Varning för väskdille!

Sylustan har kommit tillbaka. Ja, nästan så jag har lite massproduktion. Tänk, jag faller alltid tillbaka till väskor! 
Jag har säkert gjort flera hundra stycken men aldrig två likadana.
Skulle någon bli sugen så är de till salu. Det kommer mer detaljer och pris och sånt sen. Just nu ville jag bara slänga in ett inlägg för att visa vad som pågår just nu; väskdille.

Några av dem är lite romantiska tror jag bestämt. Tänk så det kan bli.

Klänningskloning.

Jag köper nästan aldrig nya tyger. Dels för att jag sällan hittar nya tyger som jag tycker är snygga, dels för att världen är full av begagnade tyger.

Ibland köper jag tyg utan att veta vad jag ska ha det till.
Äsch, nu lurades jag  trots att det inte är första april!  Jag köper ALLTID utan att veta vad det ska bli av tyget. Det gäller ju att passa på! Ser jag ett tyg som jag tycker är snyggt och som är av bra kvalitet då köper jag det. Sen får det ligga till sig. För det är ju så med secondhandmarknaden att det finns bara den enda biten av tyget. Det är ju ytterst sällan man hittar många metrar så att man hinner tänka en vecka innan man slår till.

Ett jerseytyg fyndat på Röda korset för sitt fina blommönster har legat till sig ett bra tag och blev till slut igår en klänning. Jag har en favoritklänning/tunika som alltid åker fram ur garderoben så fort den är ren. Det är nåt med modellen,  passformen, längden, ärmen, halsringningen som gör att jag trivs

Den har dock börjat bli tvättblekt och sjunger på sista versen.  Jag försökte klippa ut den i det andra fina blomtyget.

Det gick verkligen lätt som en plätt.
På någon timme hade jag en ny blommig variant av favoritplagget.

 Nu ska jag sy den i fler tyger när jag ändå är igång. Så får jag många favoriter!

Sorgearbete med ett strykjärn, sänglinne och fina band.

Sorgearbete. Så heter det visst när man tar sig igenom och betar av dag efter dag när någon älskad dött.

Det stämmer nog rätt bra på vad jag sysslat med all ledig tid sen min mamma plötsligt och helt oväntat lämnade oss.

Jag har varit besatt.
Varje minut jag haft över har jag maniskt stått vid strykbrädan och strukit linne.
Linne är ett så fint ord på det där man har när man bäddar sina sängar.
Sänglinne.
Påslakan, lakan, örngott.

I många år har det varit en bortglömd och bortprioriterad syssla, att stryka sängkläder. Sånt har jag inte haft tid med. Det har känts otroligt överflödigt. Ändå älskar jag tyg och doften av nystruket och att ha ordning i linneskåpet.
Alla barn har tidigt fått lära sig att själva bädda rent och de har fått välja fritt ur sängklädesgömmorna. Det har inte varit världens bästa ordning när de stökat runt och letat fina påslakan.

Så drabbades vi plötsligt av denna sorgliga händelse och det blev som att jag blev besatt.
Jag började stå och stryka alla illa vikta påslakan och slarvigt ihoprullade lakan och felvikta örngott en natt när jag inte kunde sova och sen fortsatte jag varje ledig stund.
Jag fann någon slags ro och sinnesfrid där vid det fräsande ångstrykjärnet och en underlig bisarr tröst i att släta ut skrynklor och veck med det ångvarma strykjärnet. Metodiskt arbetade jag mig igenom hög efter hög.
Jag är inte klar ännu, har mycket strykning framför mig och det är jag glad för. Jag behöver just precis det för att knuten i magen ska kännas lite mindre.
Jag har hittat mitt sätt att hantera det svåra. Ett sätt. Det ger mig ett underligt lugn och en känsla av kontroll.

Inget mer hemskt kan hända om linneskåpen är så här fin.
Det är kanske en slags besvärjelse.

Sen kom jag på att para ihop påslakan med örngott och knyta ett fint band runt så att det inte skulle bli samma kaos direkt igen. Nu kan alla ta ett färdigt paket med allt de behöver för att renbädda sin säng. En oemotståndlig nystruken väldoftande hög med sängkläder. Och naturligtvis ligger det väldoftande tvålar utsrpridda i skåpen också. Det är en av mammas många fina idéer. 

Att sy ett enkelt lapptäcke.

Idag har jag börjat med ett överkast till Molly. Hon vill prompt ha ett och säger "för då kommer jag att bädda varje dag". Detta måste ju uppmuntras så operation överkasttillverkning är påbörjad.

Jag började med att söka igenom mina tyggömmor efter tänkbara tyger. Hon ville ha blommigt och färgstarkt och "inte nå vitt".
Jag började riva och klippa ut rutor i samma mått. Skulle tro att de är ca 20x20 cm. (Mätte inte. Började bara med en och gjorde de andra efter den första.)

84 stycken kvadrater för att vara exakt.

Sen började jag bara sy ihop dem. Första raden med sju lappar kunde jag blanda fritt och sen sneglade jag lite på varje rad som blev klar för att variera lapparna så att det blev bra blandning.

Sen pressade jag ut alla sömmar. Jag lade ut alla remsor på golvet för att kolla hur jag ville ha dem. Sen var det bara att sy ihop dem.

Det går väldigt fort att sy ett lapptäcke med så stora rutor. Nu ska det bara quiltas med en baksida. Men det får bli imorgon. Sen kan hon börja bädda!

Sherlock Holmeskostym.

Det är ytterst sällan jag köper nytt tyg. Det finns så mycket fina gamla! Men när jag ska göra särskilda beställningar måste jag oftast köpa nytt. Som dagens roliga jobb: En Sherlockkostym till en kille på sex år. Roligt att sy och tänka ut hur hatten skulle göras. Jag tog två kepsar som jag sydde ihop och så klippte jag av skärmarna lite och kantade med svarta band.

