Ett älskat hus.

 Jag är hemnetnörd. Så är det. Varje dag klickar jag in mig och kikar på det senaste som kommit in. Alla bilder. Alltid. Ibland blir jag inspirerad av någons fantasifulla, personliga hem, ibland blir jag upprörd över hur renoveringsivern förvandlat ett äldre charmigt hus till oigenkännligt hypermodernt hus, ibland blir jag glatt överraskad av min egen reaktion när jag gillar nåt som jag aldrig trodde jag skulle gilla. Uttråkad blir jag ofta och då av den stora andel boenden som är till salu som är samma, samma fast annorlunda. (Same, same but different låter mycket bättre.) Typ när ett helvitt hem är wild´n´crazy med två oranga kuddar och en chockartad krockmatchning med en rosa matta. Iiii så modigt. Så färgglatt. Not.
Sorry. Blev visst lite tröttsamt ironisk. Jag tycker bara superstajlade hem är såååå tråkiga att se på och går man in varje dag som jag så lär man sig hur stajlingen ändrar/bestämmer vad som är inne för tillfället. (Jo, jag vet att det stavas stylingen men jag försöker använda stajlingen i hopp om att fler ska göra det så att SAOL så småningom tar in det i sin ordlista och offentligt försvenskar det). Just nu är det superinne med grått, grått, trärent och mycket gröna växter. Och fotokonst. Det är jättefint. Men måste ALLA hem till salu se ut så? Vart vill jag komma med detta inlägg nu då?
Jo.
Ibland hittar jag guldkorn som ger mig ett slags ljuvligt, pirrigt välbefinnande i magtrakten, någonstans under naveln. Det är jakten på de där pirrframkallande guldkornen som gör att jag uthärdar detta dagliga hemnetsurfande som mest fyller mig med en trötthet. För plötsligt finns bilderna där. De som gör att hjärtat tar ett litet skutt av glädje. Det hem jag hittade idag är ett sånt och det är unikt. Det är sällan jag ser så här orörda, välvårdade miljöer. Det är totalt ostajlat. Inte en "rätt" sak har satts in. Här har man städat och snyggat till och fotat ett hem precis som det ser ut. Jag kan se att den som bott här har vårdat sitt hus kärleksfullt under många, långa år. Jag ser det på precisionsplaceringen av möblerna, på mattor som verkar inköpta för många år sen i precis rätt mått för att sen ha legat på samma ställe år efter år. Troligen varsamt omhändertagna med dammsugning, vårvädring och skonsam fläckborttagning. Jag blir rörd av bilderna från detta hem. Här har någon levt sina dagar i en respekt för material och ekonomi. Man har en gång valt tapeter, möbler och belysning. Noga placerat allt och därefter varit nöjda och bara tagit hand om. Dörrarna av teak har säkerligen oljats med teakolja med jämna mellanrum. Golven har skurats och man har varit försiktiga och haft tassar på möblerna och aldrig gått in med grus under skorna. Jag tror bestämt att man veckostädat. Fredagar känns det som. Då har man dammtorkat. Allt. Lampor, tavlor, hyllor. Sen har man med lätt fuktad trasa försiktigt gnidit alla möbler så att de har glänst. Varje fredag eftermiddag har det luktat såpa, nymanglat och kaffe i det här huset. Först städning, sen kaffe.
Till jul har man lyft fram sin kartong märkt med julpynt och plockat fram den ärvda jultomten, hårt stoppad med halm och försiktigt placerat den på exakt samma ställe varje år. De röda gardinerna har luftats, strykits och hängts upp precis innan första advent. Saffransbullarna har bakats med samma recept varje år.
Jag är ombytlig. Jag möblerar om jämt. Jag slänger aldrig något, men jag flyttar runt möbler i en evig dans. Jag skulle bli galen om jag inte fick göra det. Men ändå blir jag alldeles lugn och fylld av beundran inför ett sådant här hem. Det är en sådan enorm kontrast mot hur många gamla hus idag behandlas. Man river ut allt gammalt och skyndar in med nytt. Ingen tanke på att vårda, laga, låta vara. Blir det slitet, ut med skiten; in med nytt.
Hur man vårdar ting har fallit i glömska för jättemånga. Det är inte så man gör idag.

