Att inte orka ta in världens elände hela tiden.

Vi sover i vårt nya sovrum i vardagsrummet och fengshuin verkar god eftersom nattsömnen fungerar. Visserligen är påsklovsfirande tonåringar uppe och stökar halva nätterna så lite störd nattsömn har det blivit men det beror ju inte alls på fängsjiiiin.
Jag har inte mycket att komma med annat än en barnslig nöjdhet över att ha funnit den perfekta nyansen gult på ljus. Jag har verkligen hållt korpgluggarna öppna och plötsligt fanns de där. Den där senapsgula nyansen är magisk ihop med rosa och andra klara färger. Det har ingenting alls med påskens antågande att göra utan bara en mysko fixering vid att hitta en ljusfärg som verkade omöjlig. Men plötsligt händer det. Och det gäller ju att glädjas åt det lilla i livet.

Jag tycker annars att världen håller på att bli en galen plats. Människorna är galna, världen är galen. Matfusket, utsläppsidiotin, krigshetsen, näthatet, moralförfallet, feminismsrädslan, kvinnoföraktet, pedofilkräken, porrindustrin, främlingsfientligheten, avundsjukan, missunnsamheten, åldersfixeringen, utseendehetsen, masskonsumtionen, slit och slängmentaliteten och så vidare och så vidare...
Huuuuuu! Att tänka på och verligen ta in hur världen ser ut utanför min lilla plätt på jorden är en pärs. Och ändå finns allt därute. Allt hemskt. Allt galet. Allt sjukt. Och vi alla försöker nog bara stoppa huvudet i sanden och gömma oss och hoppas på det bästa och se ljuspunkter och tänka att det inte alls är sådär hemskt som det ser ut ibland och kanske lita på människans inneboende godhet men så kommer tankarna tillbaka och insikten om hur det egentligen ser ut och så blir det övermäktigt igen och så där håller det på. För mig iallafall.

Det gäller att glädjas åt fjuttsaker för att fokusera på annat ibland. Som ett ljus i rätt gul nyans. Annars blir man väl galen själv. (Eller så är det precis det man är när man lägger vikt vid en färgnyans på ett ljus...och det är kanske det skönaste att vara...?)

Här kommer lite bilder.
Det är ingen lösning, ingen motattack, bara en vila från galenskapen som härskar i världen som vi alla måste fly och vila från ibland. Men sen måste vi ta upp kampen dagligen och sätta ner våra små och stora fötter och försöka påverka lite överallt i det lilla. Så gott vi alla kan. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något, en kliché som verkligen är en av de sannaste och viktigaste.
Och så vilar vi i stunden ibland. Med nåt vi mår bra av. Jag mår bra av att fota saker. Och visa er. Och få respons. Det är min lilla glädjekälla.