Ett älskat hus.

 Jag är hemnetnörd. Så är det. Varje dag klickar jag in mig och kikar på det senaste som kommit in. Alla bilder. Alltid. Ibland blir jag inspirerad av någons fantasifulla, personliga hem, ibland blir jag upprörd över hur renoveringsivern förvandlat ett äldre charmigt hus till oigenkännligt hypermodernt hus, ibland blir jag glatt överraskad av min egen reaktion när jag gillar nåt som jag aldrig trodde jag skulle gilla. Uttråkad blir jag ofta och då av den stora andel boenden som är till salu som är samma, samma fast annorlunda. (Same, same but different låter mycket bättre.) Typ när ett helvitt hem är wild´n´crazy med två oranga kuddar och en chockartad krockmatchning med en rosa matta. Iiii så modigt. Så färgglatt. Not.
Sorry. Blev visst lite tröttsamt ironisk. Jag tycker bara superstajlade hem är såååå tråkiga att se på och går man in varje dag som jag så lär man sig hur stajlingen ändrar/bestämmer vad som är inne för tillfället. (Jo, jag vet att det stavas stylingen men jag försöker använda stajlingen i hopp om att fler ska göra det så att SAOL så småningom tar in det i sin ordlista och offentligt försvenskar det). Just nu är det superinne med grått, grått, trärent och mycket gröna växter. Och fotokonst. Det är jättefint. Men måste ALLA hem till salu se ut så? Vart vill jag komma med detta inlägg nu då?
Jo.
Ibland hittar jag guldkorn som ger mig ett slags ljuvligt, pirrigt välbefinnande i magtrakten, någonstans under naveln. Det är jakten på de där pirrframkallande guldkornen som gör att jag uthärdar detta dagliga hemnetsurfande som mest fyller mig med en trötthet. För plötsligt finns bilderna där. De som gör att hjärtat tar ett litet skutt av glädje. Det hem jag hittade idag är ett sånt och det är unikt. Det är sällan jag ser så här orörda, välvårdade miljöer. Det är totalt ostajlat. Inte en "rätt" sak har satts in. Här har man städat och snyggat till och fotat ett hem precis som det ser ut. Jag kan se att den som bott här har vårdat sitt hus kärleksfullt under många, långa år. Jag ser det på precisionsplaceringen av möblerna, på mattor som verkar inköpta för många år sen i precis rätt mått för att sen ha legat på samma ställe år efter år. Troligen varsamt omhändertagna med dammsugning, vårvädring och skonsam fläckborttagning. Jag blir rörd av bilderna från detta hem. Här har någon levt sina dagar i en respekt för material och ekonomi. Man har en gång valt tapeter, möbler och belysning. Noga placerat allt och därefter varit nöjda och bara tagit hand om. Dörrarna av teak har säkerligen oljats med teakolja med jämna mellanrum. Golven har skurats och man har varit försiktiga och haft tassar på möblerna och aldrig gått in med grus under skorna. Jag tror bestämt att man veckostädat. Fredagar känns det som. Då har man dammtorkat. Allt. Lampor, tavlor, hyllor. Sen har man med lätt fuktad trasa försiktigt gnidit alla möbler så att de har glänst. Varje fredag eftermiddag har det luktat såpa, nymanglat och kaffe i det här huset. Först städning, sen kaffe.
Till jul har man lyft fram sin kartong märkt med julpynt och plockat fram den ärvda jultomten, hårt stoppad med halm och försiktigt placerat den på exakt samma ställe varje år. De röda gardinerna har luftats, strykits och hängts upp precis innan första advent. Saffransbullarna har bakats med samma recept varje år.
Jag är ombytlig. Jag möblerar om jämt. Jag slänger aldrig något, men jag flyttar runt möbler i en evig dans. Jag skulle bli galen om jag inte fick göra det. Men ändå blir jag alldeles lugn och fylld av beundran inför ett sådant här hem. Det är en sådan enorm kontrast mot hur många gamla hus idag behandlas. Man river ut allt gammalt och skyndar in med nytt. Ingen tanke på att vårda, laga, låta vara. Blir det slitet, ut med skiten; in med nytt.
Hur man vårdar ting har fallit i glömska för jättemånga. Det är inte så man gör idag.

 Huset är till salu i pitetrakten . Så här skriver mäklaren: "Nu har du möjlighet att förvärva en välplanerad och omsorgsfullt omhändertagen enplansvilla i närmast originalskick med stora möjligheter att sätta din egen prägel på."  Tyvärr kommer nog någon att direkt sätta sin prägel på det här huset. Ut med det underbara köket som är så fantastiskt fint färgsatt. Se bara på de mörkt mossgröna luckorna och lådorna nedtill, den något ljusare gröna upptill och så väggens gulgröna nyans... Så vackert! Den perfektt underhållna diskbänken glänser. Det klassiska vita kaklet och kranen direkt ut från väggen, som förr. Jag hoppas att den som köper det här huset ser allt det vackra, genuina som jag ser. Jag låtsas det.

Bonat golv? 

Kranen. Diskbänksblänket.

Notera bänkskivan!

Se hur gabondörrarna glänser! 

Tavelprecision. Inga onödiga hål i tapeterna här inte! 

Färgsättningen!