Det har alltid varit lustfyllt.
Men nu har jag tappat gnistan. Både för att skriva, fota och allt annat skapande.
Det är tomt i mig just nu.
Det är säkert helt normalt.
Sinnet vilar.
Jag är inte glad.
Inte ledsen heller.
Bara tom.
Trött.
Tom.
Lite på autopilot.
Ingen märker säkert någon skillnad.
Jag fungerar precis som vanligt.
Skrattar bara lite mindre. Sjunger och visslar mindre.
Undviker människor som jag inte mår bra med och söker mig till dem jag trivs med.
Ungefär så.
Livet fortsätter obönhörligen och tur är väl det.
Vi som är kvar på jorden måste ju ta vara på de dagar vi får.
Det känns viktigt.
Så jag skriver ändå ett blogginlägg, fast lusten saknas. För det är ett behov. Och det kanske tar bort lite av det tomma i mig.
Det gäller liksom att försöka fortsätta som vanligt. Följa rutinerna.
Samtidigt vill jag ändra allt. För inget är sig likt.
Ändra allt och fortsätta som vanligt.
Märkliga känslor. Men så känns det.
Hvor ville jeg gerne kunne skrive noget meningsfyldt og relevant til dig, men der ér bare ingen ord der kan trøste sådan for alvor.
SvaraRaderaKære Pernilla, det er fuldstændig naturligt det du gennemgår.
Krammer Maria
rara finaste vännen min! Det är precis som det måste få vara just nu. låt det bara vara, precis så..ingen idé att försöka jäkta bort. vi älskar dig precis som du är, och just nu har du sorg. det går i perioder det där..men ajg lover du kommer att kunna skratta mer igen en dag. och ajg blev så glad att höra från dig. självklart ska du låna den braiga boken! Den är så himla bra när man kommer in i den. och mycket tänkvärt..om självutveckling och sådant också..många nivåer helt enkelt. och jag ses gärna. oavsett om du skrattar mycket eller inte alls. nästa vecka låter som en mycket bra idé ***
SvaraRaderaKramar Lycke
Att förlora någon är lite som att få en spricka och bli kantstött. Man kan laga sprickan men den finns kvar och det kantstötta filas så småningom ner. När man förlorar en kär anhörig/vän så blir aldrig livet sig riktigt likt. Livet fortsätter att puttra på och med tiden känns det också ok att ha en lagad spricka och att vara lite kantstött. För när man tittar sig omkring så har de andra runt omkring en också sprickor. Och är kantstötta. Men man har varandra. Och ett liv att förvalta så att det blir så bra som det kan bli. Även om leendet kanske sitter lite längre in vissa dagar. Även det är ok. Kram till dig/ M Student
SvaraRadera