Jag gör faktiskt annat, träffar vänner, går på kulturjippon, tänker, planerar, reagerar men allt jag förmår berätta om och fota är ändå trädgård.
Det mest uppslukande just nu...
Jag och Mannen förverkligar idéer. Trädgården är en enda stor byggplats just nu. Men runtomkring fortsätter den ändå att blomstra och vara vacker.
Så trots virke, färgpryttlar, sågar och bråte ser jag bara dignande rosenbuskar, nyvakna blomsterknoppar med humlor som suger nektar och bin som irrar omkring i pionens lockande inre till synes alldeles rusiga av doften.
Sommar är ljuvligt. För alla individer. Människor. Humlor. Gröna larver som äter sig feta på spenaten. Hästarna på ängen. Till och med Pommac som lider av värmen tycker nog ändå om sommaren då dörren alltid står öppen och vi människor är ute hela tiden. Han följer oss var vi går och lägger sig vid närmsta skuggplats.
Växtligheten är seg. Det mesta är smått och liksom blekt. Försommaren var kallare än på länge utan regn, sen kom värmen men utan väta i backen blev allt bara torrt och har växt långsamt. Det känns som försommar fortfarande. Men igår kom åskovädret och ösregnet och nu kommer det säkert att explodera och bli så lummigt som det brukar vara den här tiden.
Ja nu är det sommarliv och blicken höjs. Och en trädgård är faktiskt allt man behöver.
SvaraRaderaJaa...lite folk däri också..
Hej Persilja! Jag tittar in här då och då för att se om du har uppdaterat. Har läst din blogg i många år och saknar dig! Hoppas du har det bra! Kram Ulrika
SvaraRaderaTack vad gulligt av dig att skirva det. Det knuffade mig faktiskt mot datorn så att jag kom över min bloggsvacka. :) Har själv saknat mitt bloggande som ju alltid fungerat som ett andningshål för mig. Jag hoppas det här var startskottet till att jag fortsätter nu. Tack igen. Dina ord värmde mig! Kram!
Radera