9 jan. 2015

Att skriva för att bli bedömd.

Nu är julen nästan bortstädad. Stjärnor och adventsstakar är kvar, de lyser ju så mysigt, men de ryker förmodligen i helgen när jag behöver göra nåt annat än att träna grammatik.
Det är mycket sånt nu. Plugg. Råplugg till och med. Igår var första examinationsuppgiften (som jag fixade, jiiiha) och det följer nu en efter en hela veckan som kommer. Det är mycket skrivuppgifter som ska in och då trivs jag som fisken i vattnet. Ååå om man bara fick skriva sig till en examen då skulle jag fixa det här helt utan ångest. Men så lätt ska vi inte ha det. Råplugg och skrivtentor ingår ju vare sig man vill eller inte. (Vill inte! Men gör det förstås.) Nu har jag en helg på  mig att träna så det ska nog gå bra.
Jag trodde inte att jag skulle tycka så mycket om att skriva och bli bedömd. Jag älskar det! Att det sitter en lärare och lusläser mina ord och verkligen analyserar vad det är jag säger och sen ger ett omdöme på det... jag tycker så mycket om den känslan! Att skriva till den mottagaren. Det ger mig så mycket och jag anstränger mig allt jag kan och vässar min penna och ger mig den på att skriva det allra bästa jag kan och jag läser om och om igen tills det känns alldeles perfekt och då lämnar jag in och då har jag gjort mitt allra allra bästa. Jag tror det är det som är så stimulerande. Att jag verkligen ger allt. Det ger ett mervärde att utnyttja allt man har och en tillfredsställelse som är ovärderlig för min självkänsla som skribent.
Även om ni kära läsare läst mina ord så vet jag ju att ni inte sitter med de allra mest granskande glasögonen på er och bedömer mig. Det är också ett skönt sätt att skriva, att veta att det man skriver blir läst, men med en välvilja och en frivillighet och utan en tanke på att bedöma. Två olika sätt att skriva text,  till två mottagare av skilda slag. Båda stimulerande.
Jag tycker verkligen om att skriva!

Ett av skrivuppdragen vi har är att skriva om hur vi ska få eleverna att utveckla sitt skrivande. Svårt, men intressant. Egentligen väldigt abstrakt när man inte jobbat som lärare men rätt skönt att vara fri i tanken och utveckla sina idéer utan att veta hur det verkligen fungerar i verkligheten. Tids nog kommer vi som lärare att bli varse alla svårigheter och då kan det vara bra att ha varit lite i det blå och fått flyga högt och sikta mot stjärnorna. Idéer och tankar som väcks däruppe kan ju behövas också. För det finns ju alla sorters elever. De som inte vill (kan) skriva alls till de som bara vill skriva och så allt där mellan. Att nå dem alla är ju målet och att utveckla dem alla. Då kan man behöva flyga högt för att kunna landa i trädtopparna iallafall om ni förstår liknelsen.

Ja, jag roar mig som ni hör. (Läser.) Hejdlöst. Och medan jag gör det växer tvätthögarna och diskberget och dammråttorna. Men det är så det är. Det hade de säkert gjort om jag bott ensam i ett studentrum också. Det är jag säker på. Jag låter mig uppslukas.





4 kommentarer:

  1. Du anar inte hur attans glad jag blir varje gång du skriver här på bloggen igen!! Förstår att du har mycket annat att tänka på. Och att du gillar att skriva - jo, vi som läser dig vet det. Och jag gillar att du skriver om varierande ämnen. Svårt att ha en blogg och liksom helt tömma ur en och samma riktning år efter år. Man får göra som man vill med sin egen blogg.. ;)
    Du kommer att bli en fantastisk lärare, jag är helt övertygad! Kramar till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att du hittar hit fortfarande! Jag tänker på dig typ varje söndag. För då yogar jag. Drog igång en grupp i byn med en jätteduktig yogatjej som leder oss i avslappnande kundaliniyoga. Blir mjuk och avstressad varje söndag kväll. :)

      Radera
    2. Vad härligt!!! :) Och vet du vad - jag "leds" in i Kundalini nu känns det som, att man liksom har sin yogavandring och livet tar en dit man behöver.
      Vi kan tänka på varann på söndagar... :) Stor kram!

      Radera
  2. Vad GLAD jag blir när jag nu läser att du verkar njuta av det du gör!!!
    Skulle gärna vilja ha dig som lärare:-)
    Sköt om dig!
    Kram
    Eva

    SvaraRadera