3 juni 2013

Att njuta av livet...hur gör man egentligen?

Att leva i nuet, mindfullness, carpe diem och allt det där...hur bra är du på det egentligen?

Jag kan tycka att jag är bra på det till exempel när jag njuter av min trädgård och ser varje liten ny knopp. När jag stoppar fingrarna i varm jord och rensar ogräs. Då är jag där och då. Eller är jag det? Är det inte då jag tänker som allra bäst? Tankarna svävar iväg till helgens meny, morgondagens göromål, problem som behöver lösas och allt annat som cirkulerar där uppe i min egen knopp.

Jag har nog i hela mitt liv levt med tanken på vad som finns bakom nästa hörn. Jag går och väntar på något. Jag kan inte riktigt precisera vad, bara på det där som finns runt nästa hörn.

Jag är till exempel extremt dålig på att njuta med rumpan på en stol. Det händer inte särskilt ofta att jag sitter ner och njuter någon längre stund på alla de mysplatser jag ägnar mig åt att skapa. Det är ju rätt paradoxalt eller hur, det här med att jag ägnar stor energi åt att hitta den bästa platsen att sitta och njuta men sen hinner jag aldrig göra det...! Men jag tror alltid att jag ska.
Det är lite det jag väntar på tror jag, det där lugnet som behövs för att sitta ner och njuta. Jag flyttar hela tiden fram gränsen för när det kommer att inträffa. När jag var ung var jag helt säker på att jag vid den här tiden skulle sitta ner med min tekopp i min fåtölj med alla böcker runtomkring mig minst några timmar varje kväll. Nu tänker jag att jag sen, när jag är gammal ska sitta och filosofera mera. Men tänk om det är så att jag aldrig kommer att vara den där som sitter ner och njuter. Jag har myror i brallan. Så fort jag suttit för länge börjar det spritta i kroppen.
Varför har jag då en sinnebild av att det perfekta livet är att sitta ner och ta det lugnt???
Är inte det lite konstigt?

Min mindfulness, min fånga dagen, mitt leva i nuet kanske är just att springa omkring planlöst och göra tusen saker. Det kanske är min vila och mitt bästa?
Jag kanske inte behöver stå där och glo bakom hörnet för att se om mitt lugn ska komma gående. Jag är så lugn jag kan bli. Jag kanske blir lugn av att yra omkring.

Varför har jag som mall att man ska sitta ner och ta det lungt för att njuta av livet? Är det min dröm eller någon annans?

Jag väntar också på att jag ska bli mer organiserad och bättre på en massa saker. Ständigt denna önskan om förändring! Är det inte dags att acceptera den jag är och förstå att så här är jag och så här kommer jag att förbli? Eller är det att ge upp? Är det kanske bra att ha den här strävan efter förbättring?
Är jag offer för ett självklankeri som inte är nyttigt eller är jag bara en person med framtidsvisioner?
 Allt beror ju på hur man ser det.
Jag vet inte svaret. Det är det jag grunnar på medan jag irrar runt på mitt yrsliga sätt i världen. Sökande, undrande, tänkande. Är det så här det ska vara, eller har jag inte hittat fram ännu?
Jag vet inte.
Jag har ingen aning.
Hur funkar du?
Har du hittat alla svar och sitter där under din korkek och vill inget annat?

Jag tror att bara man är där man vill vara, inte nödvändigtvis på den rätta fysiska platsen, men där man vill vara mentalt, så är resten bara rekvisita. Läsfåtöljen kanske inte är den rätta scenografin för mig. Jag kanske borde ställa ett löpband i den där hörnan istället. Eller slänga ut alla soffor och fåtöljer och ställa fram en massa arbetsmaterial istället.  En drejskiva i vardagsrummet kanske och...

Suck. Ni ser. Då var jag där igen. Strävar bort. Sån är jag...
Äntligen klar med Mollys examensklänning.


Här är fint att sitta och se på kvällssolen. Tror jag. Har inte hunnit prova ännu...

Helgens nöje. Den här krabaten tror jag förresten är bra på mindfulness!
  




10 kommentarer:

  1. Så fint du skriver om detta att fånga dagen. Planer blir aldrig riktigt som man tänkt, då, när man står där med den färdigbyggda stugan, uteplatsen, eller vad man nu hade tänkt. Jag vill ju verkligen kunna sitta där, i min myshörna. Snart.
    Mer och mer förlorar jag min önskan att förverkliga mitt drömhem. Jag ser vad som finns att jobba med och kör på det. Och är Nöjd. Slutat jaga efter saker och Känslan som man tror man ska få på köpet.
    Men fantasin har ju inga gränser som tur är, och roligt att hålla på med förbättringar och projekt är det. Gärna om det gläder nån annan.
    Så man får väl springa runt lite till dåra´..

