Ett pyntanfall!

Ibland undrar jag om det inte är någon som lånar min hjärna och kropp och genomför sina idéer utan att jag har ett uns av medverkan i det hela. För jag har verkligen ingen aning om var den här idén kom ifrån eller när jag bestämde mig för detta. Det bara kom. Utan att jag tänkte ett endaste dugg. Jag har ju annars tänkt en hel del på tapetval i hallen och testat och klurat och inte funnit någon lösning som känts bra i magen.
Att jag sen helt plötsligt skulle finna mig rivandes sönder en Vilhelm Mobergpocket från 50-talet med den rätta gulnade känslan, lagom trasig för att jag skulle klara av att sprätta den förvånar mig lika mycket som någon annan. Innan jag hann blinka stod jag och smetade boksidor på väggen med tapetlim. Svosch svosch bara.
När ruset eller anfallet eller vad vi nu väljer att kalla det var över stod jag där smått förvirrad med en vägg fylld av gulnade boksidor och en känsla i magen som mer var vad har jag gjort än gud vad fint.

Visst, det blev bättre än tråkväven med ljusblå bakgrund och fult målade färgklattar i vitt, men inte bättre än många av de tapeter jag funderat på. Jag tänkte verkligen Vad har jag nu gjort!? Varför i hela friden gjorde jag så här? Men det var innan jag visste vad jag skulle göra sen.
För sen gick jag och hämtade min älskade bokmärkessamling. De där märkena som jag tummat otaliga gånger som liten flicka, haft skön byteshandel med och där varje märke väcker sköna minnen. Skönaste känslan. Bilder som BETYDER något.

Och plötsligt känns det så bra. Mer än bra. Det känns perfekt. Än så länge har jag bara nålat märkena för jag måste sätta upp allihopa ett och ett och hela tiden ta ett steg tillbaka och känna i magen om det känns bra och när det gör det kommer jag att fästa dem.
Att barnen unisont spontant utbrast VAD COOLT!!! gjorde ju inte saken sämre. Tänk hur det kan bli utan att man har en aning. '
Vem tusan lånade mig igår och gjorde det här? Jag skulle vilja tacka!

Lustfyllda val. (Och kval.)

Jag undrar vad det är som gör att datorn vissa dagar måste TÄNKA hela tiden. Jag skriver några bokstäver och så kommer den färgglada snurran upp och inget händer, datorn tänker och tänker och jag känner mig stressad och irriterad och så har datorn tänkt klart och skriver ut de bokstäver jag knapprat in och så knapprar jag in nya och då ska den tänka igen och jag blir galen och så håller det på.
Vi får se vad det här blir för inlägg, präglat av irritation.
Jag har haft virus, feber och ont överallt och kanske har jag smittat apparaten så att den också fått virus...
Att ligga sjuk och still gör att idéerna poppar upp i skallen. Jag låg och tänkte på en massa saker, bland annat vilken tapet jag skulle vilja sätta upp i den här nischen i hallen där spegeln hänger. Jag fick en obeskrivlig lust att prova och efter några alvedon och timmars vila gick jag ut i förrådet till min tapetrullesamling och bar in några tänkbara kandidater.
Och började prova. (Eller heter det pröva?)

Älskar den här men den är för småblommig för att få den pampiga woawkänslan jag vill ha i hallen. Man ska gå in och bli golvad liksom.

Den här ger lite golvningseffekt men väljer jag denna så blir det mycket som måste ändras runtom.

Den här överraskade. På rulle är det fin, på väggen FANTASTISK!!! Men färgen gjorde sig inte riktigt till omgivningen. Den här MÅSTE upp någonstans, den är för fin att ligga i förråd. Synd jag bara ha en rulle!!!

Jag vill så gärna ha gult till det rosa på stockar och ledstång. Trots att jag inte är någon fantast av gult på väggar så funderar jag allvarligt på denna. Gult och rosa är ju en oslagbar kombination enligt mig så kanske denna på garderoberna och så den knallrosa på väggen...funderar och funderar...

Jag har väldigt fria händer, men den här kan Mannen inte med. Jag ÄLSKAR den och förstår inte alls hur han kan tycka att den är ful. Jag tänker att det är min högre utvecklade smak och bidar min tid. En vacker dag kanske han ser det jag ser...

Jag tycker MYCKET om den här och kommer att sätta upp den någonstans i huset. Dock ej här då den är för blek för att ha en välkomnande effekt.

