En blommig röra.

Nu bombarderar jag med inlägg, allt för att få igång mig, er och bloggen.
Nu bara lite bilder rakt av från vårt kök just nu denna dag i slutet av augusti i höstsolens mjuka sken.
Jag ser en gemensam nämnare i bilderna... blommor. Typ överallt. (Och rörigt.)

Tankar före.

Innan jag fick barn hade jag många tankar om hur jag skulle vara som mamma. Mycket blev så men minst lika mycket, om inte mer, blev inte så.  Det där tror jag många känner igen.
Man har en klar bild men man har ingen aning egentligen.

Lite så tror jag det blir nu när jag läser till lärare. Ambitionen är skyhög, förväntningarna stora, tankarna nästan svindlande och idéerna många.
Att plugga kommer att vara som en graviditet.
Att börja jobba som lärare blir föräldraskapet.
Förmodligen kommer mycket att bli som man tänkt, men mer kommer nog inte att bli så.
Jag säger inte att det här är något dåligt. Många upplevelser som förälder var glada överraskningar, som att vissa saker kunde jag fast jag inte hade en aning om att jag kunde och jag hade egenskaper som jag inte visste att jag hade.
Jag anar att det är på samma sätt för lärarstudenten. Mycket kommer att bli överraskningar väl i yrket. Både goda och dåliga men det är ju det som är tjusningen också.

Skolan har alltid intresserat mig. Långt innan jag satte saker på pränt har jag funderat kring skolfrågor. När jag nyss börjat blogga för sju år sen skrev jag inlägg som reflekterade över skolan och jag tänker fortfarande ungefär så.
Jag gissar att de som är lärare och läser/läste mina ord är mer luttrade, och tänker  "jaja idéer kan man ha, men i verkligheten ser det annars ut".  Kanske ungefär som de som redan har fått barn som lyssnar på en förstagångsföderskas alla planer på vad hon ska göra när babyn är född. Man vet att inget blir precis som hon tänkt men man låter henne hållas och upptäcka det alldeles själv.

Jag förstår att jag kommer att kämpa med ekonomiska ramar, rektorers mål, skolors traditioner, föräldrars skepsis, barns olika behov, egen trötthet och helt enkelt ovana med jobbet. Men kanske kommer jag också att ha en en del ny kreativitet och energi in i uppdraget.

Jag har lärt mig att inget går på räls. Men jag har massor av tankar och idéer och massor av lust inför det här och med vetskapen att jag förmodligen kommer att stöta på en helt annan verklighet än den jag tror gör att jag bara blir mer taggad!

Det ska bli SÅ roligt att få börja insupa kunskapen. På måndag börjar första föreläsningen och jag kan knappt vänta.

(Åldersnojan har jag spolat ner i toaletten. Så det så!)

Läs en bok så blir du klok. Läs två och bli en tok. (Boktok.)

Furu är vackert!!!

Kommer ni ihåg den tiden då det var inne att luta av möbler. Allt skulle vara trärent, det var det trendigaste som fanns. Den tiden byttes ut mot andra tider och idag är det rätt inne att måla allt i glada färger, pastellfärger eller den allra vanligaste varianten att måla allt i vitt.
Hemmen nu för tiden är oftast en orgie i vitt med lite svart och lite grått.
Sällan sällan stöter man på trä. Träfärgat.
Därför blev jag så vansinnigt inspirerad och charmknockad av det här huset på Hemnet.
Jag lånade en massa bilder för att visa er och jag hoppas att det är tillåtet. Det är alltså ett HUS som är till SALU via HEMNET och jag LÅNAR bara bilderna för att visa er denna fantastiska kärleksförklaring till
TRÄ
Så fräscht det känns och så ovanligt. Nästan nytt.
Hela huset är som en hyllning till det trärena.
Först kikar vi utomhus på omålade eller vitriolbehandlade fasader, raka tallar, spångar, plank, trall, ytterdörrar, uterum, allt i harmonisk träfärg.

Fint va!


