27 mars 2014

Hej jag heter Persilja och jag är materialist.

Jag är materialist, jag erkänner. Men inte så att jag är köpgalen och vill ha en massa nya saker. Nä, jag är mer av den typen som går igång på skrot och gammalt jox. Ju äldre och skruttigare desto bättre liksom. Jag räddar saker. Jag blir glad av mina skruttsaker.  Och då är man väl materialist?
Om det är sunt eller inte överlåter jag till var och en att tänka. Själv mår jag bra av att vila ögonen på min handtäljda kratta som saknar taggar, gamla slöjdalster som ingen annan velat ha, enbenta små djur och den gamla dörren som lämnats åt sitt öde att regna och ruttna sönder är min allra finaste skatt just nu. Jag heter Persilja och jag är materialist.






































19 mars 2014

Nya bloggen i tidningen.

HÄR kan du läsa lite mer om vår nya blogg.
Vi har en kategori som heter Typisk Norrbottning där vi presenterar den typiska norrbottningen.
Med den viktiga undermeningen att ALLA är vi som bor här är typiska norrbottningar.

18 mars 2014

Jag har startat en Norrbottensblogg!

Jag har ju glömt att berätta av jag startat en ny blogg tillsammans med en kompis. Vi vill hylla och höja vårt älskade Norrbotten och visa alla i hela världen att det är ett pangställe att bo på! Den är till för alla, både norrbottningar och ickenorrbottningar.
Klicka HÄR så kommer du dit!
 

Jag kommer INTE att överge den här bloggen. Jag behöver det här andningshålet så mycket.
Här fortsätter jag hänga som vanligt. Kanske lite mer sällan just nu när jag inte riktigt är mitt vanliga glada jag men jag känner att nya projektet med andra bloggen väckt min skrivlust lite igen så jag kommer nog att vara igång som jag brukar snart igen!

17 mars 2014

Mitt mediokra mellanläge.

Det där hålet i bröstet blir bara större känns det som. Det har nu gått tre månader sen min mamma gick bort. Jag har egentligen inte reagerat alls på det. Bara trampat framåt och försökt "ta det som en vuxen". Stöttat de som behöver stöttas och kämpat vidare. Vad annars finns det liksom?

Men jag har längtat efter att få gråta.
Känna.

Det var en väldigt traumatiskt helg på intensivvårdsavdelningen med nästan ingen sömn och hela tiden nya jobbiga besked och så till slut var vi tvungna att åka hem utan henne. Nu fanns hon inte mer.

Jag stängde av någonting då.
Bommade igen.

Jag tycker inte det är sunt.
Jag tror på att känna. På att reagera.
Gråta, sörja.
Fortfarande efter tre månader har jag inte gråtit mer än någon skvätt.

Jag har hamnat i ett känslolöst tillstånd. Jag är varken glad eller ledsen.
Och jag känner att jag vill något annat.
Jag vill att tankarna som fladdrar förbi ska stanna en stund.
Jag klarar att tänka på allt sorgligt!
Jag klarar att gå igenom timmarna sekund för sekund.
Jag är redo.
Men tydligen säger min hjärna något annat. Den fortsätter att bomma igen dörrenb till allt.

Jag är effektiv och fungerar precis som vanligt.
Så allt är väl egentligen perfekt.
Jag reagerar säkert alldeles perfekt enligt de flesta.

Men jag som känner mig själv vet intuitivt att det vore bättre för mig att få ett breakdown. Jag vill bryta ihop och gråta och sakna och sörja.
Jag vill KÄNNA.

Jag hatar att vara zombie. En zombie på insidan.
Ingen märker nog någon skillnad, utom jag.

NÄR ska jag få GRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅTA?????????????
För jag vill kunna skratta igen. Vara glad emellanåt.
Inte bara i ett sånt här mediokert mellanläge.


15 mars 2014

Vårens frisyr är här!

Vårt gullefjun har krympt från XLfluff till Small. Vårfrillan har gjort entré och bara därför blåser det nu in isvindar från nordpolen och vi får kallt igen. Alla ni som klagat på att isar och skidspår blivit förstörda av plusgraderna kan unisont tacka mig!



Vinterfrilla.
Vårdito.

I påsen ligger päls så det räcker att bädda länets alla fågelbon denna vår.

11 mars 2014

Tips på ny blogg.

Som ni märker är det inte någon vidare fart på den här bloggen. Förlåt alla trogna läsare!
Jag kommer säkert att komma igång med min vanliga fart snart.

Kvinnodagen har passerat och då hade jag tänkt tipsa om den här bloggen. Men det är ju inte försent. För mig är det kvinnodag alla dagar.
Det är min nätkompis Ellen som dragit igång ett fantastiskt projekt där hon ska bära förkläde alla dagar i ett helt år, även utomhus, allt för att sätta fokus på det underskattade hemarbetet. Hon kallar sig förklädesfemisten vilket jag tycker är underbart. Läs mer på hennes blogg om hennes tankar kring förklädesaktionen! Ni som följt mig under många år kanske känner igen hennes underbart färgsprakande hus som jag visade bilder ifrån för rätt länge sen. HÄR är inlägget.

När Belinda Olsson hade sin programserie nyligt blev jag så ledsen av alla klagomål som kom från alla de håll. En del feminister klagade och tyckte att hon lade fokus på helt fel saker och kallade henne konservativ och så vidare. Det som gör mig ledsen är att det framgick hur mycket motsättningar det verkar finnas inom den feministiska rörelsen och hur inskränkt och snävt det plötsligt kändes. Jag tycker att en feminist kan vara lite hur som helst och att alla olika falanger borde hålla ihop istället för att som här öppet visa sin splittring. Det borde vara högt i tak och mycket hjärterum. Att det sändes ett program i flera avsnitt på bästa sändningstid som tog upp ämnet feminism på ett personligt sätt tycker jag var helt suveränt och det lyfte frågan och det diskuterades säkert vid många fikabord och bara det är ju gott nog.
 En förklädesfeminist kanske inte låter som en typisk feminist-men det är det visst det!

Här har ni förklädesfeministen på instagram