En sak är klar. Det mesta ser bra ut om man tar närbilder. Synd att ögonen ska ta in helheten hela tiden.

Egentligen vill jag ha någon helt annan tapet för det finns ju en uppsjö av fina tapeter i världen men jag blir liksom nöjdare av att jobba utifrån det jag redan har. Det blir en större utmaning och känslan av att göra så fint jag kan med vad jag har är oslagbar. Jag vill inte köpa nytt i onödan.
Vad jag fått fram av denna provning (här ska det dock inte vara prövning och därmed kanske jag har svaret på min undran...) är att det gärna kan vara en mörk tapet på den där nischväggen. Jag klurar vidare. Jag har ju faktiskt några fler att prova. Och jag gillar att ha det att gå och tänka på. Det ska mogna fram långsamt.

Sen testade jag söta ELLENS idé. Hon kom på den briljanta idén att byta ut garderobsdörrarna och blanda om dem. Så det var jag ju tvungen att prova (pröva?). Kul grej. Men det fick mig att ännu mer inse att den röda måste bytas ut. Den är för stark i sammanhanget helt enkelt. 

Vi fick känslan av vapensköldar. Familjen Anderssonts egen vapensköld...
I väntan på att jag ska ta ett beslut i den världsviktiga färgpåtapetfrågan satte jag upp ett tyg som passade med vapensköldsgarderoberna. Så nu ser det ut så här.  Fast jag tror inte det gör det alltför länge om jag känner mig rätt. Har jag väl fått en idé i huvudet så kan jag inte släppa den. Och idén ser inte ut så här. Men nuet och verkligheten ser ju ut så här.

Tapetlycka och teleskoplampa.

Idag är det dammsuga och skuragolvdag här i huset. Ni som inte har hund har säkert ingen aning om hur mycket som dras in den här årstiden. Även fina regnfria höstar som den här dras det in smuts då nattdaggen ändå gör marken fuktig. Så när voffsingen går i det daggfuktiga gräset och sen på den leriga vägen (här i byn har vi mest oasfalterade vägar som blir leriga på hösten) är det som att tassarna och håret runt tassarna slurpar i sig så mycket fukt och smuts som det bara går och så när man kommer in tar det ett par timmar i husvärmen innan fukten dunstat bort och DÅ trillar all den där smutsen av. Den är ett finkornigt puder av brungrå smuts som lägger sig överallt där voffsingen trampat omkring. Även i soffor och sängar dit han ju avacerat sig på sista tiden. Det enda som hjälper mot den här smutsen är dammsugning och skurning. Egentligen borde det göras varje dag men jag vet inte hur vi är för vi glömmer/hinner/orkar/struntar i det och så blir det istället när det är så nödvändigt att man inte står ut en endaste sekund till. Så där är vi idag.

Så varför sitter jag här då istället för att rodda igång operationen. Jo för jag måste visa mitt tokfynd. Mitt absolut bästa fynd någonsin. Ja, så känns det i magen just nu iallafall. Ett tokfynd måste ha egenskapen av att vara unikt, vara finare än fint och desssutom ha ett fyndpris. Annars är det inte ett tokfynd. Det här fyndet uppfyller alla kriterier.
Voilá!

 Tapeten i mina drömmar. Den är barndom, vacker, perfekt, ljus, romantisk och har allt jag vill ha av en tapet. Grå botten med små rutor, medaljongaktigt mönster i vitt som ljusar upp och så små blombuketter i lila och rosa som är fint ritade. Förmodligen 40-tal. Och bäst av allt är att det fanns sju rullar-hur ofta händer det? Att sju rullar kostade som en enda rulle gjorde ju fyndet totalt.
Tokfynd alltså.
Nu har jag nålat upp den lite varstans för att se hur den passar  i olika ljus och den känns helt rätt.

Ja förlåt min djupdykning i ämnet men jag är och förblir en tapetnörd och att hitta tapeten jag letat i mina drömmar gör att jag blir alldeles sprallig och vill dela med mig så mycket som möjligt av känslan.  Det är verkligen inte var dag sånt dyker upp! Att den dessutom passar fint med den tapet vi redan har på en vägg gör ju absolut inte saken sämre. Den tapeten köpte jag dyrt på en tapetvintageaffär och tyckte att jag bara hade bara råd med två rullar just då. Vilken tur så här i efterhand för annars hade vi ju inte haft tre väggar kvar att fylla med denna nya  ännu finare tapet.

