Familjen Pettson.

Vår familj är lite annorlunda, det får vi ofta höra. Kanske mycket för att vi inte köper så mycket nytt utan försöker fixa nytt av gammalt. Oftast går vi in i verkstan och gör det vi behöver. Lite som gubben Pettson faktiskt. Ofta med samma lite hemgjorda resultat. Det syns verkligen att det är hemgjort. Vi är inte så himla petiga och noga heller. Fort går det och så blir det ganska charmigt i slutänden. Det gillar jag med vår familj. Det finns en skaparglädje som är uppfriskande.
Det finns inte så mycket "det går inte" i vägen.
(Säger jag idag men imorgon sliter jag kanske mitt hår för att jag tycker det finns så mycket bromsklossar kring mig...)

Här är iallafall det senaste alstret. 17åringen behövde ett skåp och har under några kvällar byggt ett med endast spillvirke. Nu ska han bara måla det sen tar han in det i sitt rum och jag tror att känslan han får av att ha gjort det själv slår alla ikeaskåp eller designermöbler i världen, även om sånt också är fint.

 Han har till och med gjort handtagen själv och att de hamnat på olika höjd är det allra bästa enligt mitt sätt att se. Hurra för kreativiteten!!!

Det här med pettsoncharmen kan ibland vara irriterande också. Om det uppstår ett problem som skulle behöva en enkel och snabb lösning och så löser vi det lite halvdant då kan det kännas lite som att vi tätar Suorvadammen med ett plåster. Så det är både charmigt och irriterande om jag ska vara ärlig och det vill jag ju vara. Men idag är det BARA charmigt för charmen hos detta hembyggda skåp kan jag definitivt inte motstå.