17 aug. 2013

Spetsdillet som inte vill ge sig.

Jag fortsätter att sprejmåla saker. Det har blivit ett dille. Spejmålardille. Så kul och så svårt att avstå. Här piffas det ena efter det andra med spetsmönster.
Ett hörnskåp i gulnad furu som jag inte velat måla över för att det uppnått precis den där mysiga träfärgen men ändå ville jag inte ha det helt i furu och så blev det en prefekt kompromiss med spetsmönster ovandpå furun. 
 En ikeahylla som heter Lack och som vi har fem stycken av som alla redan lessnat på fick bli spetsmönstrad.
 Jag gillar att det liksom blir som en vacker kartong med något vackert i...

Jag är själv alldeles förförd av det här magiska sprejmålnadet men känner att det kan vara lite sådär hemmablint. Kanske är det som åttiotalets extrema axelvaddar och superfluffiga frisyrer. Jag tycker det är skitsnyggt nu och så blir det såååå 2013 nästan direkt...? Vet inte. Är ju mitt uppe i det så jag har ingen självinsikt över huvud taget. Men det är ju det som är härligt. Jag fortsätter att ge mig hän åt mitt spetsmåleri. Funderar allvarligt att sprejmåla bilen! (Om jag inte hörs av efter det här har jag blivit inlåst i någon skrubb av min förfärade man som vill rädda bilar och annat från spetsdöden.)

3 kommentarer:

  1. Åh en spetsig bil måste ju bara vara sååå läckert :-)

    SvaraRadera
  2. Spetsdille råder här också! och jag tror nog lite som du, att det kanske efteråt kommer att kännas så 2013, men så länge som det ännu är 2013 så gillar jag det!

    SvaraRadera
  3. Har tänkt prova det men inte kommit till skott. Blev fint men jag känner mig också lite kluven till det. Roligt se dina alla spetsalster!

    SvaraRadera