Spindeln i nätet.

 Här sitter jag och bloggar. Mellan toadörren och dörren till Mollys rum är jag inklämd. Bakom min rygg finns trappan. Till vänster om toadörren (den som skymtar) är dörren till äldste sonens rum. Jag har min plats mitt i detta flöde. Det går ofta förbi någon på väg till toan eller de olika rummen. Mollys rum till höger är ett genomgångsrum och innanför det finns yngste sonens rum. Man kan säga att jag har min plats vid en motortrafikled.

Jag har också koll på ytterdörren som ligger vid foten av trappan. När jag sitter här byter jag alltid nåt ord här och där med mina barn som passerar på väg till sina rum. Jag känner doften av tvätten som hänger bakom min rygg över trappräcket.

 Visst kan jag längta efter en mer avskild plats ibland för det kan vara lite svårt att koncentrera sig emellanåt. Som när någon spelar ett spel och förlorar och låter illa över det. DÅ längtar jag bort. Eller när någon skypar med en hel bunt människor. Då kan det bli lite störigt. Roligt men störigt.

 Men i stort sett är jag jättenöjd med min datorplats. Jag är ju så omodern att jag har en stationär dator! Fast det tror jag är tur, annars skulle jag nog få ägna massor av tid åt att leta om jag hade en bärbar.

Idag har jag haft tur. 16-åringen var matlagningssugen när han kom hem och lagade den godaste currykyckling. Det var bara att sätta sig till dukat bord. Sånt gillas. Nu ska hunden rastas och en tvätt hängas och så ska jag åka iväg med den attans deklarationen. Alltid ute i sista minuten. Det är jag det.