Spadtag och utrensning.

Jag gräver. Blir skitig från topp till tå. Får ont i ryggen och träningsvärk i armarna. Men jag njuter. Det kommer lätta duggregn men jag bara fortsätter att gräva. Magen knorrar men jag tar ett spadtag till. Så känner jag doften av mat och efter en stund ropas det Maten är klar! Jag går in, jordig och svettig, äter med god aptit, bär bort min tallrik och går ut och fortsätter gräva.
Växthuset ska få en bättre ingång. Då måste en massa jord och sten bort. Sen ska jag fylla med sand och kanske lägga några plattor eller stenar runtom.

Sonens rum börjar ta gestalt också. Det blev precis så mörkt och ombonat som han eftersträvade. Som en sval grotta. Och den gröna färgen valdes bort.

Vi målade en halv vägg men insåg att det inte blev så fint och så blev det blått. Som det inte alls var tänkt att bli. Återigen har huset sagt sitt?

Hans rum är så stort, åtminstone till golvytan, att han rymmer vår gamla 80-talssoffgrupp. Han gillar den skarpt och det är väl återanvändning när den är som bäst? Just nu vill han inte ha en endaste onödig pryl därinne. Inga gardiner, inga kuddar, inga bilder, inga böcker, ingenting. Lättstädat.

Nu mot spaden!