19 okt. 2013

Indienvackert och stökblindhet.

Idag blev jag medlockad till en helmysig nyöppnad affär som säljer saker direktimporterade från Indien. Egentligen tycker jag inte om fenomenet att vi importerar en massa möbler från långt långt bort men vad tusan, ibland bara måste jag slå av den där moralradarn jag ständigt går omkring med!
Nu gjorde jag det och NJÖT av allt vackert. Så mycket fint!!!





Vi har fått vår egen ButikRaja här i stan! Den heter inte så, men den är minst lika fin. Jag brukar alltid gå in på Raja när jag är i Stockholm och dregla över alla fina saker. Nu kan jag dregla lite oftare. För dregla är det enda jag har råd med. Jag tog en bucklig, rostig, liten metallbricka med typiska reklambilder från Indien, ingen märkvärdig sak alls och tänkte att den här kan jag nog köpa i allafall. Affären är helt ny, öppnade idag, så mycket var inte prismärkt. Gissa om jag svimmade mentalt när jag fick höra att brickan kostade 799 kronor. Fast jag fick den för halva priset för att den var bucklig. Om jag velat. Men jag ville inte. Jag är varken rik eller galen.
Ögonshoppa är att tanka inspiration hursomhelst och det gjorde jag sannerligen.
Så mycket att jag inte orkade bry mig i stöket som mötte mig hemma. Istället såg jag på allt med nya stökblinda ögon. Jag såg det vackra bland allt rörigt, stökigt, orustat och spretigt.



Så nu ska jag sätta mig ner I RÖRAN och vi ska se en film och jag ska inte tänka på hur mycket det skulle behöva städas istället. Städa hinner vi göra en annan dag. Japp. God lördag på er därute!

13 kommentarer:

  1. Stökblind är väl ändå det bästa!!! Mycket bra tycker jag.

    Vad otroligt fina saker, förstod att du njöt! Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja stökblind är man ju hos alla andra så man borde vara det lite oftare hos sig själv, särskilt när man får besök, men då är det som att man får stökradar och ser bara stök överallt. :)

      Radera
  2. Åh sängen! Och gröna byrån! Och den rosa med mönster!
    ...men jisses vilket brickpris!!...(hur mycket kostade sängen då, kan jag undra)
    Och jag tycker faktiskt att du har det ännu finare. Så det så :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vågade inte ens fråga vad sängen kostade. :) OCh tack ! ;)

      Radera
  3. Hmm, jag hade minsann inte heller köpt nåt där! men himla kul att de är här. måste in o kika så snart jag får tiiid! men jag fattar absolut att du fick din inspiration inmatad. göra något eget av den där hemma som du kan så fint! älskar brädväggen hos er!!!!!!!! och allt annat som vanligt. skrev mer här nedan och hoppas kunna ses snart. tänkt på dig massor. persiljerad i huvet tror jag :)

    nu lördagsmys, lycke

    SvaraRadera
  4. skrev här nedan igen :)))

    kramar Lycke

    SvaraRadera
  5. Godmorgon! Som boende i huvudstaden så ser man ständigt en massa välfyllda, trendiga butiker som vill att jag ska tömma min lilla plånbok och bli "lyckligare". Den butik som har öppnat i Luleå verkar ha fantastiska saker, dregelvarning uppstår, men....INGEN butik alls kan ersätta eller göra hemmet till ett hem, det är just fingertoppskänslan för vad man själv gillar, den personliga skaparkraften som gör att man fullkomligen älskar att vara i sitt hem, eller för den delen, någon annan människas hem, någon som struntat i "regler" och bara kärleksfullt inrett. Som du Persilja! Visst visst, det vore en ynnest att kunna köpa en snygg, bucklig bricka eller varför inte en hel stolpsäng eller en hel jädra massa tokroliga saker, men om man inte kan det, ska man självdö då?! Nä. För livet är mer än så. Många, många gånger har jag smygit runt på kvällspromenader och gluttat in i upplysta fönster (nä, inte nära, bara från där man inte kan rå för att man ser in liksom..) och de hem som alltid ser mest inbjudande ut, varmast, där kaffet nog smakar godast och samtalen blir som innerligast, det verkar för mig vara hos äldre som har samlat det man fått och köpt under ett helt liv, familjefoton från förr och virkade dukar och mattor kors å tvärs...där önskar jag bli inbjuden! Sitta ner och höra dem berätta historier ur livet, känna hur värmen sprider sig genom armar och ben, det finns någon trygghet i allt det där. Här broderar jag i ditt kommentarsfält om saker som är supersubjektiva, men tänkte bara dela lite ur min tankegång. Minimalistiska hem med nakna glödlampor och dyr-saker är inte min grej kort och gott. (inte sagt heelt utan avundsjuka, indienpryttlar är underbara...) NU slutar jag, ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. AMEN på det! Håller med i varje bokstav! Och brodera hur mycket du vill i min blogg!!!!!!!! ;D

      Radera
    2. Thank you Darling! ;)

      Radera
  6. Vilken härlig butik!! Sannerligen en plats att dregla.
    Inte jag heller har råd att köpa dyra lyxiga saker. För oss blir det loppis. Men det väljer jag hellre och kan då istället jobba deltid.

    Kul att du hittat till min blogg :) verkar sannerligen som vi har lite likstil

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, här är ALLT köpt på loppis. Men ofta ofta är det ju saker av osannolikt god kvalitet. Gamla saker är ofta mycket bättre. Så det är ju verkligen inte nån nackdel. :)

      Radera
  7. Alltså wow - där skulle jag stå så det blev dregelfläckar på golvet! Vilka snygga grejer! över min budget också (som är nån krona över noll typ!), men drömmar får man ju! och kanske göra sina egna varianter hemma...?

    SvaraRadera
  8. Ha ha, jag brukar bli sur när det är så där opassande dyrt. Det blir väl så när man vänjer sig vid loppis priser. Helt rätt att strunta i brickan, du hittar snart en snyggare som du har råd att ta hem och dregla på i lugn och ro. //Sanna

    SvaraRadera