24 apr. 2014

Svartvinbärsris och sommarkänsla.

Idag har det varit sommar i Luleå. Iallafall i solen. I skuggan har man huttrat lite men vem vill vara i skuggan när solen skiner så här i början av säsongen när man är svältfödd på solvärme?

Som alltid på våren är det väldigt lustfyllt att släpa fram utemöblerna. Det tar liksom aldrig emot på samma sätt som det kan göra att släpa bort dem på hösten.

Förra våren hade vi inte vår nya uteplats. Den blev klar först i mitten av sommaren.

Det här är första våren utan mamma. Snart första sommaren utan mamma. Och första födelsedagen. Första surströmmingspremiären utan henne som älskar det. Första potatisskörden utan henne. Första morsdagen...
Fy. Det är så många stunder hela tiden då man saknar så det värker.

Men det är som det är. Så är det.
 Jag tog in svartvinbärsris den här påsken. Mannen är pollenallergisk och vi har aldrig kunnat ha vatten till kvistarna och det har tagit mig ända tills nu att komma på att man faktiskt inte måste ta in BJÖRKRIS till påsk. Svartvinbärsris doftar helt himmelskt när man rör vid det.

16 apr. 2014

Att inte orka ta in världens elände hela tiden.

Vi sover i vårt nya sovrum i vardagsrummet och fengshuin verkar god eftersom nattsömnen fungerar. Visserligen är påsklovsfirande tonåringar uppe och stökar halva nätterna så lite störd nattsömn har det blivit men det beror ju inte alls på fängsjiiiin.
Jag har inte mycket att komma med annat än en barnslig nöjdhet över att ha funnit den perfekta nyansen gult på ljus. Jag har verkligen hållt korpgluggarna öppna och plötsligt fanns de där. Den där senapsgula nyansen är magisk ihop med rosa och andra klara färger. Det har ingenting alls med påskens antågande att göra utan bara en mysko fixering vid att hitta en ljusfärg som verkade omöjlig. Men plötsligt händer det. Och det gäller ju att glädjas åt det lilla i livet.

Jag tycker annars att världen håller på att bli en galen plats. Människorna är galna, världen är galen. Matfusket, utsläppsidiotin, krigshetsen, näthatet, moralförfallet, feminismsrädslan, kvinnoföraktet, pedofilkräken, porrindustrin, främlingsfientligheten, avundsjukan, missunnsamheten, åldersfixeringen, utseendehetsen, masskonsumtionen, slit och slängmentaliteten och så vidare och så vidare...
Huuuuuu! Att tänka på och verligen ta in hur världen ser ut utanför min lilla plätt på jorden är en pärs. Och ändå finns allt därute. Allt hemskt. Allt galet. Allt sjukt. Och vi alla försöker nog bara stoppa huvudet i sanden och gömma oss och hoppas på det bästa och se ljuspunkter och tänka att det inte alls är sådär hemskt som det ser ut ibland och kanske lita på människans inneboende godhet men så kommer tankarna tillbaka och insikten om hur det egentligen ser ut och så blir det övermäktigt igen och så där håller det på. För mig iallafall.

Det gäller att glädjas åt fjuttsaker för att fokusera på annat ibland. Som ett ljus i rätt gul nyans. Annars blir man väl galen själv. (Eller så är det precis det man är när man lägger vikt vid en färgnyans på ett ljus...och det är kanske det skönaste att vara...?)

Här kommer lite bilder.
Det är ingen lösning, ingen motattack, bara en vila från galenskapen som härskar i världen som vi alla måste fly och vila från ibland. Men sen måste vi ta upp kampen dagligen och sätta ner våra små och stora fötter och försöka påverka lite överallt i det lilla. Så gott vi alla kan. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något, en kliché som verkligen är en av de sannaste och viktigaste.
Och så vilar vi i stunden ibland. Med nåt vi mår bra av. Jag mår bra av att fota saker. Och visa er. Och få respons. Det är min lilla glädjekälla.













10 apr. 2014

Problemlösning.

Vår 17-åring har länge huserat i husets enda genomgångsrum. Dels har han känt sig trängd av snedtaket lång som han är och dels har han irriterat sig på att aldrig få vara ifred då brorsan måste gå genom hans rum för att komma till sitt.
Så kan vi ju inte ha det och jag har grunnat och grunnat på hur detta ska lösas. Mutor har inte hjälpt för att få nåt av de tre andra syskonen att förbarma sig över rummet och som sovrum till oss känns det inte helt idealiskt med tanke på tonåringars extrema dygnsrytm.
Så jag slängde konventionerna åt fanders och vips kom lösningen. Vi sover förstås i vardagsrummet!
Operation trippelbyte sattes igång. Vårt sovrum flyttades till vardagsrummet. Sofforna fick åka en trappa upp till genomgångsrummet och så även mannens kontor som huserat i sovrummet. Sonen fick ett helt stort rum med egen dörr och högt i tak och är nu nöjdare än nöjd.
Sängen i vardagsrummet samsas med middagsbord och syrum. Allt i en enda röra men det blev faktiskt bättre än förväntat. Rullgardiner och täckande gardiner var nu tvunget att sättas upp i de tidigare gardinlösa fönstren och ja resultatet blev iallafall färgglatt... På sikt ska jag sy lite lugnare gardiner tror jag.
Problem är till för att lösas och bästa sättet är att tänka utanför boxen som det brukar heta. Och ja jag inser att det ser helt crazy ut men det funkar. Vi sover gott där.















4 apr. 2014

Varning för väskdille!

Sylustan har kommit tillbaka. Ja, nästan så jag har lite massproduktion. Tänk, jag faller alltid tillbaka till väskor! 
Jag har säkert gjort flera hundra stycken men aldrig två likadana.
Skulle någon bli sugen så är de till salu. Det kommer mer detaljer och pris och sånt sen. Just nu ville jag bara slänga in ett inlägg för att visa vad som pågår just nu; väskdille.

Några av dem är lite romantiska tror jag bestämt. Tänk så det kan bli.


3 apr. 2014

Klänningskloning.

Jag köper nästan aldrig nya tyger. Dels för att jag sällan hittar nya tyger som jag tycker är snygga, dels för att världen är full av begagnade tyger.

Ibland köper jag tyg utan att veta vad jag ska ha det till.
Äsch, nu lurades jag  trots att det inte är första april!  Jag köper ALLTID utan att veta vad det ska bli av tyget. Det gäller ju att passa på! Ser jag ett tyg som jag tycker är snyggt och som är av bra kvalitet då köper jag det. Sen får det ligga till sig. För det är ju så med secondhandmarknaden att det finns bara den enda biten av tyget. Det är ju ytterst sällan man hittar många metrar så att man hinner tänka en vecka innan man slår till.

Ett jerseytyg fyndat på Röda korset för sitt fina blommönster har legat till sig ett bra tag och blev till slut igår en klänning. Jag har en favoritklänning/tunika som alltid åker fram ur garderoben så fort den är ren. Det är nåt med modellen,  passformen, längden, ärmen, halsringningen som gör att jag trivs
Den har dock börjat bli tvättblekt och sjunger på sista versen.  Jag försökte klippa ut den i det andra fina blomtyget.
Det gick verkligen lätt som en plätt.
På någon timme hade jag en ny blommig variant av favoritplagget.
 Nu ska jag sy den i fler tyger när jag ändå är igång. Så får jag många favoriter!