Filmkväll.

Istället för hammockhäng blev det filmbonanza. Två filmer på raken har jag satt i mig och mums vad gott det gjorde. Den ena var bland det sorligaste jag någonsin sett och jag grät så jag hulkade. Detachment. Den var så deppig och eländig att jag blev alldeles tungsint men samtidigt var den så klarsynt och meningsfull. Huvudrollen spelades av den undersköne Adrien Brody (som man kanske känner igen från Roman Polanskis Pianisten.)

Efter den gråtaren såg jag direkt en Roman Polanskifilm Carnage. En del av hans filmer är både hemska och olustiga men den här vara bara lustig och intelligent. Fantastiskt skådespel av Jodie Foster och Kate Winslet.Två föräldrapar träffas för att reda ut ett bråk mellan deras söner. Från att vara artigt förstående eskalerar det till våldsamma bråk. Riktigt roligt!

Ps Jag vet inte om filmen  ens går under komedigenren. Det är i min tankevärld den är rolig medan till exempel barnen bara tyckte den var jobbig. "De bråkar ju bara och är i samma rum hela tiden!" Så inte feelgoodkomedi, snarare Norénångest och Woody Allenunderfundighet. Liksom. Vuxentråkfilm enligt kidsen. Men bra enligt mig. Ja, ni fattar!