Jag känner mig som en bödel.

Vår trädgård var en uppvuxen sådan när vi köpte detta hus för nio år sen. Det fanns rabatter med perenner, jordgubbsland och bärbuskar. Det fanns brännässelodlingar och vildhallon. Det fanns hur mycket gräsytor som helst och så fanns det många stora gamla träd. Det var nog det som fascinerade mig mest den där vårdagen då vi vördnadsfullt vällde in i trädgården, omtumlade efter en jobbig urstädning av en stor lägenhet i Kiruna, ett hjärtslitande avsked av vårt liv där, kompisar, boenden, vardagsliv, minnen. Vi anlände till en oas med grönt gräs, stora outslagna lövträd och två gigantiska barrträd. Ett hav till trädgård efter åtta år i lägenhet i ett trädgårdsmässigt kargt Kiruna. Kontrasten just den dagen då det snöade för fullt på det ena stället och var sommarvärme på det andra var enorm. Vi vällde verkligen in i trädgården. Barnen klättrade i träden, slängde sig på gräset, rumlade runt. Vi kastade skor och strumpor. Jag gick runt och tittade fascinerat på de stora träden och kände mig som den rikaste människan i världen. Jag tänkte: Jag ÄGER en gran som är 100 år! Overkligt! Det känns fortfarande märkligt och mäktigt.

Därför känns det extra tungt just nu då vi efter flera års betänketid tagit beslutet att några träd måste bort. De är gamla, troligen halvdöda och visar flera olika tecken på att att ha gett upp. Två stora björkar har långa sprickor i barken nerifrån och upp och får knappt några löv och två tjocka rönnar lutar betänkligt och knakar då det blåser. Den ena av dem hyser ett getingbo och är alltså troligen ihåligt. Vi tog hit en trädexpert; en arborist som dömde ut våra fyra största äldsta träd. Snyft. 

Nu har de bara veckor kvar att leva. Det känns som ett svek. Som att jag är en diktator som dömer till döden. Vad har jag för rätt? Är det verkligen ett välgrundat beslut? Jag grubblar och grubblar och våndas. Björkarna kan jag se att de är skruttiga, men rönnen, vår magiska rönn, är den verkligen slut? Kommer den att ramla och krossa härbret om vi inte gör nåt? Vem vet. Inte jag.
Nu ska de bort. Vojvoj.