En kärleksförklaring.

Längst ner i vår trädgård, precis vid gränsen till närmsta grannarna finns de två saker som gjorde att jag föll pladask för just det här huset. Det var två saker som varken fotats eller nämnts av mäklarfirman i annonserna så när jag såg det för första gången slog hjärtat dubbelvolter av glädje över just dessa två komponenter.
Det var två saker som jag alltid haft lite magiska drömmar om i hela mitt liv.

Det var en stenmur och ett växthus.

Dessa två magiska saker gör vår trädgård komplett. De är pricken över i. Grädden på moset. Kronan på toppen. Ja alla liknelser som finns passar in på vad dessa två ingredienser gör för vår trädgård.

Att de sen ligger bredvid varann gör ju inte saken sämre.

Jag tycker så mycket om sten. Det har alltid varit en passion för mig. På alla resor har jag alltid kommit hem med stenar som souvenirer. Jag har alltid samlat på stenar. En stenmur är liksom den ultimata stensamlingen. Nu byggs muren på för varje år eftersom så fort vi sätter spaden i jorden säger det klang och vi stöter på en sten. De grävs upp och läggs på muren som sakta växer.
Vackra fönster har också alltid fått mitt hjärta att fladdra lite extra. Vårt växthus är fantastiskt vackert med sina stora gamla fönster. Gamla ladugårdsfönster kanske? Jag är så glad för de tidigare ägarna som satsat på dessa två viktiga ingredienser.
När vi var på visning sprang alla andra spekulanter runt inne i huset och tittade medan vi började ute och bara häpnade över växthuset och stenmuren. Jag hade bestämt mig innan jag ens gick in i huset. Ja innan jag ens vände upp blicken mot huset. Jag hade kunnat slå till där och då bara stenmurens skull. Underligt hur vissa saker kan få ens hjärta att smälta. Sånt som andra kanske inte ens ser!

 Förra sommaren hade vi för första gången sen vi flyttade in ork och tid att börja rensa upp bland alla enorma mängder brännässlor och hallonsly som vissa delar av trädgården innehöll. Vi är långtifrån klara men man anar hur fint det kan bli när vi en dag blir klara med rensandet. Och vi stöter på sten hela tiden. Många stora bumlingar. I fjol byggde vi en bumlingrabatt av alla stora bjässar vi hittade. Den matchar stenmuren perfekt och ligger precis framför växthusets ingång.

Nedan skymtar man huset längst upp till vänster. Det andra huset är baksidan av garaget där vi har verkstad och förråd och så en luftig vedbod.  Båda behöver en strykning av rödfärg.

 

Jag är mycket kär i vår trädgård. Den är magisk. Precis perfekt för just oss. Vi rymmer uteplatser, tvättlinor, studsmattor.  Man kan busa med Pommac och spela badminton. Det går utmärkt att tälta och spela fotboll. Verandan är basketplan och det mesta är ganska oömt och tåligt. Vi har tillfört syrener och rosenbuskar, odlinglådor och stenrabatter. Och för varje år tillkommer något.

Trädgård är mumma för min själ och det som är mest härligt är nog att det inte går att ha kontroll. Trädgården bestämmer en hel del själv och överraskar och överrumplar. Oftast är det glada överraskningar. Och säsongen har precis börjat!

Trädgård är LYCKA!

Låtom oss fröjdas.

Här har firats student med nära och kära. Festligheter i en hel vecka har studenten haft med slutfinal igår. Nu sover han nog en vecka tror jag?

Här står vi och väntar på storebror.

Det finns inga ord som räcker för den stolthet jag känner!!!

Yngsta barnet gick ut mellanstadiet. Om några veckor har vi bara tonåringar i huset!

Mycket mat har det lagats och många tårtor har bakats och festligheterna har som sagt pågått veckan lång. Så här såg det ut efter kalaset.

Nu har jag en försummad trädgård att ta hand om.
Och det kliar i fingrarna att få måla om något. Får ni också såna begär ibland?

NU är den bästa tid!

Å det är NU det är all möda värt. Det är nu det betalar sig att stå ut i alla snöstormar och vindpinande vinterdagar. Nu när sommaren slår ut i full blom och allt blir så vackert så det nästan gör ont är det värt att bo just här. Jag ÄLSKAR vår plätt på jorden och för varje sommar tycker jag att trädgården blir ännu lite vackrare. Varje år gör vi en liten liten förbättring. Några fröer petas ner här, några lökar där. Plantor flyttas om och näring tillförs och för varje år växer allt lite lite till.
Att ha trädgård gör mig lycklig! Och det finns alltid alltid alltid nåt att göra.