    SvaraRadera
  2. Det där om att acceptera och ge upp har jag tänkt mycket på. Och kommit på att det nog är bra att ge upp ibland. Att inte fastna i saker för mycket. Det har jag lärt mig av mina barn. De ger aldrig upp. Ibland är det bra, ibland ett funktionshinder. Att liksom stå och stampa på samma ställe och inte kunna byta spår. Nu är jag glad att jag har förmågan att ge upp. Envishet kan förstås vara bra, men att vara oflexibel är inte lika bra. Det har jag kommit fram till. Vet inte om det är "rätt" men en tanke iallafall. Bra att man är olika ändå. Alla sorter behövs ju. Huvudsaken är nog att man mår så bra som möjligt själv. Jag kan inte heller sitta på röven ska tilläggas. Inte ens när jag faktiskt HAR tid............och de där vågöstolarna (heter de så?) är helt underbara..att titta på. Jag har en gul, men sitter inte i den mer än nån sekund åt gången ;)
    /Karin W

    SvaraRadera
  3. Å flera sidor ...
    - Somliga är äventyrare och mår bäst av ständiga nyheter, djungler att utforska, skatter i grottor, och utmaningar. Inklusive i det inre.
    - Att varva ner på allvar tar tid och utrymme, vanligtvis flera timmar. Om inte de timmarna på raken finns tillgängliga någorlunda regelbundet är det jättesvårt.
    - Dåliga samveten som står på kö går dåligt ihop med att kunna hitta till lugnet. Harcore sinnesfrid kräver helgjutet gott samvete, åtminstone för stunden. Och gott samvete handlar mer om hur man tänker kring det som är gjort och ogjort, än om vad som är gjort och ogjort. För gott om ogjorda saker finns det ALLTID.
    - Traditionell inskolning i kvinnorollen går bl.a. ut på att det är skamligt och omoraliskt att ligga i en soffa och titta på taket bara för att. När det finns så mycket som är ogjort ...
    - Väldigt få människor, åtminstone i vår kultur, blir någonsin helt sams med sig själva.
    - En bra ledtråd till vad som kan vara ens egna sätt att carpe diem här och nu är vad som skulle vara den vuxna varianten av det man kunde vara uppslukad av timmar på raken som barn. Man kanske bara behöver fånga in de få procent av hjärnverksamhet som nuförtiden inte låter sig uppslukas av ens favoritverksamheter, och få med dem också i leken.

    SvaraRadera
  4. Då jag själv kommer närmast är när jag gör musik, läser riktigt bra böcker, diskuterar och planerar, skriver texter, funderar på riktigt djupa saker, eller går i en skog som aldrig tar slut utan spikade mål eller tidsgränser.

    SvaraRadera
  5. Katarina: haha jag tror du och jag är rätt lika! ;)

    Garbitch: Jag har också kommit fram till samma sak. Att ge upp och må bra är att finna ro! Viktig lärdom som kan ta ett halvt liv att lära. Jag känner igen problematiken du brottas med och vet hur viktigt det kan vara att låta vara. Och vågö är inte alls sköna. Inte alls så det kanske inte är någon förlust att inte hinna sitta, ;)

    Jonas A: Jag kan sakna musiken i mitt liv. Jag lyssnar men sjunger inte och spelar inte. Men de gånger jag fått vara med i musikaliska sammanhang och jamma och sjunga då är jag väldigt fokuserad och njuter i fulla drag. Jag är ledsen att jag inte har mer musik i mitt liv för jag vet att det gör mig helare. Måste nog ta tag i körsjungandet igen. Eller så får du flytta hit igen och ta med mig i ditt band! Kommer du ihåg att vi spånade om det för 35 är sen. Pilla Pearl...var det inte så.. :D
    Böcker, att skriva och riktigt viktiga goda diskussioner om LIVET får mig också att stanna upp och VARA. Fundera på djupa saker gör jag bäst då jag går.

    SvaraRadera
  6. Ånge är min korkek (en av dem i alla fall), så om Pilla Pearl är sugen på att äntligen bli rockstjärna får ni flytta hit.* Fortfarande ett riktigt bra artistnamn för övrigt :)

    * t.ex. http://www.svenskfast.se/hemnet/pages/ObjectView.aspx?objectid=453QMB39TLO4OH8Q

    SvaraRadera
  7. Du underbara lilla människa!!!!! Jag älskar dina filosofiska utläggningar o funderingar. Men jag tror du har rätt i att vems mall lever man efter egentligen? Du är ju onekligen en person som får massa gjort! Sen känner jag igen mig i det där att man hela tiden strävar efter att bli bättre men att man är som man är. Jag blir heller aldrig en minimalistisk människa med alla grejer på plats. No, no. Ha det gott nu persilja o njut av denna underbara försommar! KRAMAR från Lena i Bankeryd :)

    SvaraRadera
  8. Jonas: Glädjer mig att Ånge blev en lyckträff! Och huset var ju hur coolt som helst. Fast jag fortsätter nog trampa den här jorden ett tag till med min lilla klan. Men det finns ju alltid hörn att kika bakom och vem vet om det finns både rockband, coola hus och andra överraskningar där bakom! :)
    LENA: Kanske finns det pedanter därute som önskar att de kunde vara mer röriga? ;) Vi kanske är ett ideal för några vi också? :D

    SvaraRadera
  9. Att njuta av livet är att vara sig själv.Njuta av livet är få gå på Bruce Springsteen konsert med sin 28 åriga dotter.
    Att njuta av livet är att vara i Norrbotten, vakna klockan 4 på morgonen och solen lyser rätt in i sovrummet.Jag trodde klockan var 11.00 på fm.Att njuta av livet är att leva Nu.Att njuta av livet är att inte skjuta upp saker.
    Att njuta av livet är att bjuda på ett leende till sina medmänniskor.

    SvaraRadera
  10. håkan S: Helt underbart! Du har nyckeln till din njutning! :)

    SvaraRadera