Jag håller med till viss del. Man ska inte jämföra så mycket uppåt. Det finns alltid de som har det bättre, finare, roligare, tryggare och så vidare.
Däremot tycker jag att det är rätt bra att jämföra med dem som är sämre lottade. För mig funkar det nästan alltid. Nästan så att det blivit ett sätt att se på livet.
Så fort något känns tungt eller svårt så försöker jag tänka efter och jämföra med de som faktiskt verkligen har det tungt och svårt och genast förflyttas mina "problem" till ickeproblemens sida. En vacker dag kanske mina problem är så svåra att de förtjänar att vara på problemsidan och då får jag väl se det positiva med att jag då kan vara till hjälp för de som fungerar som jag, men tills dess tänker jag fortsätta jämföra och därmed rycka upp mig.
Varje dag händer det saker i världen och i min närhet som får mig att inse att jag i jämförelse inte har ett smack att våndas över. Vad det än är så finns det faktiskt saker som är värre.
Naturligtvis behöver jag inte förringa problem som uppstår men jag behöver definitivt inte grotta ner mig i dem heller.
Just idag tänker jag på de anhöriga till den försvunna bodenkvinnan som tvingas leva med vissheten att deras kära blivit dödad och styckad.
Jag jämför mig med föräldrarna till den unge mannen som är misstänkt för dådet.
Jag jämför mig med de bärplockare som kom från Vietnam för att tjäna pengar och inte fick ut någon lön alls på grund av att bärtillgången i skogarna var skral och nu inte kan återvända hem igen då de inte kan betala sina skulder till bemanningsföretaget som de lånade resepengar av.
Jag jämför mig dagligen med alla dem som förlorat ett barn.
Jag jämför mig med dem som varje dag vaknar till en skräckfylld vardag på grund av att de hamnat i förhållanden med våldsamma partners.
Jag jämför mig med dem som vaknar upp till ännu en dag i ovald ensamhet.
Jag jämför mig med föräldrar som vet att de måste skicka sitt barn till en skola där de ännu en dag ska kränkas och särbehandlas.
Jag jämför mig med dem som vaknar och är hungriga och som vet att de får fortsätta vara hungriga för att det inte finns någon mat.
Jag jämför varje gång jag hör om allt elände som faktiskt finns i världen och känner mig tacksam för allt gott som finns omkring mig.
Det är ett ödets lotteri att leva och alla har vi det olika. Många har det bra, många har det dåligt. En del har det riktigt illa och en del lever i sus och dus.
Det gäller att ta vara på det man har och göra något gott av det. Att ha önskningar och drömmar är bland det bästa en människa kan ha. Det finns de som inte kan se något ljus alls och jämfört med dem är alla vi andra lyckligt lottade.
 |
| Måsar på Gotland. |
Jag försöker också tänka så, men det funkar inte alltid. Jag tror att allas "problem" är stora i ens egna ögon och det går inte alltid att jämföra rakt av. Men det är sant som du säger, det är viktigt att inte bara se på de som har det bättre utan även se på de som har det sämre och kanske glädjas mer åt det man har än det man inte kan uppnå.
SvaraRaderaJa min kära, jag förstår hur du tänker, du skriver så det gör ont. Jag försöker så ofta jag kan att med tacksamhet och ödmjukhet se till allt gott jag/vi har, den medfödda, för oss så självklara känslan och vetskapen om frihet, fri att välja, rätt att få hjälp, tilltro att få hjälp. Jag har en tanke som har slagit rot i mig och det är när jag vrider på vattenkranen och rent vatten strömmar ut, så länge jag vill, för behov eller i onödan. Tänker på de kvinnor, för det är oftast kvinnor som riskerar sina liv för att gå och hämta en hink vatten. Såg ett reportage om situationen i ett flyktingläger i Darfur-området där kvinnorna för att hämta en skvätt vatten eller några vedpinnar ofta utsattes för massvåldtäkter, fick bajonetter uppstuckna i sina underliv som också skars sönder. Hur en del överlevde, svårt stympade och berättade: jag skulle bara hämta vatten...
