Nedslag i verkligheten.

Vad tittar vi på här?
Jo vi tittar på nåt så unikt som ett städat hörn i vårt hus. Jo de finns, även om de är sällsynta idag.
Höstlov+alla barn hemma hela dagarna = total kaos i hela huset.

Men nu ska vi inte vara negativa.
 Låtom oss fröjdas en stund åt de hörn som faktiskt äro städade.

Såja.

Nu har vi njutit nog. Vi ska inte överdriva.


Nu ska vi se på verkligheten.

Den är så grym och naken att vi inte orkar med mer än två bilder.

Ni ska vara tacksamma att jag klippt ner bilderna. Hela sanningen ryms inte. (Och huset är stort.) Sanningen är för de mest förhärdade och jag tror inte ni tål den.
Det gör inte jag heller. Min maxgräns är nådd.
Idag tar jag fram piskan, megafonen och arga rösten och ger mig inte förrän huset är i presentabelt skick.
Jag stänger öronen för argument som Det är MITT rum!  Jag gillar det så här.  Jag måste plugga.  Jag har ont i huvudet.  Jag måste ladda för match.  Jag har faktiskt LOV!!! 
Nej, vilka argument som än kommer ur deras munnar  stålsätter jag mig emot idag.
JAPP!
Idag är en sån dag. Jag känner att jag har kraften. I got the POWER!!!
Jag är stridsbenägen och laddad för krig.
Kosta vad det kosta vill!!!!!!!!!!!





Fotnot: 
En gick iväg för att ha hopptävling med Pommac. "Sen länge planerad". 
En hade "VERKLIGEN ont i huvudet". 
En for och gjorde sin allra första tenta. 
Den fjärde hade själv upptäckt bombanfallet som drabbat köket och stod och diskade medan generalen slöade vid datorn och rustade för krig. Ehm.