Äntligen färdigt.

På hösten tenderar saker att bli klara. Saker som legat till sig en tid. Som till exempel mitt stora lapptäcke som jag gruvat mig ofantligt för att quilta för att det är så stort och jag var rädd att det skulle dra sig och bli helt förstört när jag quiltade det. Men nu är det gjort och det blev bra och jag är sååå lättad att det äntligen är klart.
Det är färgglatt och mångmönstrat och bara av gamla tyger som jag gillar. En del är tyger med affektionsvärde och jag minns nästan var varje bit kommer ifrån. Det gillar jag. 

 Eftersom jag är en slarver som inte orkar mäta så himla noga när jag syr blir hörnen inte alltid exakta, dvs alla fyra bitar kanske inte möter varandra i en perfekt fyrvägskorsning. För att dölja de värsta missarna sydde jag dit urklippta blommor som applikation. Fiffigt tycker jag...

 Ja det blev ett perfekt överkast att ligga och försöka se vuxen ut på och låtsasläsa tjocka böcker.

 Och bäst funkar det till att ligga och  läsa såna böcker som man VERKLIGEN vill läsa!

Tur att det blir höst en gång per år så att saker blir klara någon gång!

Älskade inspiration!

Inspiration. Detta fantastiska. Inspiration är bubbel. Kolsyra i ådrorna. Pirr i magen. Små små ulliga kaniner som hoppar omkring i magen och buffar och skuffar. Sån är inspirationen. Den är färgstark och skarp och den gör att jag känner mig lycklig. Den driver mig framåt, den får mig att vakna om nätterna, den lever sitt eget liv och går inte att styra över. Den är helt enkelt alldeles underbar.
När den tar semester blir jag orolig och ängslig.
Har den lämnat mig nu?
Vad har jag gjort för fel?
Snäääälla kom tillbaaaaaka!!!
Tomheten jag känner då är inte rolig. Hela mitt jag lider. Jag blir grinig och trist.
Jag försöker locka fram den.
Vad gjorde jag sist då den kom med full kraft?
Det hjälper inte ett dugg att försöka.
Inspirationen styr man inte över.
Den kommer när den har lust.
 Men det kan vara bra att vila, äta ordentligt, motionera, göra nya saker, lida, tråna och förbanna.

DÅ när man minst anar det kommer den tillbaka. Den sveper in som ett yrväder en aprilafton och är bara självklar och den öser på med glädje och entusiasm. Den rusar in i min kropp och fyller på tills det pyser ur näsan och öronen och jag blir alldeles lycklig och sprallig och full av energi och jag behöver knappt sova och äta och glömmer att andas och det är alldeles alldeles underbart!!!

Det här är min kärleksförklaring till inspirationen. Tack för att du finns i mitt liv! Tack för att du väljer att komma till mig och tack för allt du gör för mig. Utan dig skulle färgerna försvinna, luften bli tunn och hjärtat skulle knappt slå.

Just idag är inspirationen doften av höst, en solstrimma i den gamla rönnen och ett perfekt tyg.

Hmpff!

Ja den där våren som firades in igår är nog lite bakis för den ligger fortfarande och sover. Ute blåser nordanvinden och det är två grader. Hmpff. Trots eldar och allt! 
När världen är fylld av elände och problem problematiserar jag en svart teve. Allt för balansen.
Är inte teven lite väl svart och teknisk? Behöver den inte lite persiljelig omsorg?

Det stör mitt öga med den stora svarta fula besten. Ja det är fler saker som stör mitt öga som tevemöbeln som jag ska måla om och borrmaskinen på bordet och sladden i soffan och Mollys dator halvvägs under soffan och en allmän spretighet men just teven stör jag mig extra mycket på. Den bara står där och är svart och tar plats.

(Get a life woman!) kanske någon tänker nu och ja, jag är väl lite benägen att förstå er tanke...
Men likväl ägnade jag en viss energi åt detta igår.
Taadaa!

Ehm. Vad ska man säga? Bättre? Well. Alla som såg den igår kväll, ALLA, frågade Vad har hänt med teven? Har den gått sönder? Har ni fått tejpa ihop den? Jag vet inte om det är jag eller alla andra som inte fattar det estetiska med att washitejpa sin teve. Hmppf igen!

Jag är så glad för att Äntligen hemma sugit upp Elsa Billgren. Hon är en frisk fläkt och att hon förespråkar återbruk i det annars sjukliga konsumtionsprogrammet är toppen. Förr mådde jag illa av hur de alltid rev ut och kastade bort och satte in äckligt mycket nytt och dyrt i alla program. Sen Elsa gjorde sitt intåg finns det något för mig och oss som föredrar loppis, återbruk och gammalt. Och så har hon ju en klänning i mitt kuddtyg. Kolla bara.

Min kudde har jag sytt av ett överkast och jag har kvar en hel del tyg som jag ligger och håller på tills jag vet vad det ska bli. Det är ett av mina bästa tyger. Ja, trots att det är gult. (Jag får jämt höra att jag inte gillar gult för att jag sagt det så många gånger.)  Men jag gillar gult på rätt ställen. Inte gula blommor i min trädgård och inte gula väggar i mitt hem men gula rosor på tapet och tyg är inte bara okej, det är jätteokej och en och annan gul möbel och gula lampskärmar, särskilt senapsgula, är jag svag för.  Så jag gillar visst gult trots allt. På rätt ställen.
 Som sagt. Livsviktiga frågor diskuteras här hos mig!  
Trippelhmpff. 

(Hmpff = förolämpad knyck på nacken)