SvaraRaderaEn vän sa till mig:" jamen, du kan ju inte bara tänka så och jämföra dig med allt elände för då använder du deras utsatthet för att få må riktigt bra själv." Han sa det i all välmening då han uppfattat att jag plågade mig själv ibland med tankar på alla som lider. Jag har funderat mycket på det han sa kontra hur jag och tydligen du tänker och jag är inte helt klar över vilken tankegång som skulle vara "rätt". MEN - jag är oerhört tacksam över det liv jag har och alla mina val och all den komfort jag omger mig med som med svenska mått mätt förmodligen är ganska enkel.
så rätt så rätt. Det är verkligen skillnad på vem man jämför sig, och ibland är det bra att minnas hur bra man ändå har det (vilket största delen av oss här i västvärlden har)
SvaraRaderaJag tycker att det är en berömvärd inställning. Inte alltid så lätt att hålla fast vid alla gånger som Malin här ovan påpekar. Allting är så relativt. På ett sätt kan jag känna att en del ganska så förfärliga saker jag har upplevt har lärt mig att uppskatta det som är fantastiskt med min vardag i dag, men det ger ändå en känslighet som gör att jag blir alldeles överväldigad av den ondska vi människor är kapabla till.
SvaraRaderaBara att vara född i Sverige som etnisk svensk gör livet förhållande enkelt mot hur det kunde vara. Att vara fattig i vårt land är inte samma sak som att vara fattig i Brasilien, Thailand eller Somalia. Att ta in all denna kunskap om hur mycket elände som finns i denna värld kräver en sköld som få klarar av att hålla uppe om man är empatisk.
Däremot så är det vettigt att förstå att man har oändligt mycket för att vara tacksam över. Att få vara/existera är ett underverk i sig. Livet är en fantastisk uppfinning, och varje stråle solsken och droppe regn är ett mirakel att glädjas över.
Så har jag tänkt länge. Har också skrivit om det (men tyvärr vet jag inte hur man länkar) Jag jämför mig aldrig med de som har det "bra". Sedan vet man ju aldrig hur folk har det egentligen. Jag kan tänka mig att många skulle se vår familj som lyckad och lycklig eftersom vi har havsutsikt. Saken är den att det inte betyder ett smack. Jag skulle lätt byta mot typ villavagn om jag bara fick vara frisk och ha en normalfungerande familj. Samtidigt är jag tacksam att jag överhuvudtaget ha någonstans att bo och att jag fått besked att jag iaf inte har någon dödlig sjukdom. Jippi!! Tjohoo!!! Problemet när jag tänker på dem som har det värre är att jag känner mig ledsen och maktlös när jag inte kan hjälpa dem......svåra frågor.
SvaraRaderaMalin: Nej det är klart att det inte funkar jämt. Jag tror att man ibland behöver få grotta ner sig lite för att kunna komma vidare. Oavsett styrka på problemet, och var och en känner ju olika. Det som inte alls är problem för en kan vara ett oöverstigligt för en annan, så återigen kanske man inte ska jämföra alls. :)
SvaraRaderaMARIAMONIKA: Jag tror inte det är det jag gör, som din vän sa, att jag utnyttjar andras elände för att få må bra själv. Mer att jag nyanserar mina våndor genom att se dem som våndas än värre...Och det man inte kan göra något åt, hur problematiskt det än är och känns, måste man ju finna en väg att klara av och då funkar det för mig att se det som är värre. Och visst har vi det bra i Sverige, den självklara trygghet vi ändå delar de allra flesta av oss.
Ninette: Precis!
Metronyx: Ja, allting är verkligen relativt. Håller med dig i dina kloka ord.
Garbitch: Haha, vad roligt det ändå lät, folk tror vi är lyckliga för att vi har havsutsikt. Den meningen säger en hel del om hur vi ser på varann. Fasader och sånt. Jag har tagit på mig några uppdrag hos soc som kontaktperson och där får jag varje dag se att världen är svår för många och att jag har mycket att skatta mig lycklig för. Och det känns som att jag kan dela med mig lite av den tur jag haft i livet. Känns bra.