16 sep. 2014

Så synd att vi låter media tycka åt oss!!!

Som blivande lärare blir jag nu EXTRA förbannad på alla skriverier som sänker läraryrket till värsta bottennivåerna om och om igen.
Jag har alltid hävdat att det är en bild som media valt att visa.
Media är INTE sakliga och ständiga sanningssägare om nu någon trodde det. Jag anser att de väljer en ståndpunkt som de kanske tycker sig se tendenser till, väljer ut en massa exempel som stärker deras teori och så kör de stenhårt och publicerar artikel efter artikel och bygger upp den bild de valt att visa.
Jag är tämligen tvärsäker på att det är så här det går till. Vill man vara riktigt konspiratorisk kan man tänka sig att de olika ägarkrafterna beställt en viss bild.

Det här blir alltid extra tydligt då drevet går efter en politiker eller maktperson som "gjort något". På några dagar kan de avsätta vem de vill. Man kan bara hoppas att det inte går att beställa sånt...! HÄR skrev jag om min mediaskepticism för sju år sen. Jag står fortfarande bakom varje ord.

Om mina konspirationsmisstankar är sanna eller ej kan vi ju låta vara osagt men jag vet att läraryrket länge varit medias hackkyckling.

När jag nu är på väg in i yrket öppnar sig mina ögon än mer och artiklarna som skrivs gör nästan ont att läsa. Som den HÄR.  Den som skrivit den artikeln kände verkligen för att lustmörda yrket.
Vilken seriös människa skulle vilja söka lärarutbildningen efter att ha läst den där artikeln? (Möjligtvis jag bara för att jag blir så förbannad och vill bevisa motsatsen!)

Det stämmer ju inte heller! På någon ort möjligtvis men inte i Luleå, här hade vi många som stod i kö och inte kom in.

Sen har vi den HÄR artikeln. Lika elak den. Och VARFÖR väljer man att skriva om just läraryrket? Varför jämför man med just den utbildningen? Javisstja, man har ju bestämt sig för att såga yrket.

Nu är det ju så att många människor tror att allt som står i tidningen är sant. Det kanske inte är ljug direkt (eller ibland är det ju det!) men det är en bild som man valt att presentera från ett visst håll.

Media har bestämt att läraryrket är det mest utskällda, det med lägst status, det yrke som ingen vill utbilda sig till utom de som är så korkade att de inte kom in NÅGON annanstans.

Jag blir så ARG!!! Den här bilden stämmer ju inte med verkligheten!!!

Samtidigt blir jag triggad. Som alltid då jag blir arg. Jag får sån lust att personligen viga mitt liv åt att HÖJA statusen kring lärare och skolan.
Det kanske blir lite svårt men eftersom alla kan göra något gör jag nu ett inlägg där jag hoppas väcka  tankar hos några!

Om ni visste så många BRA lärare det finns. (Jag vet att ni VET). Lärare som kämpar i yrket och gör underverk för våra ungar därute i skolan. TROTS att de har så dåliga löner. (Tack för hjälpen media...! Not.)
Alla har väl stött på dem, lärarna, våra vardagshjältar. Men hur ofta hyllar vi dem?
Inte lika ofta som vi berättar om de som är dåliga tror jag.
Jag skyller även detta på media. För i vårt bakhuvud har vi vetskapen om det som sagts högt och så länge: lärarna är dåååliga, obildade och inkompetenta och skolan funkar inte osv.

Om barnen har en fantastisk lärare som lyfter våra barn till oanade höjder, stärker deras självförtroende, får dem att utföra mirakel i skolarbetet, får dem att längta till sin trygga skolmiljö varje dag, höjer vi dem till skyarna då?  Det händer säkert. Men ofta kanske vi tänker vilket bra jobb jag gjort som förälder och vilket intelligent barn jag har...

Mina barn har haft många FANTASTISKA lärare. De har gjort allt det där de ska och mer. De har lämnat avtryck i våra barn som de alltid kommer att bära med sig.

När mina barn var mindre brukade jag skriva ett långt tackbrev till deras lärare när skolan var slut för terminen. Jag berättade vilket positivt inflytande de haft, hur mitt barn utvecklats och hur tacksam jag var.

Det var ovanligt sa de. Det hade aldrig hänt förr. Därför gjorde jag det till en tradition.

Sen blev barnen större och tyckte det var alldeles för pinsamt att jag gjorde så och då slutade jag. Men tacksamheten har jag kvar.
Jag tror att många av oss känner så. Vi samlar hjärtligt gärna in pengar till en tackblomma till examen och tänker säkert tacksamma tankar. Men kommer vi ihåg att säga det högt till lärarna?
Jag tycker vi borde säga det så ofta vi kan. Släng iväg ett mejl eller lägg en status på facebook, twittra eller vad ni nu brukar ha för kanaler när ni vill säga nåt. Skrik ut er tacksamhet! 


Tillsammans kanske vi kan ändra synen på lärarens yrke. Få det att framstå i sin rätta dager: ett av de viktigaste yrkena i världen som är värd all vår uppskattning.

En gammal bild från när dottern lär sig odla får illustrera lärande.










2 kommentarer:

  1. Efter kommunaliseringen av skola så prioriterar kommuner olika. Lärarlöner följde inte med. Lägre nivå till lärarutbildning. Läraryrket blir lågstatus. Varför ska man ta studielån och sedan få en låg lön? Skolan ska vara lika för alla norr till söder.Stad eller land. Lika för alla oavsett bostadsområde. Barnen är grunden i samhället. Så det behövs bra pedagoger i skolan. Skolbibliotek är viktiga. Om att det bara medias fel? Det är inte min uppfattning. Håkan. S.

    SvaraRadera
  2. Håkan S: Nä okej, kanske inte BARA medias fel. ;) Blev bara så uppretad av DN:s formuleringar. Att det nu är låga intagningspoäng är bara ett symtptom på ungdomars syn på yrket som de får via bland annat media...! Och skolan borde nog bli statlig igen. Känns som att det vore det bästa. Så att det inte ska bero på om du bor i en fattig kommun eller inte. Eller en kommun som väljer att prioritera arenor eller annat...

    SvaraRadera