Nu går vi in och kikar på trärena furumöbler, träväggar, trätak, furudörrar, furutrappa och ett helt kök i ren furu. Jag tycker de har lyckats få det att kännas så MODERNT och fräscht. Inte sjuttiotal. Inte gillestuga utan bara väldigt vackert. Förmodligen är det på grund av den fingertoppskänsliga blandningen med vitt. 

Ja, det var ett inlägg om ett hus på hemnet som jag sällan skådat. Det här stack ut rejält och vill ni se alla bilder är det bara att gå in via länken ovan så länge det ligger ute till försäljning.

Underhåll vs underhållning.

Vårt sommarprojekt närmar sig sitt slut. Eller iallafall sitt vinteruppehåll. Nästa år blir det roliga, att ta stället i bruk och fylla det med krukor, växter, möbler och liv. Längtar redan.
Men än är det lite jobb kvar. Planket ska få en fortsättning ända bort till tallen och det ska målas klart och stenläggningen ska avslutas och lite annat pyssel.
Mannen är snickare, jag är stenläggare och tillsammans hittar vi på hur det ska se ut medan vi håller på. Vi löser designen eftersom arbetet fortskrider.
Det blir fint som snus tycker jag och vi har väldigt roligt.
Vårt hus har väldigt många renoveringsbehov, nästan hur mycket som helst men det är såna här lustfyllda, egentligen helt onödiga projekt vi dras till...
Snart får vi ta tag i det som är mer tråkigt. Underhållet.
Men det får bli en annan gång för nu ägnar vi oss åt underhållningen. 

Lilla scenen.

Nerförsbacke ut mot växthuset som ligger till vänster.

Tegel, natursten, storsten lilla scenen och planket. I hålet som syns tror jag att det ska få bo en vinranka. Kanske.

En glugg som Pommac snabbt upptäckt där han kan spinka på grannhunden. Fast den ska täppas till.

Så här långa ben skulle jag ha så att jag slapp hämta pallen jämt!

Här fick jag mina Timellkurvor. Kanske inte riktigt i klass med Timell men jag är  nöjd!

Visst blir det fint!!!

Pluttinuttigt, gurkplantor och läsglädje.

Det bästa sättet att bli av med sina rädslor är att säga dem högt. Nu är det gjort och jag är inte rädd längre. (Jo, lite men lagom.)
Nu längtar jag tills de riktiga lektionerna börjar. Är så himla sugen!

Annars håller vi på att färdigställa den där uteplatsen som tidigare i sommar bara var en jordhög och lite ogräs. Nu har den golv av tegel och natursten och har fått en liten upphöjd altan, nästan som en scen. De flesta husägare nuförtiden bygger altaner stora som hav, där man får plats med både solstolar, badtunnor, matbord och ändå kan dansa omkring på. Vår lilla pluttaltan kvalificerar sig kanske inte som altan. Så vi får kalla den scen istället. Japp Lilla Scenen. (Bilder kommer snart.)
Annars har gurkan i växhuset vuxit sig stor och vacker. Massor av gurka har vi skördat. Tomaterna däremot blommar först nu och inte lär det hinna bli några tomater. Någon sa att man inte ska ha tomater och gurka i samma växthus. Någon annan sa att tomaterna inte vill ha FÖR varmt och det har de ju sannerligen haft det denna sommar...
Sen har jag börjat läsa igen. Efter ett halvår utan förmågan kom den tillbaka och nu läser jag som en uthungrad, jag bara kastar in litteraturen. Bäst av allt jag läst i sommar var Bea Uusmas bok om ingenjör Andrées luftfärd för över hundra år sen. Läs den, jag lovar att ni kommer att ha behållning. Igår lyssnade jag på hennes sommarprat och fick de roliga anekdoterna till boken som alla äldre män som försökt klanka på hennes forskning med "lilla gumman"metoder.  Så jävla roligt!

Ni som gillar tonade bilder ska passa på att roa er nu för det här är väl första och enda gången det lär dyka upp i min blogg. Det är nåt som inte stämmer med mig och tonade bilder. Det blir för...pluttinuttigt.

Nu slänger jag in en verklighetsbild för att dämpa pluttinuttigheten! Vardagsröra: