14 maj 2014

Politiska funderingar. Läs allt eller inget, annars missar ni poängen!

Jag tycker om politik, eller egentligen inte politik, men samhällsfrågor. Jag har åsikter och tankar om det mesta och tycker det är mycket intressant. Däremot har jag svårt för valrörelser.
Plötsligt svämmar medier över av länkar till filmklipp, artiklar, bloggar och uttalanden för än den ena och än den andra åsikten. Det gillas och ogillas och hålls med och diskuteras emot.

Kanske är jag lite för känslig för såna här diskussioner. Jag tycker det är otäckt att det blir så hätska och arga meningsskiljaktigheter. Jag kan känna mig mitt i ett krig och jag vill bara medla och få alla att hålla ihop.

Låter det knasigt? Antagligen för att det är det.

Jag vet att jag har problem med det här. Jag tycker det är läskigt på ett otrevligt sätt. Att folk tycker så olika. Och jag kan också tycka att de egentligen tycker lika men talar förbi varann och missar helt vad den andra säger. Det är så mycket pajkastning och fasta åsikter i en valrörelse. Ett skådespel där inget kan ändras och det inte är meningen att man ska lyssna på varandra.

Mest illa tycker jag om när politiker istället för att säga vad de själva tycker tolkar vad de andra tycker och driver sin politik genom att klanka på motståndaren. Och så känns det som att de flesta gör i en valrörelse.
Jag känner att politikerna till mångt och mycket underskattar oss väljare. De tror att vi är dumma i huvudet som går på de enklaste slagorden. Säkert finns det en hel del väljare som inte orkar tänka själva och vill bli styrda med enkla slagkraftiga påståenden,  men är ändå inte större andelen väljare kloka, analyserande människor?

En politiker som numera kommer lite underifrån, det vill säga står utanför regering och riksdag, är Gudrun Schyman. Denna rutinerade kvinna som hållt på så länge och ÄNDÅ inte underskattar oss väljare. Hon talar på ett sätt som förutsätter att vi är tänkande människor. Hon kommer inte med enkla slagord utan ger bakgrunder och analyser till varför hon tycker att det behövs ett feministiskt parti.  Om ni inte haft turen att se henne live kan jag rekommendera att ni tar en halvtimme av er tid och lyssnar på hennes föredrag här: http://www.schyman.se/?page_id=76

Jag beundrar denna briljanta kvinna väldigt mycket!

Jag tycker inte om när politik påminner om mobbing. Som det som nu händer med SD. Jag måste nu poängtera att jag är den siste på jorden som skulle rösta på detta parti så ni inte tror något annat. Trots detta känner jag nu någon slags märklig ömkan med detta parti för att de är mobbade och utfrysta och det gör mig fundersam!
Jag säger inte att det är fel att massivt vända ryggen på deras möten som nu förekommer, jag säger inte att det är fel att vägra debattera med dem men jag tror att det är ett galet sätt att hantera dem på för om jag som inte håller med dem i en enda sakfråga känner någon slags märklig empati för dem, finns det inte risk då att en del börjar hålla på dem för att de hamnar i en slags offerställning? 
Det dummaste vi kan göra är att sätta dem där. De kommer att få sympatiröster av vilsna människor som tycker synd om dem! Jag tror faktiskt det finns en viss risk!

Jag vet att det finns många som reagerar som jag, att man känner sympati med någon bara för att de har en mobb emot sig. Oavsett om man gillar det de gör eller säger. Det massiva motstånd som de nu möter kan slå tillbaka på ett galet sätt!
Det har idag blivit "rätt" att hata en rasist och att slå ner på SD. Det är ju toppen! Men många gör det bara för att "man ska" göra det. Det är politiskt korrekt liksom. En bekväm åsikt. Att ogilla SD gör dig poppis. "Alla" håller med. Och visst, det ÄR ju skitbra, men nånstans är jag rädd att det kommer att slå tillbaka på ett sätt som vi minst anar.

Är det någon som förstår vad jag säger och hur jag tänker???

Jag reagerar alltid på masspsykoser. Jag följer sällan med i såna oavsett om det gäller "hata rasister" eller "måste ha schäslongsoffa" eller vad det nu månde vara som är i ropet. Jag går min egen väg och försöker tänka mina egna tankar och jag tror verkligen att det finns en RISK med att bjuda så extremt hårt motstånd till SD. Jag tror att det finns risk att de får sympatiröster! Tycker-synd-omröster.

Bästa sättet att möta detta parti är kanske att låta dem vara med i alla debatter? Låt dem prata och lita på att folk själva kan bilda sig en uppfattning? Det borde inte vara någon fara alls om folk väljer parti efter intellekt istället för känslor. Eller är jag galet naiv nu? Överskattar jag människor?

