Hips vips- ett inlägg!

Jag har sommarlov. Fast jag ska jobba lite också. Men bara då och då.
Än har jag inte funnit lugnet.
Jag är märkligt stressad. Så mycket att göra, så litet tid.
Det där är ju egentligen en korkad tanke! Tiden är ju konstant! Tid har man. Tiden bara är. Sen kan man använda tiden på olika sätt.
Men någonstans har vi människor krånglat till det och börjat dela upp tiden. Vi räknar hur länge vi sover, hur mycket tid vi lägger på mat, på umgänge, på egentid, på barnen, på jobbet på träning och så vidare. Samtidigt är vi bara. I tiden. Hela tiden.
Allt vi gör är ju vi som är i tiden.
Fattar ni min filosofiska insikt?
Eller är jag bara en vissen persilja som inte riktigt har tanken klar...?
Hursomhelst.
Tid har jag.
Den är.
Jag ska sluta tänka på den.
Bara vara.
Bara göra.
Så kommer nog den där fåniga stresskänslan att lämna mig.
Jag får så gulliga kommentarer att ni är glada för mina ynkligt glesa inlägg. Från den dagen jag började blogga, då vintern 2006, kring tio år sen, då skrev jag minst en gång om dagen. Varje dag, år ut och år in. Och så plötsligt tog det slut. Skrivlusten sinade. Jag började tänka på vad alla som läste tyckte och tänkte och då låste det sig.
Jag ska inte lova att jag kommer att börja blogga mer nu, sånt kan man aldrig veta. Men jag har iallafall slängt in ett nytt blogghuvud som en slags symbol för en nystart.
Vem vet. Det kanske funkar. Och har ni sett vilka gigantiska bilder man kan ha nu för tiden. DET gillar jag. Bilder är grejen!
Så om orden tar slut kan jag alltid slänga in bilder.
Hej hopp! Här kom ett inlägg utan större innehåll. Utan mening. Så skönt. Ett totalt prestationsbefriat inlägg. Ajö!