24 nov. 2014

Om tacksamhet.

Jag har tappat bloggfarten som ni kanske märkt. Ni tappra som ändå hittar hit. Jag som bloggat flitigt i sju år har nu tappat vanan att skriva en rad. Det märks direkt på prestationsångesten. Det måste plötsligt handla om något för att jag ska känna att det är värt att skriva om. Nu försöker jag driva bort den känslan för så har ju aldrig min blogg fungerat för mig. Jag har skrivit för att skriva. För att jag tycker så mycket om orden.
Skolan löper på. Vi tragglar grammatik som är så urbota tråkigt att jag baxnar. Men det sägs att det är roligt om man kan det, så jag siktar mot det. Vår lärare säger så och han verkar faktiskt tycka att det är roligt! Jag återkommer i ämnet om det förvandlas till roligt.

I övrigt läser vi om svenska som andraspråk och jag har lärt mig att den som ska lära sig ett andraspråk har så mycket lättare för det om de samtidigt får utveckla sitt förstaspråk. Det är ju så självklart egentligen men ändå fungerar det inte så på alla ställen i våra svenska skolor.

Vi lär oss att använda estetiska läroprocesser vilket jag tycker är toppen. Allt blir så mycket roligare och trevligare med estetik. Sjunga, dansa, måla, skapa sig till kunskap. Japp, min melodi!

Annars bävar jag inför julen.

Julen som plötsligt ifjol blev en sorgens högtid. Inget känns lockande med jul längre. Bara sorgliga tankar och saknad. Men jag fixar jul ändå förstås för att inte överföra min julsorg på barnen. De kan få fortsätta tycka att det är glädjens högtid. Men inne i mig kommer minnen av nattsvarta händelser.

Önskar nästan att jag missat en tenta så att jag tvingats grotta ner mig i lite pluggande under julen...

Samtidigt går mina tankar till alla dem som verkligen har det svårt. De som förlorat sina barn, de som sitter ute och fryser och tigger en krona här, en krona där och alla de som är ensamma och alla andra i vår vida värld som lever liv som är fyllda av sorg och svårigheter. Jag har det så bra att jag skäms. Men jag är tacksam. Djupt tacksam för allt.







11 kommentarer:

  1. Julen kan vara bara skit om man inte känner för den, speciellt såna där jular som din förra och den du har nu - såna år vill man bara hoppa över hela grejen. Det som irriterar mej mest är den där allmänna förväntan om "julstämning" - det räcker liksom inte med pynt och mat och hela hallojet, utan man skall ha stämning också, som om det är nån lag på det, och så får man (dvs jag) dåligt samvete om man inte lyckas få den där julstämningen för då har man liksom slösat en jul (eller flera). Andra högtider har liksom inte alls det där samma kravet på att man skall känna en viss känsla, utan det handlar om helt andra saker som man gör tillsammans. Redan det att det finns ett sånt ord som "julstämning" säger att man ska känna nån slags extra frid under julen, och då när man inte gör det, när allt känns bara skit så känns det extra jobbigt med den där samhälleliga uppmaningen om frid och julstämdning. Om du förstår vad jag menar!
    Min man sa häromdagen "Hur är det med Persilja förresten? har du hört nåt av henne?" :) nä, hon studerar säkert, sa jag- så där ser du, jag brukar tydligen prata lite väl mycket om min blogg och bloggarna jag läser här hemma! (eller så minns han dej extra bra på grund av ditt oförglömgliga pepparkakshus häromåret!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket fint svar. Tack! OCh vad skrattig jag blir när jag tänker att du och din man pratar om mig. Bloggsfären är en underbar plats. En egen värld som jag är så glad att vara en del av! :)

      Radera
  2. Åh jag ba' dreglar in mig i nya bilder och gillar att du skriver om vad-som-helst! Fast det är sorgligt med svåra känslor av sorg och saknad. Jag vet. Roligt att du pluggar, att du gör något du verkligen vill och utvecklas av.
    Jag är nog inte den enda som kikar in på din sida varje dag ut-i-fall-att du skrivit något nytt så du är uppskattad!
    Ha det gott min vän!

    SvaraRadera
  3. Vad glad jag blir Moroten! :) Din och Ninettes kommenarer gör mig glad och bloggsugen igen. Den får mig att minnas varför jag skriver. Skrev... Nä skriver. Nästa blogginlägg kommer jag att ha er på näthinnan! :D

    SvaraRadera
  4. Själv tycker jag att grammatik är fantastiskt roligt mellan varven. Men inte som instängande regelbok, utan som en leksak att busa med. Till exempel är det roligt att testa gränserna för hur ogrammatisk man kan vara utan kommunikationen blir lidande (ibland vinner den rentav på att man gör som man inte ska göra). Och så kan man roa sig med att diminutivera och augmentativera allt möjligt som man kanske inte "ska" göra det med. Persiljone är till exempel italienska för "stora persilja" ;)

    SvaraRadera
  5. Och ska man köra hen-stuket (hela hendiskussionen är ju skitgrammatiskt) på Don så borde det väl bli Den? Alltså, med italiensk vördnad: Den Persiljone.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är ju bäst asså! Din den Persiljone! :D

      Radera
  6. Gott nytt år, Persilja! Hoppas du har funnit ett bra spår i livet med dina studier och fortsätter på den vägen! Känns kanske lite fånigt att skriva så här, men när jag ändå följt din blogg så länge så ville jag skicka en hälsning... Hoppas du får ett bra 2015!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gott nytt år Ulrika! Inte fånigt alls! Bara fint! Du får mig att vilja ta tag i den här stackars vilande bloggen! Ska göra ett försök. Saknar det fria skrivandet!

      Radera
  7. Önskar dej ett riktigt Gott Nytt År. Dina bilder från ditt hem är helt underbara. Villa Villerkulla i kvadrat. Ren och skär lycka att kika in hos dej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detsamma till dig Pinglan. Tack för snälla ord. Villa Villekulla är bästa komplimangen! :D

      Radera