Samtidigt som jag skriver det här känner jag en stark oro. TÄNK OM det är så att jättemånga verkligen tycker som SD och att det enda sättet är att bli den där MOBBEN som gör allt för att frysa ut dem. Tänk om utmobbning är det enda rätta? 

Det här är så läskigt tycker jag. Vad är rätt och vad är fel???
Jag är så rädd att vi spelar dem i händerna. Att fler än jag får någon slags beskyddarinstinkt mot den som är mobbad. Oavsett vem det är eller vad de gjort. Det sitter så djupt rotat och väcks liksom instinktivt.

Att rösta tror jag är för många (de flesta väl?) identifiering med ett parti, en politiker eller en grupp och det gäller att inte väcka "fel" identifieringstankar.

Ja, jösses, hur många fattar vad jag egentligen säger!!!???

Jag vet varken ut eller in!


19 kommentarer:

  1. Jag tror att det är jätteviktigt att visa att de åsikter som SD står för INTE är okej. Jag tror inte att du visar det genom att låta dem tala. Sedan kan en ju absolut låta bli att kasta paj å annat i våldsväg. Men att tydligt visa att deras åsikter inte är okej, det tror jag absolut att vi behöver göra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tillägg: Jag anser också att det är SD som är mobbarna här och att det är andra människor som är "offren". SD tycker ju att INTE alla människor är lika mycket värda. Så när vi då tydligt säger ifrån så är det ju inte vi som mobbar SD utan det är "offren" vi skyddar.

      Radera
    2. Jag håller med dig om det, att det är SD som är mobbarna, MEN, trots det, så väcks min instinktiva försvarsmekanism när de själva utsätts för utfrysning. Helt ologiskt och helt felaktigt och det är egentligen DET som är poängen med mitt inlägg, oron att de käsnlorna ska väckas hos fler som börjar tycka synd om dem. Att VI och DOM känslan som såna partier så aktivt håller vid liv ska bli ännu starkare. Jag reagerar på min egen (underliga) känsla och förstår den inte intellektuellt men jag inser att den finns där och det är märkligt. Och vad jag försöker säga är att om JAG känner så finns det ju stor risk att alla de som kanske tyckt att det finns saker hos SD som de gillar, att de tippar över och håller på dem. Tror du inte det är en risk? Och ja, samtidigt ska vi förstås protestera å det högljuddaste när såna här partier växer till sig. MEN det kan slå fel om vi gör det på fel sätt. Kanske.

      Radera
    3. Tillägg: Om vi hindrar dem från att tala tror jag risken finns att deras argument inte blir bemötta och de kan fortsätta vinna mark genom att vara populistiska och locka till sig såna som inte orkar sätta sig in i frågor utan bara lyssnar på slagord utan att ha en aning om vad de egentligen röstar på.

      Radera
    4. Jo jag förstår hur du tänker men jag tror att risken är större att de får fler röster om vi INTE högt och tydligt visar att deras "politik" inte är okej. Yttrandefrihet betyder inte att en får säga vad dumt i huvet som helst: http://ordterror.wordpress.com/2013/01/09/ange-rubrik-har/
      Något som många verkar tro? För jag hör ofta det som argument. Deras politik är ju hets mot folkgrupp. Jag förstår inte hur de kan få hålla på överhuvudtaget?! Don´t get me started on deras senaste nazistkampanj: https://www.facebook.com/events/576409282475293/?ref_dashboard_filter=upcoming

      Radera
    5. Tillägg igen. Igenkänningsfaktor. Det påminde lite om argumentet "feminismen måste bli snällare och mer tillgänglig, annars skrämmer vi bort folk"

      Radera
    6. Tillägg igengen: Vi har låtit dem tala! Massor! Det är nog nu. Nu visar vi dem att det inte är okej. Det är inte samma sak som att inte låta alla komma till tals utan alla har kommit till tals och nu talar vi om det de säger är fel. Vi lägger fokuset där istället tycker jag.

