Det är en process. Jag följer bara med. Intiutivt. Jag litar på min kropp som nog vet vad den ska göra.
Jag finner en slags tröst i att det blir stökigt. Så att jag håller mig sysselsatt. Jag lagar mat till hungriga magar. Tvättar smutsiga kläder. Spelar spel som vi brukar. Tar hand om.
Trycker undan. Tills sen. När jag orkar förstå. Än förstår jag inte. Jag bara vet.
Hemmet är basen. Tryggheten. Så länge jag bäddar in oss i värme och omsorg. Det hjälper just nu. Kärlek, snällhet, omtanke.
 |
| Lägg till bildtext |
Mitt hjärta värker för dig och din familj ❤️
SvaraRaderaKerstin
Jag håller om dig. Har tänkt på dig de här dagarna. Jag tror att det är bra att du håller fast vid det som är välkänt, t.o.m. att blogga lite. Att ta hand om de dina är ett fantastiskt sätt att "hålla sig uppe". För det kommer dagar när det kommer att blåsa storm, när det blir alldeles för svårt. Jag säger bara så här, ta en liten stund i taget då. Kanske en kvart åt gången. Ställ klockan på ringning med en kvart. Klarade man den stunden kan man ta en kvart till. Så gjorde jag när min fina mamma gick bort. Det var det jävligaste jag varit med om. Det förändrade mig och mitt liv totalt. Många år har gått, men det gör ont fortfarande och hon är så levande för mig. Hon talar ofta med mig, inombords, det är en fin tröst och jag bär hennes arv genom livet.
SvaraRaderaStor kram <3
Kramar om hårt .......
SvaraRaderaFinaste Pernilla....tårarna rinner stilla från mina kinder när jag läser ditt inlägg och känner din smärta. Lilla mamma. Jag vet inte hur det är att förlora sin mamma. Jag vågar knappt tänka tanken. Jag har sett min mamma förlora sin mamma, jag har sett hennes smärta, sorg och saknad. 2004 förlorade vi vår yngsta son och livet förändrades på en sekund. Men kroppen är en finurlig manick. Den orkar nämligen inte leva i ständig smärta. Så småningom lär man sig leva igen. Man lär sig se ljusglimtarna och framförallt lär man sig att ta till vara på dom. Ett myrsteg i taget. Det är en lång uppförsbacke men en dag står man där på krönet och kan blicka framåt igen....och ta mig tusan om du inte också ska stå där en vacker dag. Tills dess ska vi lyssna, stötta, torka tårarna och förbanna döden. Tänker på dig! Styrkekramar från Kalmar! <3 / Linda / lindalund72 (Instagram)
SvaraRaderaJag är så ledsen för dig och din familjs skull...men tyvärr är det ju sådant som händer när vi minst anar det. Massor av kramar till dig.
SvaraRaderaGittan i Kiruna
Å vad tråkigt, tröstkramar till dig och din familj. Jag vet hur det känns, min pappa gick bort för över tio år sedan. Men vi han i alla fall förbereda oss eftersom han var sjuk i drygt ett år. Jag försökte ta små pauser från tårarna ibland, se en film eller läsa, bara för att få vila en stund. Sörja tar tid och det är jobbigt att ta sig igenom MEN till slut är du där på andra sidan. Kramar i massor, Sanna
SvaraRaderaTusinde kram til dig fra mig. Jeg har slet ikke ord.
SvaraRaderaKram Maria.
kärlek och varma kramar till dej och din familj. Jag är så ledsen för er skull.
SvaraRaderaJag brukar alltid titta in till dig och tanka upp energi och positivism. Nu är det du som behöver tankas... Vad du går igenom nu törs jag knappt föreställa mig. Skönt att du har familjen runt dig och nånstans tror jag att man behöver de där vardagliga rutinerna för att hålla sig uppe. Tänker på dig och din familj och skickar de allra varmaste kramarna nerifrån Dalsland.
SvaraRaderaOrden saknas mig.
SvaraRaderaMen jag tänker så mycket på dig och er och vill ge dig en stor och varm kram <3
Käraste DU, det finns inga ord som beskriver det du just nu känner o går igenom. Det finns inga ord som kan hjälpa o trösta dej/er. Själv gick jag igenom samma vid juletid 2004. Mitt råd är att försöka leva som vanligt, prata, gråta o skratta. Saknade försvinner aldrig helt, den lindras, Minnena av din älskade mamma består, så länge man minns, så länge den älskade/saknde finns inom er. RönnarpsKRAM
SvaraRaderaKramar och tankar. <3
SvaraRadera/Britten