Men jag har längtat efter att få gråta.
Känna.
Det var en väldigt traumatiskt helg på intensivvårdsavdelningen med nästan ingen sömn och hela tiden nya jobbiga besked och så till slut var vi tvungna att åka hem utan henne. Nu fanns hon inte mer.
Jag stängde av någonting då.
Bommade igen.
Jag tycker inte det är sunt.
Jag tror på att känna. På att reagera.
Gråta, sörja.
Fortfarande efter tre månader har jag inte gråtit mer än någon skvätt.
Jag har hamnat i ett känslolöst tillstånd. Jag är varken glad eller ledsen.
Och jag känner att jag vill något annat.
Jag vill att tankarna som fladdrar förbi ska stanna en stund.
Jag klarar att tänka på allt sorgligt!
Jag klarar att gå igenom timmarna sekund för sekund.
Jag är redo.
Men tydligen säger min hjärna något annat. Den fortsätter att bomma igen dörrenb till allt.
Jag är effektiv och fungerar precis som vanligt.
Så allt är väl egentligen perfekt.
Jag reagerar säkert alldeles perfekt enligt de flesta.
Men jag som känner mig själv vet intuitivt att det vore bättre för mig att få ett breakdown. Jag vill bryta ihop och gråta och sakna och sörja.
Jag vill KÄNNA.
Jag hatar att vara zombie. En zombie på insidan.
Ingen märker nog någon skillnad, utom jag.
NÄR ska jag få GRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅTA?????????????
För jag vill kunna skratta igen. Vara glad emellanåt.
Inte bara i ett sånt här mediokert mellanläge.
Jag önskar att jag kunde ge dig ett recept på hur man gör för att få ett nyttigt breakdown, men nä...
SvaraRaderaHar funderat en del på det, hur gör man om man hamnar/fastnar i det där mellanläget som inte låter en ta itu med sorgen PÅ RIKTIGT, sådär så du kommer nå'nvart. Många skulle kunna ge råd utifrån egna erfarenheter, men jag vet inte om det får "proppen" att gå ur hos just dig. Som jag berättat gick jag i tusen bitar en gång i tiden och det är nog bättre fast det är svårt. Varmaste kramen till dig!! <3
Det har du alldeles rätt i att råd från andra inte är någon större idé eftersom jag är säker på att allas sätt att hantera sorg är olika utifrån en miljon komplexa orsaker. Bra sätt att tänka att proppen ska gå ur. O vad det lät skönt! :) Kram!
RaderaKram Lili
SvaraRadera<3
SvaraRaderaKära fina persilja. Du sörjer nu det är alldeles klart, försök bara vara där du är just nu för det går över, jag lovar! Jag lovar också att du kommer att gråta, kanske inte när du vill men när en känsla, ett minne, något som griper tag i dig utan att du hinner tänka. Man brukar säga att den första sorgen tar ett år sen kommer något annat och kanske kommer gråten för dig först då. Det som känns alldeles tomt nu kommer att fyllas av att du kan känna en slags närvaro av din mamma och då kommer det att kännas så bra, först då kommer tomheten försvinna. Jag önskar dig allt, allt gott fina persilja. Kram från Monika.
SvaraRaderaTack för ett fint formulerat svar. Jag tror du har så rätt. Och det får ta den tid det tar. Och vem vet, jag kanske inte kommer att gråta på länge än, bara känna den här tomheten under lång tid och allt vänjer man sig ju vid konstigt nog. Till slut kanske jag kan bädda in lite bomull där så det inte ekar så förfärligt. Kram
RaderaFinaste Persilja, jag känner med dig. Vet när min mamma gick bort så var det svårt att gråta, gråten kom på ett oväntat sett. Vi var på resa med jobbet, bussresa, och där i bussen spelade man en video.Iden var en begravning och då kom det många tårar . Kram
SvaraRaderaTack för dina ord. Ja, det kommer nog när det vill. Kram! /Persilja
RaderaDu har rätt i att man inte kan ge råd om hur andra ska sörja. Man kan nog bara försöka ge sitt stöd till den som behöver det. Du är så modig som delar med dej av dina känslor och du beskriver dom så bra. Jag hoppas att du snart kan gråta ut och sörja på det sätt du behöver för att sen få chans att må bättre. Kanske hitta något som berör dej extra eller någon du kan ha ett riktigt bra samtal med. Ha det gott.
SvaraRaderaJag tycker det är så allmängiltigt med sorg och att alltför många låter bli att prata om det så jag tycker inte det är så modigt. Men jag vill att fler ska kunna PRATA. Varför ska allt tryckas bort? Tack för dina värmande ord. Betyder mycket. Kram! Persilja
RaderaSorg är en smärtsam process, låt det ta den tid det tar. Det kommer att bli bättre <3 Jag drömde om min bror inatt, har har varit död i tolv år. Det var en så märklig och fin dröm, vaknade upp och funderade på om det var verklighet, eller dröm. Orkade tänka på honom utan att bli hysteriskt ledsen och börja gråta. Saknar honom fortfarande varje dag, men kan i alla fall tänka på honom och skratta åt alla hyss vi hittat på under åren. En del i processen har för min del bestått av att prata om det, mycket. Och att skriva om det, många sidor upp och ner. Men det finns ju inga "universalråd"som fungerar för alla, sorg är så olika. Kram
SvaraRaderaTack för din fina kommentar! Kram!
RaderaHåller med de andra som säger att gråten kommer när den kommer. Och att det tar tid att helt landa i det som hänt, ofta ett eller flera år. Men det är inte bara sorg det brukar handla om, när det är någon som varit så central för en som försvunnit. Det brukar också handla om att hela ens livsperspektiv ska sorteras annorlunda och delvis byggas nytt. En del av tomheten beror på att den processen pågår någonstans där man inte ser, och efterhand som det blir klart fylls tomheten på igen, med nya och annorlunda saker.
SvaraRaderaPRECIS mitt i prick Jonas! Så känns det. Allt har tappat sin mening som det var förr. För inget är ju som förr. Så jag har intuitivt skapat helt nya vanor och rutiner. Bygger nytt. Utan att veta att varför. Men du förklarar det så bra! Kram!
Radera