Kalasdax! (Tre veckor sent.)

Sen midsommar har vi väntat på finväder för att kunna ha ett kalas i stugan. Nu skiter vi i finväder och accepterar fulväder och har ändå kalas i stugan. Så igår for jag och Molly och Pommac ut och kalasstädade. Fördelen med fulväder är att man faktiskt tillbringar tid INNE i stugan. Är det finväder har man bara stugan som en slags hållplats och matplats.
Jag brukar tänka varje gång jag städar att ett sant sätt att närma sig ett hus, en lägenhet, ett rum eller helt enkelt ett HEM, det är att städa det. Det är då man går på djupet och närmar sig skrymslen man annars inte når och det är då man känner struktur och dofter och ja det är lite som att älska brukar jag tänka.
Man kommer närmare för varje gång och lär sig varje vrå och känner igen defekter och uppskattar finesser.

Efter vi sopat och skurat och skakat mattor och piskat kuddar och dammtorkat och borstat spindelväv hann vi mysa en stund innan vi somnade. En riktig åttiotalsklassiker blev det mitt i stugmyset.
I förmiddags for vi in till fasta land igen efter att ha förberett stugan för kalas.

Om några timmar åker vi ut igen med sex 13-åriga tjejer och kalasar hela kvällen. Faktiskt tittar solen fram precis nu så det kanske blir ett finväderskalas iallafall.

Spadtag och utrensning.

Jag gräver. Blir skitig från topp till tå. Får ont i ryggen och träningsvärk i armarna. Men jag njuter. Det kommer lätta duggregn men jag bara fortsätter att gräva. Magen knorrar men jag tar ett spadtag till. Så känner jag doften av mat och efter en stund ropas det Maten är klar! Jag går in, jordig och svettig, äter med god aptit, bär bort min tallrik och går ut och fortsätter gräva.
Växthuset ska få en bättre ingång. Då måste en massa jord och sten bort. Sen ska jag fylla med sand och kanske lägga några plattor eller stenar runtom.

Sonens rum börjar ta gestalt också. Det blev precis så mörkt och ombonat som han eftersträvade. Som en sval grotta. Och den gröna färgen valdes bort.

Vi målade en halv vägg men insåg att det inte blev så fint och så blev det blått. Som det inte alls var tänkt att bli. Återigen har huset sagt sitt?

Hans rum är så stort, åtminstone till golvytan, att han rymmer vår gamla 80-talssoffgrupp. Han gillar den skarpt och det är väl återanvändning när den är som bäst? Just nu vill han inte ha en endaste onödig pryl därinne. Inga gardiner, inga kuddar, inga bilder, inga böcker, ingenting. Lättstädat.

Nu mot spaden!

Oväsentligheter.

Den tidigare bruna tevehyllan blev ommålad häromdagen. Ett plötsligt infall där jag grabbade första bästa färgburk i verkstan. Så blir det ofta när jag målar. Jag tar vad jag haver. Det blir bra. Det är som att möbeln, ödet, tillfället, slumpen får vara med och bestämma. Jag blir fri från ansvar för resultatet...

Teveapparater är det fulaste jag vet. Svarta och kompakta. Det finns vita, jag vet, men inte då vi köpte denna på någon mellandagsrea. Dvdfodral är inte heller vackra. Jag har färgsorterat våra dvder och de svarta hamnade i den här hyllan. Jag tror jag ska byta till de vita och försöka gömma de svarta på ett mer undanskymt ställe. Jag vet! Get a life woman!

Rumsfix och annat trix.

Här pågår renovering. Jag och äldste sonen har ägnat oss åt rumsrenovering medan resten av staden (åtminstone nästan resten av familjen) ägnat sig åt Hamnfestival. 

Igår och ända fram till halv ett på natten, förberedde vi väggarna för målning. Eftersom det har varit finfina väggmålningar där som han nu växt ifrån var vi tvungen att använda sån där recovertapet

Nu är fantasidjuren ett minne blott.
Han har bestämt hur rummet ska se ut och det blir jättefint om än olikt hur jag skulle gjort. Till exempel har han valt det mörkast möjliga golvet och min tanke att måla taket vitt slogs omedelbart ner. Så det är nu mörkt furutak med mörkbruna stockar mot ett mörkbrunt golv. Väggarna ska målas gröna, rätt så mörkt gröna! Han gillar mörkt och han gillar grönt. Så får det bli!

Strax ska jag ta på mig målarkläderna. 

