29 juni 2013

Nöjdhetens dag.

Borde gå att sova för vi ska upp tidigt för att åka till Kiruna och festivala imorgon. Men äsch, sova hinner man. Det var en present till dottern att åka och se Yohio. Hon är ett riktigt Yohiofan. Dessutom har vi ju bott i staden för några år sen så det ska bli kul att återse alla gamla vyer och kanske en och annan bekant också! Jag har faktiskt inte varit där på flera år!
Annars är jag idag nöjd med hallen som vi möblerade om lite då sonen kastade ut en hylla från sitt rum. Det blev en utmärkt skohylla. Fast det glömde jag fota.
 Jag är fortfarande nöjd med min sprejmålade bordsskiva fast jag har insett att den måste lackas för varje gång jag torkar den kommer det lite blått på trasan.
 Jag är nöjd med hur mysigt det låter med pianoklinkande barn. Det är den ultimata hemtrevnaden!

 Och så är jag bara sådär allmänt nöjd för att jag fått så himla mycket gjort idag. Nu ska jag packa kameran så att jag inte glömmer den. Ska väl fota Yohio, Kiruna, Miss Li, midnattsolen, festivalen och annat som kommer i vår väg.

27 juni 2013

En fotomodellkarriär har blivit född.

Klockan närmade sig midnatt när jag hörde en svag men bestämd röst som sa Nu är det på tiden att jag också får vara med på bild. Förvånat tittade jag mig omkring för att se vem det var som pep. Det var lille hoppe hare. Hen ville prompt ut i natten och leka fotomodell och djurvän och lyhörd som jag är  grabbade jag tag i kameran och tog på mig stövlarna och gick ut i daggen och lydde order. När en hoppe hare tar ton då lyder man. Vänta bara ska ni se. De kan verka små och söta men det är något i deras röst som gör att man genast lyder. Överallt skulle hen posera. Än hit och än dit. Jag fick flänga omkring i trädgården långt efter midnatt för att uppfylla alla önskemål. Och inte nog med det. Det skulle prompt ut på bloggen också. Genast! Ja, så här sitter jag nu och försöker förklara hur det var. Ni kanske tycker det låter konstigt men det är sant varje ord. Här kommer nu bilderna på linslusen Hoppe Hare.









 Njae, jag vet inte, jag tycker faktiskt att det krävs lite träning på poserandet. Hen borde variera minen lite mer tycker jag. Jag gjorde allt för att locka fram ett leende men nej, allvarligt skulle det minsann vara hela tiden.
 Till slut fick jag ägna fem minuter åt övertalning för att hen skulle följa med in igen. Jag fick lova att lägga ut alla bilder innan jag gick och lade mig och nu har jag uppfyllt det löftet så nu ska jag gå och lägga mig. Och det har Hoppe Hare redan gjort.
Godnatt kära ni. Hoppas ni inte tror att jag bara utnyttjade Hoppe Hare för att återigen få visa lite trädgårdsbilder. Närå. Det var verkligen hen som framtvingade detta. Jorå. Så är det.

24 juni 2013

Mitt nya spetsdille!

Tänk idag har jag gjort något som jag tänkt göra hur länge som helst och bara skjutit framåt hela tiden. Fast jag vetat att det skulle bli kanonbra. Ni kommer ihåg bordet jag köpte för några hundringar och målade vitt? Efter bara någon dag hade det en massa ringar efter tekoppar och kaffekoppar och pennstreck och tidningsvärta och curry och tomatfläckar. Det var inte länge det var vitt. Att måla det mönstrat skulle kamouflera alla fläckar tänkte jag. 
Idag gjorde jag det äntligen. Jag tejpade fast ett spetstyg på bordet och så sprejade jag.
 Sen väntade jag några minuter och så tog jag bort tyget, superspänd på hur det skulle se ut. Och det blev tusen gånger bättre än jag hade förväntat mig! Jag skrek rakt ut av hänförelse! Hela grannkvarteret måste ha hört min lycka!
Ååååh vad jag tyckte det blev fint!!!

 Sen kunde jag inte sluta och jag känner att jag är långtifrån klar med detta. Jag ska spreja hela världen med spetsmönster!!!

Tretton ljus.










Det är så himla lätt att köpa presenter till en som älskar att läsa. Att stå i bokhandeln och välja böcker är en sann fröjd. Efter att jag också började läsa ungdomsböckerna (som jag tidigare fördomsfullt ratade) är det lättare att välja. Både Molly och jag har en favoritförfattare i den genren. Ann-Helen Leastadius med böckerna om sametjejen som bor i Solna men har släkten i Soppero. Första boken heter Sms från Soppero. Mycket bra böcker och det finns flera fortsättningsböcker och när Molly för en tid sen skulle läsa den sista var hon så vemodig eftersom den lustfyllda läsningen då skulle ta slut. Hon sparade och sparade och läste så lite det gick för att den skulle räcka så länge som möjligt. Men de går ju att läsa om och om och om igen! Igår fick hon den här boken plus fyra till.
De är nog utlästa om en vecka. Hon är ju i värsta bokslukaråldern.

22 juni 2013

Den magiska midsommarnatten.

För tretton år sen födde jag barn på midsommarnatten. Dimman låg så tät under hela kvällen och natten att man inte såg ut genom fönstret, men precis när allt var klart och vårt fjärde barn låg på min mage och mötte min blick med stora ögon lättade dimman och midnattsolen sken rakt in genom fönstret.
Det var en magisk natt på alla sätt och vis då vårt yngsta barn kom till världen.
I natt är en lika vacker natt med sol och tunna dimslöjor.

(Klicka på första bilden så kommer den upp i ett bildspel med de andra. )
 












19 juni 2013

Och eftersom jag är så nöjd med vad jag har måste jag titt som tätt fota det!





Tycker om att ogräset är så påträngande!



Pommac vill BARA leka med boll.
Just nu i vår hall. (Huset är proppfullt med grabbar.)



Visst har vi typ världens coolaste hållare för fjärrkontroller...?