Trädgård är medicin.

Jag älskar verkligen vår trädgård. Den har en hel del skavanker och misslyckade planteringar. Den har massor av ogräs. Den har inga unika växter eller uttänkta teman. Den bara är.
Den är en plats som ger mig ro. Den lockar till lek.
Den är framför allt fylld av löften. Löften om att bli vackrare, lummigare, finare, mer uttänkt och vem vet kanske till och med fylld med unika växter en vacker dag.

Den är som en tavla som aldrig blir färdig. Jag får alltid lust att dra ett nytt streck. Jag tar bort och lägger till. Målar över och skrapar fram. Jag tar några steg tillbaka och njuter av min målning och fylls av tillfredsställelse över att jag ska få följa den här trädgården på sin resa mot att kanske en vacker dag bli en färdig fantastisk tavla...
Att få se syrenerna bli träd och att följa perennerna bli fler och fler för varje år och att få se rosorna bre ut sig är en ynnest. Att se hur vissa växter krymper och hukar sig eller försvinna bara för att bli glada och prunkande på nytt ställe. Det är alltid något nytt att upptäcka och lära. Och trädgården är läraren.
Att ha trädgård gör att man alltid har nåt att se fram emot.

Kanske ska jag skaffa potatisland?
Jo men det måste jag göra nästa år!
Mer fruktträd vill jag ha och fler bärbuskar.
Alltid mer rosor. Rosor går det inte att få för mycket av. De får växa vilt vart de vill.

Att ha trädgård är att aldrig ha tråkigt.
Att rensa ogräs kanske låter som det tråkigaste en människa kan pyssla med men när man väl ligger på huk och rensar bort tusentals ogräs medan vallmo, liljor, sallad och spenat får stå kvar ger en meditativ känsla. Man hamnar i ett flow och tankarna flyger fram och tiden står stilla och tråkigt är det sista man tänker att man har. Bara att jag kan se skillnad på ett ogräs och en önskvärd planta är stort.
Ogräset får finnas kvar på sina ställen. Naturen får bestämma till viss del. Hundkex, käringtand, rallarros, smörblommor och kvickrot får alla sin chans på vår stora tomt. Brännässlorna får alltid en plats och tistlar trivs på vissa ställen och de är vackra, ståtliga och välkomna gäster.

Jag älskar att gå omkring och se vad som vuxit varje dag. För det ser man när man har en trädgård. Man noterar alla nya knoppar, man ser när rosen precis slagit ut. Trädgården blir en kär vän eller kanske ännu mer som en förälskelse. Man vill utforska varje vrå av den.

Trädgård är medicin. Lyckopiller.