Att man kan ha sötpotatis som finfin krukväxt har jag vetat men jag har aldrig fattat riktigt vilken väg den ska ned i krukan.
Nu vet jag.

Sen måste jag visar er det som måste vara typ världens vackraste trappa.

Jag kommer tyvärr inte ihåg var jag snubblade över den.

Njöt nyligt av en av de mest märkliga filmer jag sett men också en av de vackraste. Starkast kvar efter filmen är ljudet av deras andning, så vackert och så nära utan att bli irriterande. En ödesdiger och fängslande film, Melancholia av Lars von Trier med bland andra Kirsten Dunst i huvudrollen.

Och det var allt från mig den här gången. Nu ska vi måla!

Åh, nej, inte trädgård igen!!!

Tjingeling alla kära bloggläsare. Gissa vad jag ska bjuda er på nu?
Kan ni tänka er, det blir lite TRÄDGÅRD!
Så oväntat va? Not.

Jag är såå inne i min trädgård just dessa dagar att det inte finns så mycket annat. Alla stunder jag får därute tar jag till vara. Jag rensar ogräs, jag stagar upp vinbärsbuskar och stöttar rosor. Jag leder slingerkrasse och luktärtor på rätt väg uppåt och jag klipper bort blommor som blommat över och flyttar runt lite krukor. Och så tassar jag ut på morgonen i det daggvåta gräset och plockar in de mest fantastiska överdådiga buketter. Jag riktigt frossar i rosor och pioner och allt annat som går att plocka in. Resten av året har jag sällan buketter för att jag tycker att det känns så onödigt att det flygs in blommor från hela världen för att jag ska kunna njuta av snittblommor året om. Nej, jag bojkottar faktiskt blommor i vas under hela vinterhalvåret men frossar ordentligt under sommarmånaderna då min egen trädgård ger mig hur mycket jag har lust med.
Är ni beredd nu på en kavalkad med dagens trädgårdsbilder. (Tänk att det finns de som tycker trädgård är tråkigt...! Jo, jag känner flera stycken som inte går igång alls på mina visningar, underliga typer det där!)

 Huset som syns i bakgrunden är före detta hönshuset som behöver något lager rödfärg. Vi har inte kommit överens om det ska rivas eller inte. Det är i dåligt skick men jag tycker väggen är bra att ha som vindskydd och inuti kan vi ha cyklar och annat skrymmande så länge inga hönor bor där. Jag har velat ha höns sen jag flyttade in men har inte orkat ta tag i det. Jag är helt enkelt inte nog taggad och väldigt väldigt trött för det mesta. Det är alldeles för rörigt i mitt huvud just nu och jag måste känna att jag har orken att ta hand om dem innan de flyttar in. Det är inte bråttom. Men en vacker dag kommer det att kackla här. Annat finns inte.

 Odlingslådorna är tillverkade av diverse spillvirke och att de blev i alla möjliga färger och nyanser beror på just det att vi använt gamla brädor. Det kanske ser lite vimsigt ut men jag gillar det.

 Min rabatt i norr glömmer jag oftast bort. Det är tur att den sköter sig alldeles själv.
Men pionerna står där jag ser dem varje varje stund jag är hemma.

 Vinden har gjort allt för att blåsa omkull mina ståtliga riddarsporrar men än så länge ligger de inte. Lite stöd har jag byggt så än så länge leder jag mot vinden.

 Vår trädgård är mest träd, buskar och perennrabatter. Jag försöker plantera någon buske, ros och perenn varje år och ibland något träd. På önskelistan står ett äppelträd.

 Ja, det var dagens trädgårdsinlägg det. Det blev totalknasig färgskala då jag använde min lilla automatkamera som inte alls är överens med verkligeheten om hur grönt ser ut. Ni får ha överseende med den konstiga färgtonen i bliderna!
Hoppas ni som inte gillar trädgård vågar komma tillbaka. Jag kommer nog att sansa mig och skriva om något annat endera dagen. Vem vet. Kanske redan imorgon?

En lördag i livet.

Njöt av rosor både inne och ute.

Målade andra varvet på tevehyllan.

Åkte flak genom skogen till båten med smutsiga trädgårdsfötter...

...och en glad hund.

Åkte hem igen genom skogen och hoppade av för att få njuta av kvällsljuset.

Beundrade rallarosorna som målade kalhygget rosa.

Passerade det gamla söta soldattorpet som verkligen ligger mitt i skogen

Och kom hem till hästarnas by igen.