      Radera
  2. Det där med SD har jag gått och tänkt på sedan mitt besök i riksdagen förra hösten. Det berättades bland annat att de hade haft ett fotbollslag innan, men det fanns inte kvar nu för att ingen ville spela med SD. Jag skulle inte rösta på SD för allt i världen, delar inga åsikter alls med dem. Men, jag tycker fortfarande inte att vuxenmobbing är okej ( eller någon annan mobbing heller för den delen) . Man behöver ju inte acceptera och älska deras politik, men jag tycker fortfarande att de ska respekteras som människor, precis som alla andra. Det gör ont i mig när politiker pratar om mobbing och utanförskap, trots att de själva håller på med sån skit. Det finns så mycket bättre och klokare sätt att bemöta människor på.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att du funderar klokt. Jag delar inte på något sätt SD:s ideologi och det skrämmer mig att de har så många anhängare. Men vi lever i en demokrati och har åsiktsfrihet och det ska vi vara glada för. Jag läste just om att det finns brevbärare som vägrar bära ut SD:s valsedlar och tänker kasta bort dem! Inte okej om någon frågar mig. /Kristina Järvklo

    SvaraRadera
  4. Jag förstår precis vad du menar... tror jag.
    Att vägra SD tillträde vid studiebesök, inte vilja vara i samma studio vid tv-debatter, inte diskutera emot utan bara vända dem ryggen verkar ju INTE funka? De växer ju hela tiden? Misstänker också vi spelar dem i händerna. Åkessons pinsamma och förödmjukande resa genom Sverige kanske bara gör att han får sympatier?
    Måste vi kanske tänka ut en ny strategi än att "mobba" tillbaka?

    Invandrarpolitik är viktig men svår och vettiga åsikter som inte behöver vara rasistiska bara för att man medger att det finns problem måste sättas mot SDs onyanserade bild av Sverige och invandrarna. Visa väljarna på andra lösningar på problemen (som ju faktiskt finns) än att skicka tillbaka folk till sina hemländer.
    "H"

    PS Gillar också Gudrun, hon är häftig DS

    SvaraRadera
  5. Anonym ovan, problemen som faktiskt finns skriver du, är det problem som just har att göra med "invandrarna"? Är det de som är något slags problem eller är det vårt samhälles oförmåga eller delvis sunkiga attityder som ställer till det tänker jag?! Det är tänkvärt det du skriver Persilja och jag vet inte riktigt vad det mest effektiva skulle vara, men det reser sig en rättvisekämpe i mig med full kraft när jag hör de här rasistiska budskapen som SD står för. Jag kommer aldrig tiga still eftersom det är en demokratisk rättighet att uttrycka just sin åsikt och jag tycker inte att min är en motåsikt, jag tycker att det enda sunda är att vara på sin medmänniskas sida när det kommer till rätten att få leva i fred i Sverige utan att behöva känna sig utpekad för hudfärg, ursprung, religion. För att motsatsen känns väldigt fel. Att tiga medan en stor del av vår befolkning känner sig motarbetade, hotade, kränkta, det påminner liksom om en tid då vissa andra i bruna kostymer tog över folks vett och värdighet och hur det slutade känner vi alla till, utrotning och världskrig.
    Nä, bättre att bua, vissla, säga NEJ, era rasse-åsikter (särskrivning, jag vet) fungerar inte i en demokrati!! Man kan inte tiga bort ondska, man kan bara stå upp mot den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Monika: Tiga är inte det jag föreskiver!!! Jag har en rädsla att vi knuffar många MOT SD med den här utfrysningsmetoden. Att såna som står och väger och tror att SD är goda, deras argument är ju så jävla luriga, de säger att de inte är rasister att de inte är mot invandring osv, de säger ju inte ett ord om vad de egenligen vill, de lägger ut dimridåer för deras verkliga agenda och alla de (korkade?) som tror att de säger sanningar knuffas kanske mot dem. Jag vet inte!!!! Är så rädd att det är så! Att protestera och kämpa emot och diskutera välkomnar jag. Jag VET inte vad som är rätt eller fel. Men jag oroas!!!!! men som sagt TIGA har jag aldrig förespråkat!

      Radera
    2. Hallåj, nej gosh, jag vet att du inte sagt tiga, det skulle du aldrig göra, jag vet det, verkligen inte meningen att det skulle framstå så. När jag skrev ordet tiga hade jag en artikel i åtanke, http://www.dn.se/nyheter/sverige/motdemonstrationer-kan-oka-sympatierna-for-sd/ jag kände att jag ändå inte kan låta dem tala medan jag är tyst. Kan inte. Det vänder sig i magen.
      Men jag förstår ditt resonerande kring oron man kan känna över hur tusan det ska gå egentligen! Till fullo. Ursäkta om jag uttryckte mig som om du menade att man ska tiga.

      Radera
    3. Jag har nämligen en annan tanke, om t.ex. ett parti skulle resa runt och förespråka sharialagar i Sverige via torgmöten och affischering (ja, det vore så kontroversiellt så man kan lägga sig å dö) så tror jag inte att man skulle tolerera det alls, verkligen inte vända dem ryggen utan bua tills de försvann. Det verkar som om viss diskriminering passerar i det offentliga rummet med hänvisning till demokratiska rättigheter. Som om vi blivit tillvanda med att höra skiten.