 Huset är till salu i pitetrakten . Så här skriver mäklaren: "Nu har du möjlighet att förvärva en välplanerad och omsorgsfullt omhändertagen enplansvilla i närmast originalskick med stora möjligheter att sätta din egen prägel på."  Tyvärr kommer nog någon att direkt sätta sin prägel på det här huset. Ut med det underbara köket som är så fantastiskt fint färgsatt. Se bara på de mörkt mossgröna luckorna och lådorna nedtill, den något ljusare gröna upptill och så väggens gulgröna nyans... Så vackert! Den perfektt underhållna diskbänken glänser. Det klassiska vita kaklet och kranen direkt ut från väggen, som förr. Jag hoppas att den som köper det här huset ser allt det vackra, genuina som jag ser. Jag låtsas det.

Bonat golv? 

Kranen. Diskbänksblänket.

Notera bänkskivan!

Se hur gabondörrarna glänser! 

Tavelprecision. Inga onödiga hål i tapeterna här inte! 

Färgsättningen!

Furu är vackert!!!

Kommer ni ihåg den tiden då det var inne att luta av möbler. Allt skulle vara trärent, det var det trendigaste som fanns. Den tiden byttes ut mot andra tider och idag är det rätt inne att måla allt i glada färger, pastellfärger eller den allra vanligaste varianten att måla allt i vitt.
Hemmen nu för tiden är oftast en orgie i vitt med lite svart och lite grått.
Sällan sällan stöter man på trä. Träfärgat.
Därför blev jag så vansinnigt inspirerad och charmknockad av det här huset på Hemnet.
Jag lånade en massa bilder för att visa er och jag hoppas att det är tillåtet. Det är alltså ett HUS som är till SALU via HEMNET och jag LÅNAR bara bilderna för att visa er denna fantastiska kärleksförklaring till
TRÄ
Så fräscht det känns och så ovanligt. Nästan nytt.
Hela huset är som en hyllning till det trärena.
Först kikar vi utomhus på omålade eller vitriolbehandlade fasader, raka tallar, spångar, plank, trall, ytterdörrar, uterum, allt i harmonisk träfärg.

Fint va!


Nu går vi in och kikar på trärena furumöbler, träväggar, trätak, furudörrar, furutrappa och ett helt kök i ren furu. Jag tycker de har lyckats få det att kännas så MODERNT och fräscht. Inte sjuttiotal. Inte gillestuga utan bara väldigt vackert. Förmodligen är det på grund av den fingertoppskänsliga blandningen med vitt. 

Ja, det var ett inlägg om ett hus på hemnet som jag sällan skådat. Det här stack ut rejält och vill ni se alla bilder är det bara att gå in via länken ovan så länge det ligger ute till försäljning.

Hallpsykologi.

Vi har en fantastisk hall! Stor. Rymlig. Välkomnande och speciell. MEN. Oftast ser den ut som ett slagfält. Överallt kläder, väskor, påsar, återvinning, skrynklade mattor, saker på väg ut och in. Kaos helt enkelt. Det är oftast ingen glad syn att öppna dörren.
Jag har i etapper försökt fixa allt men med en begränsad budget går det långsamt och tur är kanske det för hade vi haft möjlighet att knäppa med fingrarna och bara renovera pang bom då hade vi inte hunnit tänka och prova oss fram som vi gjort nu.
Nu har jag kommit på en helt ny möblering som jag tvingats rata förr därför att det inte funnits något eluttag på den väggen. Men problem är ju till för att lösas och jag drog helt enkelt en skarvdosa från övervåningen och vips hade vi belysning. (Att jag inte kommit på det förut!)

Nu är suget att tapetsera den väggen med spegeln STOR. Något ljust, blommigt, vackert är tanken.
Jag har en idé.

