24 apr. 2014

Svartvinbärsris och sommarkänsla.

Idag har det varit sommar i Luleå. Iallafall i solen. I skuggan har man huttrat lite men vem vill vara i skuggan när solen skiner så här i början av säsongen när man är svältfödd på solvärme?

Som alltid på våren är det väldigt lustfyllt att släpa fram utemöblerna. Det tar liksom aldrig emot på samma sätt som det kan göra att släpa bort dem på hösten.

Förra våren hade vi inte vår nya uteplats. Den blev klar först i mitten av sommaren.

Det här är första våren utan mamma. Snart första sommaren utan mamma. Och första födelsedagen. Första surströmmingspremiären utan henne som älskar det. Första potatisskörden utan henne. Första morsdagen...
Fy. Det är så många stunder hela tiden då man saknar så det värker.

Men det är som det är. Så är det.
 Jag tog in svartvinbärsris den här påsken. Mannen är pollenallergisk och vi har aldrig kunnat ha vatten till kvistarna och det har tagit mig ända tills nu att komma på att man faktiskt inte måste ta in BJÖRKRIS till påsk. Svartvinbärsris doftar helt himmelskt när man rör vid det.

2 kommentarer:

  1. Uff Pernilla, den første af mange oplevelser uden din mor - det er så sårt og trist, det gør mig så ondt for dig. Man siger det første år er det værst når man har mistet nogen, veg ved det ikke...

    Uanset - dejlige billeder, dejlige følelser det er når våren kommer og man kan slæbe havemøblerne frem. Vi har selv været i haven hele dagen her. Har renset terrassen af og olieret den. Har fjernet en masse ukrudt, (ugress hedder det vist?) og bare siddet på et tæppe og nydt solen og varmen. SÅ dejligt.

    Ha en flot ny uge,
    Klem Maria

    SvaraRadera
  2. Era fåglar verkar ha det alldeles underbart :)
    Förstår känslan med alla dessa dagar som ska upplevas utan Din mamma. Kan tänka mig att det känns både sorgligt och lite overkligt. Det är svårt att föreställa sig innan hur man kommer reagera på en sådan förlust. Det senaste året har jag förlorat fem som stod mig nära. Svärmor, Pappa, Farfar, en nära vän och en härlig arbetskamrat. Ibland tror jag knappt att det är sant......hoppas du har massor av fina minnen med dig och kan känna lite glädje och tacksamhet mitt i sorgen, När jag är ledsen tänker jag på knasiga saker som människorna jag saknar har sagt och gjort. Då blir jag glad att jag fått ha dem i mitt liv ett tag :)
    Kram <3
    Karin W.

    SvaraRadera