Om vinterljus och annat skumt.

En del har det bra. Maken är i huvudstaden på konferens och ska bo på Skansen och njuta av miljön där. Eller han ser nog inte så mycket om jag känner honom rätt. I vår familj är det jag som ser och han som...eh...ja...inte ser. Han har inte de ögonen. Jag hade ju njutit av julglansen som Skansen förmodligen är insvept i. Nåväl, vad är väl sånt mot att få sova i sin egen säng och vakna till nytt avsnitt av julkalender med tända ljus och soffmys innan dagen kör igång. Det är vardagslyx som jag uppskattar!
Idag har solen lyst och ljuset från den låga vårsolen är magiskt så här i december. Guldskimrande och silvrigt på samma gång.

Jag försökte fånga det magiska ljuset med kameran men det lyckades inte alls lika bra som jag ville. Det är svårfångat det där magiska. Men jag fick uppleva det på riktigt och det är ju bäst även om jag helst vill visa alla andra också.
Himlarna den här årstiden har en tendens att glöda både när solen går upp och ner. I Kiruna där vi bodde i åtta år var himlarna nästan jämt så här vackra. Rosa moln var standard då solen aldrig går upp där kring julmånaden utan bara lyser liksom underifrån och ger himlen ett osannolikt vackert ljusspel.
Men nu är vi 35 mil söderut och får se det gula klotet lite mer men då bara ibland de vackra himlaspelen. Rättivist kan jag tycka.

Den allra vanligaste kommentaren vi som bor i norr får av okunniga eller fördomsfulla eller skojfriska (välj själv) sörlänningar är "Det går väl omkring renar på gatorna, va?"
Svar: Ja. Jämt. Har man tur får man se Tomten också för han bor ju i Nordpolen och det är ju i princip samma sak som Norrbotten.

Det är precis lika sant som att man alltid blir rånad och nedslagen om man åker tunnelbana i Stockholm och att alla i Göteborg är roliga och att alla skåningar är rasister. För att inte tala om hur snåla smålänningarna är. Och så är vi i norr ärliga. pålitliga och långsamma och vi säger inte så mycket mer än "tjuuuuu" när vi blir tillfrågade.
Jajjamän! Tjuuooouu! Så är det.