Sen måste jag dela med mig av min upptäckt också. Lampan, den där krusidulliga som jag plötsligt hittade den perfekta skärmen till, den gick att höja. Hur mycket som helst. Det hade jag ingen aning om men så fort jag upptäckte det höjde jag den massor och nu står den och tronar som en gatlykta i vardagsrummet.

Coolt va?

Om att tapetsera möbler och sånt.

Jag har lovat att göra ett inlägg om att tapetsera skåpluckor och annat men hittade ett som jag skrev för några år sen då jag bloggade i Sköna Hems regi. Jag tycker det beskriver bra hur man gör så läs DÄR. Vill ni fråga något så kommentera i det här inlägget. Inte i det gamla.

Blomlycka!

Kanske är det att sommaren håller på att ta farväl och så även blomprakten som gör att jag har ett jättesug efter blommig inredning. Har ni sett hur mycket fina blomtapeter det finns i världen?

Jag vill bara krypa in i varje rum och bli kvar där och dricka te och lyssna på mjukjazz och läsa Jane Austenromaner och leva lycklig everafter.

Glädje på snöre.

När regnet står som spön i backen och allt utomhusarbete som var planerat blir inställt kan man roa sig med lite inomhuspyssel. I början av sommaren fick jag tre tapetböcker av en snäll bloggläsare som tagit rätt på dem efter en nedlagd färghandel. Jag älskade tapeterna i en av dem men har inte riktigt kommit på vad jag skulle göra av de små tapetsnuttarna. Tills denna regniga dag dök upp. På ett killevipp dök inspirationen upp och strax hade jag i ett rus av inspiration smackat upp dem på väggen. Endast provisoriskt med knappnålar för att se hur det blev.

 Och visst blev det bra! Lite gammal, romantisk, ombonad känsla. Nu låter jag det hänga ett tag sådär provisoriskt för att känna om nöjdheten håller i sig.

Köket fick en annan enkel piffning denna regntrista dag. En vimpel hängdes upp och vips blev köket gladare.

Tänk vad lite väggpynt kan göra för humöret.

En energisk helg.

Ibland är man energifattig och då kan en helg passera utan att man ens hinner blinka och det enda man hunnit är att sova, slappa och äta... En annan gång kan man vara energifylld och man hinner trycka in hur mycket som helst utan att helgen tar slut. En sån helg har jag haft den här gången. Snart ska jag klippa Mannen och här sitter jag och skriver ett inlägg så än är det inte slut på effektiviteten. Jag gillar att ha mycket energi!
Jag tömde den lilla kompaktkameran och hittade några bilder från när vi målade blått. 

 Och när vi målade den färg vi inte ville ha.

 När vi satt i soffan en kväll upptäckte jag att den lilla fjuttkameran kunde zooma helt otroligt bra och dessutom att den har antiskakfunktion som faktiskt fungerar. Kolla bara.

 Ja, ni fattar! Allt var flera meter bort och rummet lite kvällsskumt. Jag ger kameran fem persiljekvistar i zoomförmåga... (Tänk att det skulle dröja över ett år innan jag uppskattade den.)
Min ljusgröna gullranka är den enda inomhusblomman som är fin nu. Jag glömmer bort alla inomhusblommor på somrarna. Allt krut går till de utomhus.

 

Igår blev jag så sugen på att tapetsera att det riktigt kliade i tapetserarnerven och för att stilla den där klådan provade jag lite tapeter bara för skojs skull. Jag nålade upp några på väggen bara för att få en känsla. Den storblommiga är ett loppisfynd som jag ÄLSKAR men det är bara en påbörjad rulle så man får ut endast två våder. 

 Den småblommiga är som en varm kram, en trygg vän, en lycklig barndom. Den gör mig lugn.

 Men jag har inte tid att tapetsera och den tapet jag egentligen vill ha i vardagsrummet har jag inte råd att införskaffa så det var då lika bra. Tills dess får vi hålla tillgodo med vita väggar...

Den uppmärksamme kanske ser att vi möblerat om lite grann. Eller vad säger jag. Vi? Nej jag alltså. Förstås. De röda bockarna visar vad som dansat omkring den här gången.

 Det blev bra. Men det tycker jag ju alltid. Det är ju det som är vitsen med ommöbleringar, att det alltid känns så bra efteråt!

Även köket har fått sig en liten möbeldans. Soffan har hamnat i ett hörn istället för att stå framför fönstret.

 Och den nya platsen för bruna gammelsoffan blev genast använd. Sånt gillas!

 Nä, klippning var det. Min kund grymtar att väntetiden är på tok för lång...