I höstas satte jag ner några tulpanlökar. Sen glömde jag vad jag valt och nu har de kommit upp och jag DÖR så fina de är! Oj vad jag valde bra där i höstmörkret!!! Har ni sett vilka snyggingar!!!!

Att njuta av livet...hur gör man egentligen?

Att leva i nuet, mindfullness, carpe diem och allt det där...hur bra är du på det egentligen?

Jag kan tycka att jag är bra på det till exempel när jag njuter av min trädgård och ser varje liten ny knopp. När jag stoppar fingrarna i varm jord och rensar ogräs. Då är jag där och då. Eller är jag det? Är det inte då jag tänker som allra bäst? Tankarna svävar iväg till helgens meny, morgondagens göromål, problem som behöver lösas och allt annat som cirkulerar där uppe i min egen knopp.

Jag har nog i hela mitt liv levt med tanken på vad som finns bakom nästa hörn. Jag går och väntar på något. Jag kan inte riktigt precisera vad, bara på det där som finns runt nästa hörn.

Jag är till exempel extremt dålig på att njuta med rumpan på en stol. Det händer inte särskilt ofta att jag sitter ner och njuter någon längre stund på alla de mysplatser jag ägnar mig åt att skapa. Det är ju rätt paradoxalt eller hur, det här med att jag ägnar stor energi åt att hitta den bästa platsen att sitta och njuta men sen hinner jag aldrig göra det...! Men jag tror alltid att jag ska.
Det är lite det jag väntar på tror jag, det där lugnet som behövs för att sitta ner och njuta. Jag flyttar hela tiden fram gränsen för när det kommer att inträffa. När jag var ung var jag helt säker på att jag vid den här tiden skulle sitta ner med min tekopp i min fåtölj med alla böcker runtomkring mig minst några timmar varje kväll. Nu tänker jag att jag sen, när jag är gammal ska sitta och filosofera mera. Men tänk om det är så att jag aldrig kommer att vara den där som sitter ner och njuter. Jag har myror i brallan. Så fort jag suttit för länge börjar det spritta i kroppen.
Varför har jag då en sinnebild av att det perfekta livet är att sitta ner och ta det lugnt???
Är inte det lite konstigt?

Min mindfulness, min fånga dagen, mitt leva i nuet kanske är just att springa omkring planlöst och göra tusen saker. Det kanske är min vila och mitt bästa?
Jag kanske inte behöver stå där och glo bakom hörnet för att se om mitt lugn ska komma gående. Jag är så lugn jag kan bli. Jag kanske blir lugn av att yra omkring.

Varför har jag som mall att man ska sitta ner och ta det lungt för att njuta av livet? Är det min dröm eller någon annans?

Jag väntar också på att jag ska bli mer organiserad och bättre på en massa saker. Ständigt denna önskan om förändring! Är det inte dags att acceptera den jag är och förstå att så här är jag och så här kommer jag att förbli? Eller är det att ge upp? Är det kanske bra att ha den här strävan efter förbättring?
Är jag offer för ett självklankeri som inte är nyttigt eller är jag bara en person med framtidsvisioner?
 Allt beror ju på hur man ser det.
Jag vet inte svaret. Det är det jag grunnar på medan jag irrar runt på mitt yrsliga sätt i världen. Sökande, undrande, tänkande. Är det så här det ska vara, eller har jag inte hittat fram ännu?
Jag vet inte.
Jag har ingen aning.
Hur funkar du?
Har du hittat alla svar och sitter där under din korkek och vill inget annat?

Jag tror att bara man är där man vill vara, inte nödvändigtvis på den rätta fysiska platsen, men där man vill vara mentalt, så är resten bara rekvisita. Läsfåtöljen kanske inte är den rätta scenografin för mig. Jag kanske borde ställa ett löpband i den där hörnan istället. Eller slänga ut alla soffor och fåtöljer och ställa fram en massa arbetsmaterial istället.  En drejskiva i vardagsrummet kanske och...

Suck. Ni ser. Då var jag där igen. Strävar bort. Sån är jag...

Äntligen klar med Mollys examensklänning.

Här är fint att sitta och se på kvällssolen. Tror jag. Har inte hunnit prova ännu...

Helgens nöje. Den här krabaten tror jag förresten är bra på mindfulness!