så länge fått vara helt opiffat. Ibland är sakerna fina som de är bara de hamnar i rätt omgivning.

Möbler borde behandlas betydligt kärleksfullare så skulle färre av dem hamna i soprum och containrar. Jag funderar ibland på att bilda en gerillagrupp för att rädda möbler och annat fint från kastdöden. För ibland när jag är och slänger skräp, riktigt skräp,  ser jag människor som står och slänger perfekta gamla möbler rakt ner i containrarna. De hade lätt kunnat stanna precis innan där återvinningscentralen så fint ordnat ett enkelt bås där man kan ställa allt sånt som går att återanvända. Men allt för många har ingen fantasi alls vad det gäller återanvändning. De ser bara solk och smuts och gammalt istället för pärlorna som oftast gömmer sig under allt det där nötta.

Det skär i mig att se folk göra så. Gerillan jag funderar på skulle kunna stå där i skrikiga overaller och ropa STOPP! slänger du den är du dödens. Eller njae, kanske lite drastiskt men iallafall STOPP släng inte, skänk istället...!  Det vore väl nåt! Någon som hakar på?  Ni får välja färg på overallen själva! Jag tror jag ska ha en regnbågsfärgad med prickar. Eller nåt.

Nåväl, jag räddar det jag rädda kan och här är alltså min senaste skyddsling.

Prickig soffa och stenlagd gång.

Ge mig ett gäng stenar och jag är lycklig. Stenar har alltid fått mitt hjärta att klappa lite hårdare. Så vår gård är helt perfekt för mig. Hela jorden är full med sten. Det går inte att gräva utan att stöta på stenar av alla de storlekar. Det blir alltså en hel del sten över när man gräver. Förutom att dumpa dem på stenmuren (ack lycka att ha en stenmur när man älskar sten-det är som att ha världens fetaste bankkonto) kan man ha dem till att bygga rabatter och som jag gjort nu, lägga en stenlagd gång.

Framför växthuset har det bara varit jord och ogräs och det har blivit alldeles för fuktigt för att växthusets norrsida ska må bra. Jag har länge tänkt göra något åt detta och nu är det alltså äntligen gjort. Det blev finfint. Jag är nöjd för det ser lite ut som att det alltid varit så. Det är ju inte riktigt klart, massor av sand ska sopas ner mellan springorna efter att jag vattnat om och om igen. Allt för att sanden ska packas så bra som möjligt mellan och under stenarna.

Jag har alltså grävt ur ungefär en halv meter och sen fyllt på med sand.

Sand som packats med en fiberduk i botten.

Arbetsledaren...

En jäkla massa sand blev det. Stenarna är ju olika tjocka så jag har grävt ner dem försiktigt i sanden och försökt få dem att hamna på samma nivå. En gummiklubba har varit ovärderlig för att bonka dem på plats.

Ja, det var mitt stenprojekt det. Nu är det bara städning runtikring och lite efterjusteringar kvar.

Ikväll är det ljumt och dörren står fortfarande på glänt. Vi har inte alls haft samma FANTASTISKA värme som södra Sverige haft. Tvärtom, vi har haft kallt och blåsigt eller regnigt. En riktig SKITSOMMAR. Fast när södra Sverige har fint väder så talas det i media hela tiden om den FANTASTISKA sommaren och jag blir så trött på att det i riksmedia (som ska täcka hela landet) alltid bara utgår från hur det ser ut där.
Nåja, vi är vana att bli marginaliserade häruppe. Men ikväll kan vi ändå känna oss delaktiga i den FANTASTISKA sommaren...

I vardagsrummet har det hänt grejer. Kolla bara.

 

Ni ser väl?

Jamen kolla noga! Ser ni!?

 

Just precis. En bollfrans har flyttat in. Tjusigt värre. Den är faktiskt bara ditnålad för jag ville prova och det var som att gammsoffan blev alldeles till sig och jag tror bestämt att den tog sig en svängom till och med, så glad och sprallig blev den av att få lite piffning.

Allra helst hade jag velat klä om hela alltet i ett fint vackert sammetstyg men det får bli en annan gång. Tills dess får vi försöka hålla soffans humör uppe med lite småpiff. Tänk om jag skulle måla den prickig??? Tanken väcktes och jag testade först på datorn och visst skulle den bli snygg med prickar!!!

Oväsentligheter.

Den tidigare bruna tevehyllan blev ommålad häromdagen. Ett plötsligt infall där jag grabbade första bästa färgburk i verkstan. Så blir det ofta när jag målar. Jag tar vad jag haver. Det blir bra. Det är som att möbeln, ödet, tillfället, slumpen får vara med och bestämma. Jag blir fri från ansvar för resultatet...

Teveapparater är det fulaste jag vet. Svarta och kompakta. Det finns vita, jag vet, men inte då vi köpte denna på någon mellandagsrea. Dvdfodral är inte heller vackra. Jag har färgsorterat våra dvder och de svarta hamnade i den här hyllan. Jag tror jag ska byta till de vita och försöka gömma de svarta på ett mer undanskymt ställe. Jag vet! Get a life woman!