För mina endorfiners skull.

Det är väl konstigt ändå hur man kan tycka om så olika saker. Jag är konstant road av allt som har med möbler, tapeter, färger, tyger, hus, byggnader, lägenheter, rum, trädgårdar och sånt att göra. Jag ledsnar aldrig. Andra kanske tycker om kläder och kan gå på stan i timmar och klämma och känna och prova kläder. En del spanar på tåg medan andra kryper på marken och kikar på myror och skalbaggar. Att ha ett intresse, att ha något man tycker om att göra är en välsignelse. Att sen de olika intressena ska graderas och värderas som fina och ofina är bara SCHVAMMEL. Härmed bestämmer jag att det är FINFINT att vara intresserad av precis vadsomhelst. (Ja utom sånt som skadar andra då.) Vill man samla på tomtar i plast från dollarstore eller springa benen av sig efter senaste numret av läs och hör eller vad det nu heter så är det minst lika fint som att vara konstsamlare, naturfotograf eller expert på amaroneviner. För det har jag precis bestämt.
Jag är galet road av att flytta möbler och inreda och att läsa om andras hus i tidningar och bloggar. Jag är superroad av att kika på trädgårdar som intresserar mig och älskar att få hälsa på i nya hus. Jag tycker man borde ha besökshus precis som man har besöksträdgårdar-att man får gå på rundvandring hos folk som är roade av att visa sina hem. Gud så kul det skulle vara!
Jag märker dock ofta att jag förringar mitt intresse och till och med skäms och tänker att jag är ytlig och pinsam. Jo, så tänker jag ibland när jag är bland såna människor som verkar döma. Såna som aldrig skulle komma på tanken att möblera om bara för skojs skull. De kan fälla kommentarer som gör att jag känner mig dum.
Men här i bloggen har jag min fristad. Här törs jag stå för att jag faktiskt flyttar möbler varenda gång  jag dammsuger. Jag till och med berättar det, fotar och visar er. Och det känns som att det inte är så pinsamt alls. Att ni som läser faktiskt tycker det är rätt okej. Det är jag så tacksam för. Livet är för kort för att man ska gå omkring och förringa sig själv och förtrycka sina glädjeämnen. Så nu ska jag outa mig ordentligt igen och visa bilder på min senaste dammsugning som förstås resulterade i att jag flyttade både soffor, piano, tavlor, byråer, speglar och hyllor. Jajjamen. Och just nu skäms jag inte ens för det.

Ps. Jag HAR andra intressen också. Men även om jag bara hade detta som intresse så skulle det inte vara något att skämmas för. Allt som gör en glad, får en att fyllas av endorfiner och harmoni, får en att glömma tid och rum för ett tag, allt sånt är guld värt, för just då när man håller på med det som man tycker om, just då stannar tiden en liten stund. Det är ett sånt där carpediemmoment som alla människor bör få uppleva då och då.