      Radera
  6. Tillägg: Jag har barn med en s.k. ex.jugoslav och lever numer samman med en man som är arab och muslim. Jag tänker inte acceptera att någon trampar på det fina i mitt liv. Jag själv lever mer som en buddhist, och mitt "gäng" är en kul sammansättning av s.k. olikheter som har blivit en helhet.

    SvaraRadera
  7. Okey, Moroten de problem jag pratar om kanske inte är ett problem? Jag är gift svensk, har svenska föräldrar och mina barn har ljusblå ögon. Mina kollegor kommer från flera olika länder, men jag kan aldrig sätta mig in hur de haft det eller hur de har det nu. Kan nog tro att våra fördomar, attityder, segregering, rykten och ovilja att förstå och acceptera olikheter är ett av de större problemen.... om det nu finns några? Så nu säger jag inget mer om detta, är ute på för djupt vatten. Absolut.

    Min rädsla och förvåning över att SD växer och funderingar om varför kommer jag fortsätta med, men för mig själv hädanefter...

    SvaraRadera
  8. MariaMonika: No affence. ;) Så då är jag inte ensam om de här tankarna! Till och med DN har skrivit om det! Visst int det. Men jag tror faktiskt att DU har rätt. Allt motstånd är nog bra. Det är försent att byta taktik. Jag har vänt lite i frågan sen jag skrev tack vare era kloka kommentarer.

    SvaraRadera
  9. Lite sen in i samtalet .... men jag tänker ungefär så här. Det är ingen tvekan för mig om att SD:s innersta kärna har vidriga värderingar och vill vidriga saker. Men det är inte riktigt det som står i deras partiprogram, det är inte det de säger sig stå för. Mycket av det de officiellt säger sig stå för är väl vad finsk invandringspolitik (som jag uppfattat det, är inte jätteinsatt) var redan långt innan sannfinländarna tog sig nämnvärt med ton där. Alltså hamnar vi en sits (om man spetsar till det lite), om vi ska gå på deras partiprogram, där vi borde bete oss likadant mot finland och den genomsnittlige finnen som vi beter oss mot SD. Också värt att komma ihåg, att när vi mobbar SD så mobbar vi i dagsläget ungefär var tionde vuxen svensk, eftersom det är därikring partisympatierna ligger. Det finns massor med SD-sympatisörer som INTE är vidriga rasister, även om den innersta kretsen så vitt jag kan bedöma är det. Det finns också ett jätteproblem i att nästan alla antirasister på nåt slags reflex ser alla resonemang om att t.ex. kulturkrockar kan vara problematiska som uttryck för för dold rasism. Och eftersom mer eller mindre problematiska kulturkrockar är en rätt normal del av vardagen för väldigt många både "etniska svenskar" och flyktingar/invandrare blir det hela lite lätt absurt. Jag tror det är jätteviktigt att inte låta SD och liknande rörelser ha monopol på diskussionen om brister och problem i svensk invandrings-/integrationspolitik, då biter vi oss själva i foten rejält. Det är för mig ok att mobba den innersta kretsen, men det är inte ok att automatiskt klassa alla SD-sympatisörer som rasister. För det är de inte. Det knepiga är ju att kunna kritisera det kärnan vill, när de inte står för det öppet, och det står något annat i partiprogrammet. Jag själv brukar lyfta fram att, så vitt jag vet, gick Åkesson högst medvetet med i ett parti där det var helt ok med nazistsympatier. Och sen dess har det egentligen mest varit frågan om att putsa den falska fasaden.

    Sen får man inte glömma att SD mycket aktivt och kompetent spelar på offerrollen för att vinna sympatier. Och att själva uttrycket "politiskt korrekt"s stora spridning framför allt är resultatet av medveten SD-propaganda. Själv vägrar jag att använda det uttrycket, annat än för att beskriva SD:s sätt att jobba. För det är deras ord, och de är tyvärr fruktansvärt duktiga marknadsförare som har lyckats sälja in det så bra. Jag tror tyvärr att delar av din reaktion är ännu ett tecken på hur duktiga de är på marknadsföring/opinionsbildning. Eftersom det är precis den reaktionen de vill ha.

    SvaraRadera
  10. Tack för din som vanligt kloka analys. Smart marknadsföring, ja kanske är det så. Valresultatet talar ju sitt tydliga språk! Förhoppningsvis kanske många ser bakom alla dimridåer som läggs ut och förstår vad de egentligen vill ha för politik. Jag mindes att jag skrev ett inlägg om politisk korrekthet (alltså ordens använding) och hittade inlägget från 2009 Här om du vill läsa hur jag tänker kring detta: http://blogg.familyliving.se/persiljashus/2009/12/19/politiskt-korrekt/

    SvaraRadera