I den planen går den röda garderoben bort. Jag håller mig till de mildare tystare färgerna. Den röda garderoben är glad och gillas men den skriker så högt hela tiden. Se mig se mig. Alla de andra färgerna försvinner. Rosa stockväggen som är så vacker får aldrig någon uppmärksamhet och gröna trappen börjar se purken ut. Nä, jag är ledsen rödgarderob. Du får nog dämpa dig lite om du ska få vara kvar i det här gänget.
Förr hade de röda dörrarna sällskap av röda lådor för vantar och halsdukar och en rödvitrandig matta och ett rödprickigt bord och en rödprickig pall. Då var det lite mer balans. Nu är mattan utsliten av vassa krafsanden från Pommacs många bollekar och de röda lådorna är i förrådet på nya uppdrag liksom bord och pall. Och när allt det röda försvann blev det plötsligt ljusare i hallen som annars alltid känts så mörk och lusten att bara ha ljusare färger vaknade.

Här mellan garderoberna hade vi hatthyllan förut. Det första man såg var då klädkaoset.

Nu möts man av lite mer ordning. Och när det blir tapet och färdigmålad hylla och lite mer färdigt ja då kommer det att bli urvackert hoppas jag.

Suddig bild men jag ville visa färgerna. Gillar den blå tapeten med den rosa väggen.

Ser ni, blårutiga golvet passar in i färgskalan.

Förr var vägg och dörr och trapp mörk furu. Allt är målat med linoljefärg som torkar så oändligt långsamt så jag kunde bara måla trappen två varv sen vägrade familjen att gå på varannat trappsteg längre. Och Pommac blev ju portad från övervåningen under lång tid. Men fler varv ska det bli...

Jackkaoset hamnar nu inte direkt i blickfånget utan göms lite. Varför kan inte alla ha pastellfärgade kläder?

Jag vill att allt ska vara så här ljust.

Satte en lampa under trappan.

Här ser man min fiffiga (om än ej så vackra eldosa på väggen.)

Och egentligen är det här inlägget ren psykologi för att övertala mig själv att verkligen klara av att ta bort det röda för jag är ju och förblir en som älskar rött och hur många argument jag än har för att det är bättre utan det röda sitter det en liten rödälskare inuti mig och skriker spara spara spara det röda. Jag har fullt sjå att värja mig.
Men jag har nästan bestämt mig. Man måste ju låta andra synas också. 

Mest möbler i ett rum vinner!!!

Hemma hos Lycke är det fint som snus. De har precis gjort om och allt är så fint så fint. De vackraste tapeter, de finaste möbler, bara de bästa tavlorna och alla lampor är noga utvalda. Allt är magiskt vackert. Med mobilkameran har jag försökt fånga lite av det vackra.

Puh!!! Det är svårt att hinna ta in allt fint. Ett typiskt hem som jag kan gå runt i hur länge som helst och jag VET att jag kommer att gilla ALLT jag ser. Vi är nog av exakt samma skrot och korn när det kommer till vad vi tycker är vackert!
Vilken tur för mig att de rensar och byter stil ibland. För idag fick jag med mig en kineslampa i den finaste färgen och när jag kom hem gick jag ut i förrådet för att rota fram en taksladd till den då min blick föll på den där krusidulliga golvlampan som jag köpte precis innan vi flyttade in i vårt hus. Jag visste direkt att den skulle passa in, men i sex år har jag letat den perfekta skärmen utan att lyckas. Tills idag!  Jag skyndade mig in för att prova dem tillsammans och med lite moderering och ståltråd blev det den finaste lampan någonsin.

A perfect match helt enkelt!!!

Och fåtöljen har också flyttat in idag. Den stod alldeles ensam och dammig och nött på återvinningen med ett pris som sa Jag är bara skräp men jag såg direkt att det minsann inte var nåt skräp. Det var ju lillebrorsan till vår svängda soffa! Och de blev så glada att återse varandra, åtminstone intalar jag mig det för hur ska jag annars försvara att jag släpar in ytterligare en möbel i vårt redan knökfyllda vardagsrum.
Men vet ni. Jag är motreaktionen till LUFTIGT. Ljust och luftigt kan slänga sig i väggen. Hos oss är det färgglatt och oluftigt. Det är som en hemlig trädgård med en massa små rum i rummet.
Jag står för det.
Hej! Jag är en människa som vågar övermöblera! Modigt va? (Att säga det är väl som att svära i kyrkan nu för tiden?)