21 nov. 2013

Jag hör röster!

Plötsligt blev det iskallt. Vi vaknade till ett utkylt hus, alla element gick på sparlåga efter den milda hösten och så plötsligt slog det till och blev -18. (Jag glömmer alltid att kika på väderleksrapporten.)  Jag skyndade mig att elda och skruva upp element så fort jag vågat mig utanför täcket. Brrr!

Iskallt utan snö är alla långfärdsskridskoåkares favoritväder (tror jag bestämt) så isarna fylldes snabbt av hugade åkare.
Isbrytarna såg också ut att vara redo. De låg iallafall på parad som vanligt vid sin vanliga plats.

Efter ett morgonmöte skulle jag köpa mjölk på Willys och då var det som att en liten röst ropade att jag skulle gå in på Röda Korset som ligger vägg i vägg. Såklart lyssnade jag på rösten och av en händelse (eller det var nog den lilla rösten igen) gick jag in i möbelrummet och kikade. Där går jag sällan in eftersom vi inte behöver en endaste liten möbel till. Efter att ha gått ett varv runt hela möbelavdelningen (som jag sällan varvar) pep den lilla rösten Stopp! och såklart lyssnade jag och stannade. När jag lyfte blicken stod den där. Gömd. Bakom en massa tapeter.
Spegeln jag letat efter hur länge som helst.
Det är konstigt. En sån där spegel har jag velat ha i säkert tio år och alltid mer eller mindre omedvetet hållt utkik efter. Inte jagat på nåt sätt. Bara förtröstansfullt tänkt att när den finns så hittar jag den. Och visst var det så. 45 kronor stod det på prislappen och naturligtvis fick den följa med hem.

Jag tror inte ni förstår hur mycket jag velat ha en sån här. Jag vet inte riktigt varför. Det är bara att det är ungefär den vackraste spegeln jag vet. Konstigt hur man kan bli förtjust i vissa saker. Saker som kanske inte betyder ett skvatt för någon annan. Uppenbarligen inte för Röda Korsets prissättare. Tur för mig! Nu ska jag bara hitta en plats för den. Den perfekta platsen. Kanske får den hänga här där en snarlik nu hänger. Vem vet. (En liten röst ska väl tala om det också.)
När jag handlade mjölk var det en annan liten röst som sa att jag skulle köpa en trisslott. Eftersom jag lyssnat på rösten innan tänkte jag att det var inte mer än rättvist att jag lyssnade på nästa röst så jag köpte en lott. Däremot har jag inte skrapat den. Vill inte sluta tro på de där små rösterna. Den får ligga till sig tills en röst säger att jag ska skrapa.

Annars lyser solen så innerligt idag. Nästan så att det gör ont i ögonen men hjärtat slår lite extra för att det är så vackert.



11 kommentarer:

  1. Åh! Den spegeln kikade jag också på, men kunde inte komma då på något ställe där jag kunde ha den. Tur att den fick komma till ett annat bra hem!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken tur att du inte hittade en plats! Tack. :D

      Radera
  2. nämen oj - har ni redan full vinter med is och allt?
    Jättefin spegel tycker jag också - har själv haft drömmar om nåt liknande, så jag håller ögonen öppna jag också på loppisar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja här SKA vara vinter vid det här laget. :)

      Radera
  3. men ååh vilken fin spegel!!! så det var Den du fann! är på språng här så jag får kika mera sen. sänder bara lite kramar och säger att du finns på min blog nu igen :)

    kramis Lycke

    SvaraRadera
  4. Så Härligt! Så vacker den är!
    Och visst är det märkligt att vissa saker finner man på det sättet du beskriver, en liten röst, eller känsla.
    Och så fint du beskriver det på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de är rätt fina de där små rösterna. Eller om det bara är en. Nej, det är bestämt flera. För en del har då inte nåt vettigt att säga. hahaha

      Radera
  5. Hejsan, här sitter jag och nattugglesurfar lite, såå slappskönt :) -Vilken fin spegel! Tänk att den där rösten kan säga till i just rätt läge, är det inte makalöst sickna fynd man kan göra ibland! Rätt fantastiskt om man tänker efter särskilt som du kikat i en tioårsperiod.
    Hoppas ni fått ordning på värmen, ja inomhus då...
    Alltså, den sista bilden med spetsgardinen och kristallkronan helt solfylld, hela stämningen i fönstret med all kreativitet innanför ger mig ett sådant välbehag att jag inte kan se mig mätt! Det är en sådan bild som jag kan sitta kvar framför och bara låta drömmarna ta vid, om lite allt möjligt. En stämning, ett minne, en önskan...Ljuvligt.
    *Ooooaa* gäspa, nu är det nog dags för sänghalmen, godnatt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt att en bild kan ge dig det! Att MIN bild kan ge DIG det är ännu härligare. Och jag känner precis igen känslan. Så funkar det för mig också. Skönt att nattugglesurfa.
      När ska du fota trasiga myssoffan då och göra ett blogginlägg? Va? VA? VA? Jag VÄNTAR ju! ;D

      Radera
  6. Underbar spegel, tur att rösten valde just dig!

    SvaraRadera