Jag hör röster!

Plötsligt blev det iskallt. Vi vaknade till ett utkylt hus, alla element gick på sparlåga efter den milda hösten och så plötsligt slog det till och blev -18. (Jag glömmer alltid att kika på väderleksrapporten.)  Jag skyndade mig att elda och skruva upp element så fort jag vågat mig utanför täcket. Brrr!

Iskallt utan snö är alla långfärdsskridskoåkares favoritväder (tror jag bestämt) så isarna fylldes snabbt av hugade åkare.
Isbrytarna såg också ut att vara redo. De låg iallafall på parad som vanligt vid sin vanliga plats.

Efter ett morgonmöte skulle jag köpa mjölk på Willys och då var det som att en liten röst ropade att jag skulle gå in på Röda Korset som ligger vägg i vägg. Såklart lyssnade jag på rösten och av en händelse (eller det var nog den lilla rösten igen) gick jag in i möbelrummet och kikade. Där går jag sällan in eftersom vi inte behöver en endaste liten möbel till. Efter att ha gått ett varv runt hela möbelavdelningen (som jag sällan varvar) pep den lilla rösten Stopp! och såklart lyssnade jag och stannade. När jag lyfte blicken stod den där. Gömd. Bakom en massa tapeter.
Spegeln jag letat efter hur länge som helst.
Det är konstigt. En sån där spegel har jag velat ha i säkert tio år och alltid mer eller mindre omedvetet hållt utkik efter. Inte jagat på nåt sätt. Bara förtröstansfullt tänkt att när den finns så hittar jag den. Och visst var det så. 45 kronor stod det på prislappen och naturligtvis fick den följa med hem.

Jag tror inte ni förstår hur mycket jag velat ha en sån här. Jag vet inte riktigt varför. Det är bara att det är ungefär den vackraste spegeln jag vet. Konstigt hur man kan bli förtjust i vissa saker. Saker som kanske inte betyder ett skvatt för någon annan. Uppenbarligen inte för Röda Korsets prissättare. Tur för mig! Nu ska jag bara hitta en plats för den. Den perfekta platsen. Kanske får den hänga här där en snarlik nu hänger. Vem vet. (En liten röst ska väl tala om det också.)

När jag handlade mjölk var det en annan liten röst som sa att jag skulle köpa en trisslott. Eftersom jag lyssnat på rösten innan tänkte jag att det var inte mer än rättvist att jag lyssnade på nästa röst så jag köpte en lott. Däremot har jag inte skrapat den. Vill inte sluta tro på de där små rösterna. Den får ligga till sig tills en röst säger att jag ska skrapa.

Annars lyser solen så innerligt idag. Nästan så att det gör ont i ögonen men hjärtat slår lite extra för att det är så vackert.