4 maj 2013

Igenkänning...

Det här grävde vi upp ur jorden i fjol sommar när vi jobbade i trädgården. Jag tycker det ser ut som en hand från en konstig mänsklig art. Eller möjligen som något ålderdomligt fiskeredskap (ett ljuster?) eller kanske ett innovativt ogräsjärn?
Det är hål efter ett skaft upptill så förmodligen är det någon form av ljuster men sjuttsingen vad svår det måste vara att fånga en hal fisk med bara ett sånt här verktyg!!!


Jag gillar det iallafall. Det väcker min fantasi och så är det så härligt ojämnt, hemmagjort, rostigt, skruttigt och ålderdomligt. Jag känner på nåt sätt igen mig...

5 kommentarer:

  1. Spännande! Gillar gamla ting, särskilt de man hittar bortglömda på de mest oväntade ställen. Ni kan ju alltid skicka bild till ett museum och höra vad de vet om liknande förmål?!

    SvaraRadera
  2. Karin Jönsson4 maj 2013 19:55

    Spännande o rostiga fynd är alltid kul. Jag låter min fantasi löpa fritt.....
    Det är antingen en nordisk bläckfiskfossil eller en mammutkam, som tappades av istidsfolk. Eller kanske ett UFO-hand skelett. Men vackert är det. Stilrent på något konstigt sätt.
    Själv hittade jag idag en järnring som suttit runt ett trähjul, troligen till en hästvagn. Men den fick åka rakt i skrothögen, platsade bättre där än i Kalvahagens bäck.

    SvaraRadera
  3. Er det ikke en plog?

    Huset vårt ble bygd av den lokale smeen, og jeg finner innimellom også endel av hans rustne etterlevninger i jorda (les:sanda) i hagen. :)

    Ellen

    SvaraRadera
  4. Först; din blogg är jättehärlig. Följde den ett tag några år sen men tappade bort den i allt mitt pluggande, sen insåg jag att du läser Lyckes blogg : )
    Vidare, lite läskig den rostiga järnhanden. Inget man skulle vilja se när man vaknade om man aldrig hade sett den förut. Definitivt fantasieggande. Men läskig.
    Slutligen, ditt inlägg om människor och maskerna är tankeväckande. (Längre ner.) Någonstans antar jag att människor undermedvetet skapade någon slags konsensus om vad som är ok att visa utåt, bryter man den så blir man lätt den där udda kycklingen som hackas bort. Därför är individen rädd att visa sina "true colors" som Cyndi Lauper uttrycker det. Men hur tråkigt är inte det...att man ska dölja sig själv hela tiden?

    SvaraRadera
  5. Jag gillar nog oftast rostiga gamla saker,har en samling i min trädgård... Men dendär grejen tycker jag nog är lite kuslig./ Eva W

    SvaraRadera